

08 okt kl 08:37, 2010
Nu har jag försökt göra mig själv lite mindre "känslosam". Tigger inte så mycket efter värme och uppvaktning. Pratar inte om känslor. Inga större känslomässiga saker kommer över mina läppar över huvud taget.
Men inuti känns det likadant. Jag är känslomänniska. Kontrasterna får det att värka inuti. Mellan varven kommer smärtan som ett järnband som stryper åt. Hårdare och hårdare, smärtan får mig att vilja gråta.
Jag är stark, jag är stark... lyder mantran. Tårarna viftar jag otåligt bort som irriterande flugor.
Man måste tillåta sig att vara både känslomänniska och att kunna vara stark..
Ha en bra dag..
Skrivet av Fredrik (bananjocke) den 14 oktober, 2010 kl. 06:37 #
stark? vem blir gladare av det? känslor är bättre. mycket bättre. även om dom gör ont. kommunikation!
Skrivet av eulalia den 19 oktober, 2010 kl. 06:34 #
var är miss g? ingen som vet, ingen som vet.,...
Skrivet av eulalia den 07 november, 2010 kl. 18:40 #
Gott nytt år, miss G, var du än är.
Skrivet av eulalia den 29 december, 2010 kl. 17:11 #
vem är det som kikar in på min sida härifrån? är det miss G?
Skrivet av eulalia den 08 maj, 2011 kl. 14:21 #
psssst.... är du där?
Skrivet av eulalia den 10 juli, 2011 kl. 18:50 #