- Skaffa en blogg du med!
- Anmäl denna sida
- Bli medlem | Logga in! Dina tjänster | Logga ut | Inloggad som
22 sep kl 13:55, 2010
Energinivån ligger och skvalpar någonstans nere på botten av reservtanken. Vikten skulle nog kunna uppskattas till lätt heliumvikt. Så lite stress på det så har man bakat ihop en väl förklädd bomb. Som tickar och ger ifrån sig små puffar av ork som inte finns, irritation för att tiden inte räcker till och så lite ryckningar av otålighet.
Allt det här har tärt på mig. Mina infektioner och penicilinkurer. Sömnlöshet och svårigheter att äta, tillsammans med det eviga orosmomentet; vi.
Jag ser mig själv i spegeln mellan varven och undrar vart jag tog vägen. Hur kunde jag springa så vilse, så långt bort från mig själv?
Jag tar ett steg i taget nu. Håller mig själv i kragen för att inte falla tillbaks. Inte ge avkall för det som är viktigt för mig.
Det borde rimligtvis vara viktigt även för honom. Mr T som jag antar föll för den där glada, starka kvinnan som visste vad hon står för. Som inte skäms för att tala om det och som är stolt över att vara just jag.
Upphovsrättskyddad © 2008 Yin & Yang. Alla rättigheter reserverade
Design av Passagen | Baserad på Roller Weblogger 4.0.