Vår brygga är nog inget favorit-tillhåll för fiskarna. Vi har aldrig fått upp eller överhuvudtaget sett några fiskar där. Inte heller ikväll fick vi något napp. Än så länge är vattnet kallt och kvällsbrisen kyler så det blir en kort fiske-stund.

Maken är konvalescent i ca 8 veckor och får inte göra något ansträngande. Således måste vi omfördela och omprioritera hushållssysslorna. Vi kommer överens om att göra varsin lista åt varandra. Maken får skriva upp alla praktiska saker som ska göras och jag i min tur gör en planerings-lista. Dvs en lista på saker som ska planeras och eftersökas på internet som t ex boende under båtsemestern.

"Nu är det slut på veckan. Det är dags för fredagsmys" Jo, tack den reklam-slingan har på ett otäckt sätt etsats in allas medvetande. Särskilt hos mina barn. Utan större överdrifter skulle jag vilja påstå att de har blivit fanatiska fredagsmys-fan. Själv är jag urbota less på fredags-mys konceptet. Det blir svårare och svårare att hítta bra filmer. Den söta popcorn-doften får det att vändas i magen på mig och tanken på chips ger mig kväljningar. Jag ser helt enkelt inte alls fram emot veckans slut och det obligatoriska fredagsmyset. Det är med stor viljekraft som jag klarar av att sitta still i soffan.

Fast i soffan, med visserligen väldigt mysiga barn, men med en stor myrkoloni i benen, bestämmer jag mig att det är dags för förändring. Vi kan inte ha samma fredags-mys varje fredag. Då kommer jag till slut att rymma hemifrån varje fredag alt. stanna kvar på jobbet tills myset är överstökat. Fast det vill jag ju inte heller. Innan man vet ordet av ska barnen ut på egna äventyr med kompisarna och vi sitter där själva maken och jag och saknar film, popcorn, chips och tecknade (aminerade) långfilmer.

Lite variation skulle underlätta. Kanske fredagsbad - visserligen inte heller det någon av mina favoritsysselsättningar men nyttigare, fredagsbio (gillar jag verkligen), se till att vi blir bortbjudna, bjuda in andra för gemensamt mys,  fredags-fiske-tur (när vädret så tillåter), spel-kvällar (utan skärm) m.m.
 Hmm, får nog ta upp det här med maken och barnen. Jag blir bara grinigare och grinigare för varje fredagsmys som passerar..........

Långhelg med hela familjen. Visumkontoret öppnar redan kl 9 och vi hänger nästan på låset. Utan bekymmer blir ansökningarna mottagna. 2100 kr för tre visum.

I enlighet med barnens önskemål från i tisdags ska vi "gå på stan". Men den utlovade vårvärmen har uteblivit. Det blåser kallt och är inte alls skönt.

Ett besök på Wolkswagen showroom för att kolla in den nya Passat alltrack:en står på makens önskelista. Dessvärre finns ingen sådan bil inne längre. Barnen vill till BR-leksaker i gallerian, äta glass på Montis och hamburgare på Max. Check, check, check.

Själv har jag ingen särskild önskan och är nöjd med att fynda en vår-mössa till Hektor på Stadium för 79 kr.

Hektor slutat med trampolin och vi försöker hitta på andra aktiviteter till honom. Det känns skönt att inte ha något inbokat utan mer spontant hitta på olika former av rörelse. Lämpligt nog är det allmänhetens åkning samtidigt som Holger hoppar trampolin. Tre utflykter med skolan har gjort underverk för Hektors åkning och han tycker det är jättekul att glida runt. Allra roligast är det naturligtvis när storebror är med och när trampolinträningen är klar anluter Holger. 

Jag stensomnar med barnen strax före kl 20. Visserligen vaknade jag igen strax före kl 23 med då var det ingen större idé att gå upp. När jag vaknar nästa gång känner jag mig rätt utvilad men klockan är bara 2.30 och det är lite för tidigt att gå upp. Lyckas somna om och sover sedan till strax efter kl 6 då barnen vaknar.  

Det kan nog bli en bra vana det här med att ge sig ut på kvällen. Maken springer och barnen och jag cyklar. Efter att ha stått i köket större delen av förmiddagen är det ingen av oss som har någon lust att laga mat. Innan vi startar ringer vi därför till pizzerian och beställer en kebab-pizza, färdig om 30 min.

Jag är rastlös. Vill göra något kul. Fast det ska vara enkelt och gärna nära. Gatorna är snöfria och det är minimalt med isfläckar. Fram med cyklarna ur förrådet och iväg!!

Lite shopping hinns också med. En ny Didriksons vinterjacka till Holger, lite lördagsgodis och en film att titta på.

Medan jag förtjänar mitt uppehälle njuter maken och barnen av jul-lovet. Vädret är inte alltid det roligaste men har man bara rätt kläder är allt möjligt. T.o.m lite pimpelfiske vid bryggan i måndags gick bra. Dock utan något napp. Men bada är det lite för kallt för. I går då blev det istället en utflykt till badhuset.

Men idag ska maken "bara" och barnen får snällt följa med till kontoret. 

Näe, nu blir hag tokig på att vara inne. Jag vill gå ut!! Men inte själv. Mer eller mindre motsträvigt följer resten av familjen med mig ut på en promenad. Trots blankis på trottoarerna och snöblandat duggregn blir det en mysig promenad i el-ljusspår och nybyggda villa-områden.

Holger tycker att vi ska bjuda in kompisen Martins familj så vi skriver ett "fint" inbjudningskort. Tyvärr stämmer inte vårt tidsschema med deras. De är mitt uppe i nyårsmiddagen när vi vill bjuda på efterrätt. Men de blev glada över inbjudan i alla fall ;-)

Förkylningen tar fart och när vi sedan inmundigar den steket älgen, potatisgratängen och kantarellerna känns det ändå rätt skönt att vi inte har några gäster. Mjukisbyxor, osminkad och håret i en tofs mitt på huvet gör kvällen skönt avslappnad.

Kl 20:30 går vi ut på gården för att tillsammans med övriga barnfamiljer på gården skjuta av lite fyrverkerier. Att skjuta av 25 raketer tar sin tid och blir inte lika spektakulärt som grannens "låda" där raketerna avlöser varandra i perfekt synkronisering. Allra bäst och kanske också mest spännande är att tända rislyktorna och se dem sväva i väg upp mot stjärnorna. Ja, dvs förutom de som fastnar i björken.

En lugn dag på jobbet gör faktiskt mig på bättre humör. Även om det var sista dagen med kollegan Anna. Tur att Fejan finns så vi fortfarande kan hålla kontakten. Och sen har vi ju redan en reunion inplanerad om några veckor.

När jag kommer hem  står maken vid spisen och förbereder fredagsmyset (Tex Mex).
- Åker du och handlar lite vinbärsgele? frågar han.
Vinbärsgele? Vad ska vi med det till? Det brukar vi väl inte ha till Tex Mex? Hela jag ser väl ut som ett enda stort frågetecken och maken förklarar:
- Jo, jag hade tänkt att vi skulle ha älgkött, potatisgratäng och kantareller imorgon.

Och bara den lilla planering och omsorg från makens sida får mig genast på mycket bättre humör. Nyårsafton hemma blir nog inte så tokig ändå. Kanske vill någon av grannarna komma över på lite vin, ost & kex senare på kvällen. Glad i hågen över våra nya nyårsplaner susar jag ner till affären.

Holger får barn-Monopol och Hektor får Jakten på den försvunna diamanten. Två klassiska brädspel som fortfarande håller måttet. Ärligt talat tror jag de håller betydligt bättre än många av de nya spelen. Spel med batterier har jag lärt mig att undvika. De har en tendens att gå sönder alldeles för fort och mekaniken snarare krånglar till än förenklar det hela. Nya spännande spel är ofta så krångliga och invecklade att själva spelglädjen försvinner någonstans på sidan två i spelinstruktionerna. Nu ser jag fram emot många mysiga spel-kvällar (utan skärm)

Solen skiner och det är 8 grader varmt ute. Grabbarna tjatar redan om "när ska vi öppna julklapparna?". För att de inte ska börja klättra på väggarna/varandra lastar vi in hela stor-familjen i bilarna. Ja, dvs alla utom mamma som ser en chans att i lugn och ro förbereda julbordet. Med tank på det matinatg som komma skall räckker det alldeles utmärkt med lite mackor och varm choklad som picknick-mat.

Vi åker till Säro. Det är vindstilla och solen skiner från en klarblå himmel. "Det är så varmt" klagar barnen och vips har både jacka, mössa och vantar åkt av. Det känns snarare som en tidig vårdag vid medelhavet än julafton.

Det gör väl inget om man halkar? Jag fryser ju ändå inte, förklarar Hektor efter att ha doppat både skor och byxben i vattnet.

Trots att vi själva skickar ca 50 julkort varje år känns det som att vi för varje år får färre och färre tillbaka. Jag försöker att inte ta det personligt. Tänker att fler och fler överger det gammaldags sättet att skicka julhälsningar och att det inte har något med vår relation att göra.

Det är en vecka kvar till jualfton och vi har inte gjort några julkort än. Nu är det i alla fall ett litet snölager på gräsmattan. Möjligheten finns alltså att få till en någorlunda "julig" bild. Hektor får ta på sig sin tomte-dräkt och Holger får ta på sig vuxenvarianten.

Man kan tro att barnen aldrig sett snö förut. Det ska åkas kana och kastas snöbollar i full fart. Att deras stackars mamma vill få till ett fridfullt julkort att skicka till släkt och vänner har de noll förstålse för. Till slut står de i alla fall stilla. Nu gäller det bara att ta tillräckligt många kort och hoppas att det i alla fall finns ett kort där inte någon av barnen gör någon grimas.

Julkortet blir riktigt bra. ;Men i år väljer vi att bara skicka julkort till de som brukar skicka till oss, dvs ca 30 st. Återstår att se om det blir vi som i år får julkort från någon som vi inte har skickat till. Övriga får nöja sig med hälsningar via Fejan och mailen.