Deklarerar på enklaste sätt. Jag skickar helt enkelt ett sms till Skatteverket och godkänner därmed de siffror som jag tidigare fått på min deklaration. I vanlig ordning, antagligen för att jag varit föräldraledig förra sommaren får jag en slant tillbaka. Ingen jättesumma men tillräckligt mycket för att jag ska ta mig en rejäl funderare på vad jag ska använda återbäringen till. En resa kanske??

Någon shoppinglunch lyckades vi inte få till. Vi (eller kanske mest jag) var för upptagen med shopping för att ens tänka på mat. Värmen, 38 grader, får dessutom hungerkänslorna att försvinna på ett märkligt sätt. Bara kroppen får vätska så är den nöjd. Ac:n i bilen lockar fram aptiten igen och när vi kommer tillbaka till Shangri-La är jag vrålhungrig. Maken och barnen slappar på rummet efter en lång dag vid poolen.

Tänk vilken tur jag har! Klockan har blivit 15.00 och då serveras High tea på 16:e våningen. Med datorn under ena armen smiter jag glatt iväg.

Det är disco för lågstadiet på skolan. Alla gårdsbarnen ska gå. Glada och upprymda springer de ner genom skogen. Hektor vill följer med och jag får utgöra eftertrupp. Lika bra att jag tar hand om Holgers växel så han inte tappar pengarna på discot, tänker jag.

Utanför skolan möts jag av Holger som bekymrat berättar att han tappat 100-lappen. Själva entré-avgiften är lätt att lösa eftersom han kan låna av Axel. Irriterad går jag hem med Holger. Att vi ska hitta 100-lappen när det dessutom blåser ute räknar jag inte med. Lika bra att skriva upp det på det allmänna förlust-kontot och glömma det hela. Men mitt på den leriga fotbolls-planen ligger pengarna snällt och väntar på oss.

Holger har bjudit hem Oliver som han träffade på simskolan för två år sen. De lekte en hel del halvåret efter men nu har de inte träffats på minst ett halvår. Snarare är det nog nästan ett år sen sist. Personkemin finns där med en gång och de leker glatt både ute och inne.

Olivers mamma är minst lika trevlig som sin son och jag hade hoppats att hon kunde stanna på en kopp te när hon hämtar men klockan börjar bli sen. Jag skriver upp henne och Oliver på min mentala lista över vänner och bekanta som ska bjudas ut på en båt-tur i sommar. En lista som för övrigt börjar bli väääldigt lång.

En kollega har varit i Åre och naturligtvis la jag en beställning på lite choklad från Åre chokladfabrik. Ta vad som helst löd beställningen. En strut med mörk choklad fylld med passion levererades.
Mums, inte det bästa om man vill hålla vikten men jag får väl kompensera med mycket träning. Tur att ingen annan är hemma så jag får hela struten för mig själv.

Gäsp!! Tidig morgon och lång arbetsdag. Skyndar mig hem för att byta om och slänga i mig lite mat. Den rätta fredags-stämningen vill inte riktigt infinna sig och det är med ett visst motstånd som jag sminkar mig för att ta mig in till storstaden.

Men så fort jag kliver in på Jolo, och kramar om mina gamla kollegor i baren försvinner all trötthet. En cider, massa prat och så några omgångar biljard. En riktigt lyckad fredagkväll även om pratet ibland gled över så mycket på jobb-prat att jag hade kunnat skriva upp tiden på flex-kontot.

Jag blir ofta förundrad när jag ser stora flotta villor utan garage. Hus och tomt får gärna kosta hur mycket som helst men ett garage verkar onödigt. En bil har visserligen inga känslor och bryr sg knappast om var den blir parkerad, men ett garage är smidigt på flera sätt. Man slipper skrapa fönsterrutorna och man kan förvara både cyklar, verktyg och andra prylar som inte passar i vardagsrummet.

Undrar om den här byggnaden ska kategoriseras som hus med bil-lucka eller carport med extra bo-yta? Fräck och uppseendeväckande? Ja. Snygg? Nej, byggnaden är alldeles för obalanserad i sina proportioner.

Att gå och lägga sig är aldrig roligt. Med det följer att jag ofta får tjata på barnen att stänga av datorer, tv, sluta leka, retas, bråka, busa och allt annat som fyller livet för två småkillar. Därför blir jag väldigt överaskad och glad när jag hittar en prydlig klädhög i Holgers rum. Han har anammat sin pappas sätt att förbereda morgonbestyren kvällen innan. När jag berömmer honom ser han förvånad ut.
- Oj, det tänkte jag inte ens på att jag gjorde!!

Notera gärna den raka kedjan till nycklarna.

Holgers rum svämmar över av lego. Sitt första legopaket fick han när han var 4 år gammal. Sedan dess har han bara önskat sig lego. Lego, lego, lego i alla dess former. Barnens kreativitet är det inget fel på. Tvärtom. De bygger ständigt nya saker, ny landskap med nya berättelser.

Min egen kreativitet är det sämre med. Jag bygger helst efter ritiningar. Vi har sparat i stort sett alla ritiningar. Problemet är att det tar alldeles för lång tid att hitta de rätta delarna. Alltså sorterar jag. Sorterar i en kanske naiv förhoppning att en dag ska det vara så bra ordning att vi kan bygga ihop de flesta lego-sakerna.

När skafferilådorna nu är rensade får jag lust att "stöka" till köksbänken, dvs kreativ matlagning a la Kajsa Warg. Två paket marsan-sås och 6 äpplen som börjar se tråkiga ut vad kan det bli av det? En äppelpaj!! Rågmjölet börjar närma sig strax före datum och fiberhavregrynen likaså. Kan man göra en "grov" paj? Jag testar! 

6 st syrliga äpplen
150 gram smör
1,5 dl socker gäran farin
3 dl fiberhavregryn
1,5 del rågmjöl
0,5 tsk bakpulver
0,5 dl ljus sirap
2 msk mjölk
kanel och socker

Smält smöret. Låt kastrullen stå kvar på spisen och blanda sedan ner sockret. Rör runt och vänta till sockret smält lite. Rör sedan ner övriga ingredienser men dra av kastrullen när du blandar i bakpulvret. Skala och klyfta 6 äpplen. Lägg i botten på en smord form och häll på socker och mycket kanel. Blanda runt och täck det sedan med smeten. In i ugnen på 175 grader i ca 20 min. 

Den här pajen blir bäst om den får stå och svalna lite så att knäcken hinner stelna (men det orkar inte mina grabbar vänta på). Precis när vi tar ut pajen ringer storasyster oväntat på dörren. Tala om timing!!

Det blev som sagt ingen fjäll-resa i år på sportlovet. Maken och jag delar på ledigheten för att barnen ändå ska få vara lediga hela lovet. På förmidagen får Hektor följa med mig på ett möte på jobbet medan Holger är hemma (och spelar på datorn säkerligen). Det är lite slirigt att cykla med Hektor klarar det galant. 

Holger och Hektor har gått hem själva från skolan, men när jag ringer hem är det ingen som svarar. Ringer till skolan och jo då, de gick för 20 min sen. Kollar med maken om han vet något. Det visar sig att pojkarna har gått hem, lämnat väskorna och sedan gått hem till varsin grann-kompis. Holger har ringt till sin pappa och rapporterat var de är någonstans. Det känns skönt att ha stora och självständiga barn (fast ibland blir de väldigt, väldigt små).

kl 10:03 kom han, vår älskade lilla unge. Vår going, vår skrutt. Det är fascinerande att se att samma karaktärsdrag som han hade då fortfarande finns kvar, om än i flera nyanser.

Holger vill gärna ha kalas även på själva födelsedagen. Det blir en lugn middag med tre tjejer och tre killar (inkl. lillebror). Efter taco-middagen blir det lego-bygge och filmvisning.

Holger har sedan förra året, då han själv var gäst, pratat om kalas på Laserdome inne i Stockholm. För några månader sedan sa vi ja till hans planer. Under förutsättning att han arrangerade kalaset ihop med en kompis. Något som inte borde vara så svårt eftersom två grann- och klasskompisar fyller år under vintern.

Den här gången blev det med Martin. 12 kompisar blev bjudna, en tackade nej och en blev tyvärr sjuk. Så var det bra 10 kompisar. Några tar sig in på egen hand. Skönt tycker jag, för då slipper vi låna bil av grannen, men allra bästa är att jag slipper åka med/köra. Ett stimmigt barnkalas är mer än jag orkar med idag. 

Holger är jättenöjd med kalaset och planerar redan att fira det på samma ställe nästa år.