Obs! Arrangerad bild.

obs, arrangerad bild

Hektor har varit på barnkalas på McDonalds. Trots att det inte är lika stora lekytor som på det lokala leklandet, Laserdome eller något annat ställe som arrangerar barnkalas så verkar det hela fungera bra. Ett, i alla fall av Hektor, uppskattat inslag är ansiktsmålningen. Det är fascinerande hur man med så enkla medel kan förändra utseendet så totalt. Hektor ser verkligen ut som en tiger. Eller kanske mer som en liten söt katt-unge.

Hektor ser lite malplacerad ut i skogen med sin coola hatt, läderjacka, Angrybirds-tshirt och jeans med dödskallar på. Men skenet bedrar. Visserligen gillar han disco och bilar men älskar traktorer och älgar.

Hektor har ärvt Holgers hatt, Inte för att den är urvuxen utan för att Holger inte använder den. Om jag minns rätt så var det npg bara ett fåtal gånger som den satt på hans huvud. Då är Hektor desto flitigare. Han använder den jämt. Även till skolan får den hänga med/på.

Idag skiner solen och det är 12 grader i skuggan. För en vecka sedan var det minusgrader och stora snöflingor dalade ner. Hektor gav sig genast ut på skottnings-patrull. Vinterns återbesök var dock ,bara en blixtvisit. Lika snabbt som snön kom, lika snabbt försvann den. Tur det eftersom jag har packat undan alla vinterkläder och tagit fram sommarkläderna.

Hektor vill följa med några av de större grannbarnen ner till skolgården och spela fotboll. En annan 6-åring ska också följa med så jag säger ja. Fast det är med viss bävan. Jag stämmer av med Max, en mycket ansvarstagande 10-åring att det är ok att Hektor följer med.

Hektor har lite svårt att förlora och mot de större barnen kommer han inte att ha någon större chans att få tag på bollen. Innan han går pratar vi om att han får inte bli arg/ledsen och gå sin väg. Visserligen hittar han hem själv men utan en vuxen i närheten är det viktigt att de håller ihop.

Jag får behörska mig för att inte gå ner och tjuvkika på hur det går och otåligt väntar jag på en lagom tidpunkt för att avbryta leken. På gården möter jag Annika, Max mamma som ska gå ner och jag ber henne ta med även Hektor hen.

Hektor kommer hem, glad och mycket stolt över att ha gjort en utflykt utan förälder. 
- Hur gick det med fotbollen, frågar jag.
- Det blev ingen fotboll för planen var upptagen så vi tittade bara på, berättar Hektor.

Minus två grader, en strålande sol som håller på att gå ned ochh vindstilla. Då är det för varmt att ha jacka på sig tycker Hektor. Jag har sen länge gett upp mot hans argument "Jag har inga frysarmuskler" och tillåter "lättnad " i klädseln. Man blir inte sjuk av kyla och det är bara en kort promenad hem.

Fotbollsplanen har förvandlats till en hockeyrink. Med bara en t-shirt på overkroppen glider Hektor glatt omkring. Tyvärr är den alldeles för ojämn för att kunna åka skridskor på. Hoppas att kylan håller i sig för då borde det finnas några fina sjö-isar till helgen att åka på.

Tack vare ett inställt möte kan jag gå till is-hallen och hjälpa Hektor (och andra barn) med skridskorna. Hektor gillar verkligen att åka skridskor. För två år sen gick han i skridsko-skola, dock utan någon större entusiasm. Bara han inte vill börja spela ishockey. Det är så mycket utrustning att släpa på................

Äntligen kommer det snö. Inga jätte-mängder men fullt tillräckligt för att vi ska få ihop till en snögubbe på framsidan. Det är perfekt kramsnö fast några runda kroppsdelar blir det inte. Istället blir det en oformligt snötroll med pinnar till armar och el-värmeljus som ögon.

Hektor gillar att hjälpa till i köket. Ibland enligt instruktioner och ibland på sitt eget kreativa sätt. Vad sägs om en blodpuddings-båt med nacho-segel?

Klockan är mycket men Hektor vill gärna gå ut och åka snowracer nu när det äntligen är snö. Som snö-älskande mamma är det lätt att tillmötesgå önskemålet. Man vet ju aldrig hur länge snön ligger.

Den lilla snön som finns är hård packad och han åker både fort och länge. De börjat töa, och snöflingorna övergår till ett stilla regn, något som inte bekymrar min lille fart-galning det minsta.

De mysiga varmvattenflaskorna jag köpte stinker av bensin. Vi har tvättat fodralen och låtit gummiflaskorna ligga över natten i varmt vatten och såpa. Tyvärr är det förgäves. Den fräna doften finns kvar och förstärks när man häller hett vatten i flaskorna.

Jag vet inte om det går att returnera/reklamera flaskorna. Pengarna är inte det viktiga utan jag vill bara bli av med flaskorna och påpeka för Jysk att de kanske bör ta bort varorna helt och hållet.

Det blir pengarna tillbaka utan knot, eller rättare sagt jag byter flaskorna mot elektriska värmeljus som Hektor vill ha. Väl hemma ställer han alla "djungeldjuren" runt "lägerelden" för att de ska få värme.

Det är tydligt att Hektor inte vill fortsätta med trampolinhoppningen. Vi övertalar honom att gå dit och prova en gång. Nu ska vi även prova att killarna hoppar i olika grupper (fast samma tid). Hektor verkar entusiastisk ett tag men när tränaren frågar om han vill hoppa säger han nej, och klättrar istället i ribbstolarna. 

Jag förklarar för Hektor att antingen är han i sporthallen och tränar eller så får han följa med mig och handla. Någon lekstund är det inte prat om. Hektor har bestämt sig för att inte träna mer, och jag får sällskap till mataffären.

På vinden hittar jag ytterligare en kasse med gosedjur som varken används eller saknas. Jag tar en chansning och låter barnen själva välja ut vilka vi ska skänka till andra barn. En chansning eftersom förra året så var alla "den allra käraste favoriten" och jag fick inte ta med mig någon till insamlingen.

Den här gången går det betydligt bättre. 1/3 av djuren lastas i en stor kasse för vidaretransport till barn i andra länder. Holger vill skänka mer och börjar plocka ihop lego-gubbar och bilar som han ska ta med till fattiga barn i Indien.

På dagiset granne med mamma och pappas hus har man gjort om lekplatsen. De träsnidande hästarna är nog bland de vackraste parkeleksakerna som jag sett.

Maken älskar kaffe och Hektor älskar sin pappa så därför får han en (till) kaffemugg.