

23 aug kl 13:24, 2010
Det går runt. Med livet, med veckorna som alltid börjar med måndag. Men samtidigt framåt.
Nu har vi i alla fall pratat. Igen. Med samma början; han frågar om det är något och jag pratar. Men för en gångs skull kunde jag få ur mig hur jag verkligen känner och tänker. Hur allt som passerat har skadat min självbild och min duglighet som kvinna. Äntligen har jag kunnat tala om för honom hur förbannad jag har varit också. Hur hatiskt jag har känt mig ibland för att han inte ens bryr sig om att försöka sig på ett samtal för att rensa luften.
Hur nära jag har varit den sista veckan att ge upp allt. Oss. Lämna in och dra.
Så var vi ute i lördags, drack några öl och lite annat. Hade kul. Faktiskt riktigt bra. Och mitt där i röran av människor i ruset, började han prata med mig! Om det som har varit, att han varit medveten om allt men inte gjort något. Vi avslutade inte ämnet eftersom vi fortfarande ville ha trevligt och dessutom umgås med de som var med oss. Men han sa att det här ska vi prata om i morgon.
Bra att han var lite på lyran kanske, så att han kunde uttrycka sig. Synd att han inte kommer ihåg något dagen efter bara...