Yin & Yang

Vad gör man, om det enda man vill är att känna kärlek, glädje och tilltro. När det faller gång på gång, hur jag än försöker?

Stänger av, låtsas som ingenting, skiter i det, gör likadant...

Jag vet inte.

I morgon blir det fullt upp. Först ska jag och Mr T ut på sta´n och titta på bilar. Det blir nog ett par vätskekontroller mellan varven också i form av öl. Sedan ska vi vidare och träffa ett par kompisar till honom för vidare kontroll; mer öl. Det är viktigt med vätska när man rör sig har jag hört.

Jag var faktiskt med Mr T på en liknande tillställning för två år sedan, en av de få gånger vi träffades under vår "första fas". Då var han rätt snabb på det där vätsketillskottet, glad i hågen sprang han omkring mellan bilar och folk och vi tappade bort varandra flera gånger.

Men i mobilvärldens tid är det lätt att hitta tillbaks, och när den kvällen var slut satt vi på samma tåg, på väg mot samma mål.

Jag sitter här på kontoret och gör mina saker. Så plötsligt, kommer det som en varm våg genom kroppen på mig.

Glädje och något som kan definieras som lycka bubblar upp.

För att jag tänker på Mr T och alla små saker han gör för mig. Med mig.

Jag ska ta tillvara på varje ögonblick jag får spendera med honom, varje god känsla det ger mig och allt jag får uppleva.

Jag skriver fast kanske ingen kommer in och kan läsa. Bara för att en blogg inte funkar som den ska, betyder inte att det tar ner glädjen i livet.

Tänker på Mr T och blir så glad att det bubblar i magen. Han säger så fina saker till mig, kallar mig sitt hjärta. Eller som i morse, skriver "God morgon min ängel" i ett sms.

Livet är en skön resa!

Jag skulle göra en fiskgryta men av någon underlig anledning slutade det med något soppliknande. Mr T kom och frågade mig om han skulle duka med djupa eller flata tallrikar.

Så frågade han; "nå, har du bloggat något mer idag? Annars kan jag skriva att jag inte har fått nå´n närhet sen jag kom, fast du skrev det. Och inte verkar du glad heller, du har ju just börjat skära dig".

Någon närhet betydde att jag ägnat fiskgrytan som blev soppa mer uppmärksamhet än honom. Att jag börjat skära mig i stället för att vara glad var bara för att jag skar mig i tummen i stället för citronen. Dessutom; var det inte lite hans fel om jag inte var glad? Men jag höll på att skratta ihjäl mig av hans kommentarer.

Nu är vi i alla fall mätta, soppgrytan var riktigt god och närhet ska han få så han tiger.

Jag satt med datorn i knät och skrev, letade bland mina dokument för att se vad jag hade skrivit tidigare. Så såg jag ett relativt nytt dokument bland de andra med ett namn jag undrade lite över. Varför hade det en titel liknande ett annat med mina skrivna ord i?

Fortsatte att skriva det jag hade börjat och skulle spara ner det när jag såg det där dokumentet igen. För att friska upp mitt minne, som mellan varven lever sitt eget liv, öppnade jag det och fick minst sagt en överraskning!

Det var Mr T som vid ett obevakat ögonblick hade skrivit några rader. I lördags kväll när jag inte var i vardagsrummet satt han vid datorn och då hade han passat på att skriva det.

Talade om att han är väldigt glad att jag finns i hans liv!

Den känsla av överraskning och glädje jag fick när jag läste raderna stannade kvar i mig resten av dagen. Och är fortfarande kvar så fort jag tänker på det.