Yin & Yang

Tillbaks till vardagen fortare än jag hann lämna den. Vi hade underbara lediga dagar, även om vädret inte var som vi hade önskat. Tog ändå dagen som den kom, gjorde lite som vi hade lust. Hade lust och älskade. Tog en öl och diskuterade. Kramades på morgonen. Hade det fantastiskt bra, tycker jag i alla fall.

Nödvändiga dagar. Nära. Kom ifrån allt dåligt även om vi diskuterade det. Eller just därför att vi kunde göra det också utan hårda ord eller bråk. Pratade bara.

Och som han kan älska med mig! Röra mig.

I går mådde jag riktigt skit ändå. Eller för avsaknaden av det där nära. Jag vet inte. Skit för allt och inget. Trött i huvudet och känslig. Med nerverna på utsidan.

Tankar, tankar, tankar...

Att Mr T älskar mig har jag nog aldrig tvivlat på. Han är lika ömsint och varm som han, mellan varven, har varit egoist och skitit i vad jag har känt för sin egen skull.

Frågan för mig har under den här perioden varit; hur mycket kan man skita i någon man älskar, hur ofta och i hur stor utsträckning?

För tillfället känns vår situation bra. Avspänt och skönt. Hans attityd mot mig har gjort ett stort uppsving och jag antar att han vill att jag ger honom min tillit igen. Om han bara ger mig bevis på att smygandet är över, känns det som att vi kommer helskinnade ur det här.

Starkare tillsammans. Gladare. Öppnare att visa varandra vår kärlek. Bli modiga att stanna kvar i det som är vårt.

Jag är nog inte så duktig på att säga vad jag känner. Känsloyttringar som "jag tycker om dig". Att säga att jag älskar någon förekommer rätt ofta till nära släkt. Mamma till exempel. Men att säga det till någon som betyder väldigt mycket för mig; det finns där men det kommer inte ut.

Egentligen är jag nog inte så bra på det här med nära relationer över huvud taget. Kärleksrelationer alltså. Jag är inte säker på att jag vet hur man gör. Inte säker på mig själv och tar inte för mig med den självklarhet som kanske behövs, för att inge trygghet och förtroende i det som ska vara en relation.

Med facit över det jag har levt, kanske man kan säga att jag valde "fel linje" nånstans där i livet. Det förhållande jag lämnade för några år sedan var en konstig akt av frånvarande. Vi somnade nästan aldrig tillsammans och vaknade mer än ytterst sällan ihop. Middag ihop förekom ungefär lika ofta som julafton.

Men jag är en nyfiken och lättlärd människa. Den resa jag har gett mig in på nu tänker jag avsluta. Om sådär hundra år! För det är resan jag vill uppleva, inte slutet.