

28 sep kl 14:39, 2010
Om bara olustkänslan kunde sluta komma som en objuden gäst och klampa på. Sätta sig och hålla sig kvar. Till jag mer eller mindre handgripligen får kasta bort den, stampa på den och vända den ryggen till.
För en stund. För på något konstigt vis uppstår den på nytt, hur väl jag än försöker döda den, ta kål på den både med att trötta ut kropp och psyke.
Om jag bara kunde vara nöjd med löften och ord om att det ska bli bra. Slutade längta efter mer handgripliga eller påtagliga tecken på det. Lät bli att önska mig en godnattpuss i stället för att ta den. Lät bli att vara så trött och less. Om jag bara lät bli att vara så förbannat mycket känslomänniska. Om jag bara slutade bry mig...