Hektor har varit krasslig i början av veckan. Nu är han piggare men med en röst som låter mer som dagen-efter-för-mycket än en snart 7-årings. Jag vet hur oerhört trött man kan bli av att vara hes, så vid lunch cyklar jag till skolan för att hämta honom. Dessvärre har jag kurs idag och har svårt att vabba, men Hektor följer gärna med mig till jobbet. Mutad med en smoothie, en glass och massor med Läkerol sitter han tyst längst ner i utbildningssalen och tittar på Bolibompa

När jag jobbade i hotell-svängen på 90-talet var det standard med en rejäl smörgås till förmiddagskaffet. En vit formfralla med ost, skinka, en bit tomat och gurka och kanske ett litet salladsblad. Till eftermiddagskaffet serverades det ofta en rejäl kanelbulle, wienerbörd eller kärleksmums. Full fart för blodsockret och förödande för midjemåttet.

Som tur är verkar de flesta konferensanläggningar nu ha tänkt om. Till både för- och eftermiddagskaffet serveras yoghurt med musli, hemmagjorda energy-bars, pro-viva shots, massor med frukt men också små delikata bakverk för de som inte kan motstå sötsuget. Det allra bästa, för mig som inte är överdrivet förtjust i vare sig kaffe eller te, är de stora kannorna med olika juicer från Kivik.

Kl 17. 00 är dagens program slut och vi ska träffas kl 19.15 för middag. Två timmar fritt och det är frestande att bara lägga sig på sängen och vila en stund. Risken är stor att jag kommer att somna och då är det bättre att ta en nypa frisk luft för att piggna till. Anna R och Malin L ska gå några ärenden och jag hänger på. Malmö är en  mysig stad. Jag har varit i Malmö förut, bl a för att springa Broloppet 2000 och 2002, men jag har aldrig varit i själva centrum. Malmö är en mysig stad med härlig arkitektur som känns mer kontinental än svensk. Jag får en liten känsla av "utomlands" och njuter av vårvärmen.

På kvällen är det middag på Rådhuskällaren. Deras specialitet är filéfrossa som jag hoppas att vi ska bli bjudna på. Lite besviken blir jag först när det visar sig att vi inte ska få filéfross utan "bara" en tre-rätters. Men maten är ypperligt delikat (fisk), vinerna porlande och sällskapet trevligt så jag ska inte klaga ;-).

Många gäspningar hörs och de flesta är märkbart trötta efter gårdagen. Men arrangörerna har tänkt på allt och den första föreläsaren, Sebastian Nybo är en riktig vitaminkick. Professionellt, roligt och tankeväckande berättar han om den digitala förändringen. Perfekt för att väcka en "dagen-efter"-församling.

Nästa föreläsare, Kirsti Kierulf pratar passionerat om hur man blir/är en bar chef i den digitala tidsåldern. Tyvärr distraheras jag av hennes kläder. Snygga på ett klassiskt sätt men det som gör dem speciella är en söt liten skelett-figur längst ner på kläningen. Jag måste bara maila till henne och fråga var hon köpt den.

Det är inte bara nöje att vara på tjänsteresa. Dagen är lång med många föreläsare. Några riktigt bra och andra som inte riktigt  håller måttet. Att lyssna på föreläsare som kanske egentligen inte är det kräver viss ansträngning. Man måste fokusera mer för att hitta guldkornen i deras budskap. Sent på kvällen belönas vi med en trevlig tre-rätters middag på Sant Gertruds. Underhållning är också utlovad och danske Eddie Skoller dyker upp med sin gitarr och roar med både vitsar och sång. 

Rum är bokat på Radisson Blu. Det är gigantiskt, i alla fall för en person. Sängen underbart mjuk. Badrummet stort med badkar och mitt favoritmärke på tvål, schampoo etc. Synd bara att jag inte har någon att dela rummet med. Å andra sidan ska det bli skönt att bara få rå om mig själv i några dagar. Som sagt, än så länge är det inte särskilt ansträngande att vara på tjänsteresa.

För en gång skull är det jag och inte maken som ska åka på tjänsteresa. Fast "gäsp" det är jobbigt att åka iväg. Redan kvart över fem hämtar "makens" taxi mig för att köra mig till Arlanda och SAS-planet till Malmö för tre dagars konferens.

Dubbel-gäsp. Jag har ofta svårt att sova natten före avresa och det har väl varit si och så med sömnen. Hungrig är jag också men har inte riktigt ro att köpa något på Arlanda. Jag har tur. På flighten serveras frukost, med varmt bröd. Jodå, jag skulle nog kunna tänka mig fler "ombytta roller"

Kroppen är fortfarande inställd på Indien tid. Jag vaknar redan vid fyra-tiden på morgonen och kan inte somna om. Det kommer att bli en lång dag idag. Det är sammanträde i kväll som kommer att hålla på åtminstonde till 23 ikväll. Gäsp,  får nog dricka några koppar kaffe i medicinskt syfte om jag ska klara av att hålla mig vaken.

Kollegorna välkomnar mig tillbaka som om jag varit borta i 2 månader i stället för 2 veckor. Trevligt. Det är bara det att varje gång jag berättar om Indien får jag sån vansinnig Indien-längtan och vill åka tillbaka med en gång.

Alla nya kollegor uppvaktas med en "Välkommen-bukett". Jag känner mig som en riktig stamkund när jag går in och köper en bukett till den "sista" nya kollegan. Med tulpaner, ginst, bläbärsris och eucalyptus blir det en rejäl bukett för bara 120 kr. Kanske ska jag ta och lyxa till det hemma då och då med liknande buketter i väntan på att rabatterna ska blomma.

Medan Hektor hoppar trampolin passar jag och Hektor på att rensa på mitt skrivbord på jobbet. I en bokhylla hittar jag gammal kurslitteratur. En del är från Östersundstiden (20 år sen) och några yngre (ca 5 år sen). Juridik förändras men inte särskilt mycket.

Det finns säkert fortfarande en hel del nyttig kunskap att inhämta mellan pärmarna. Frågan är om jag någonsin kommer att öppna dem. Jag har inte använt dem sedan jag studerade och uppdaterad information finns på nätet.
Nåja, det får stå kvar till nästa flytt.

Även i år blev det en utflykt med kollegorna till Romme. Förra året var vi ca 25 st men den här gången bara 11. Underligt kan tyckas eftersom alla var rörande överens förra året om att det var en toppen-utflykt.

Vädret är inte lika bra idag. Minus 10, mulet och lite vindar. Framåt eftermiddagen spricker molntäcket upp lite och temperaturens stiger några grader. Jag åker med samma kollegor som förra året, Ann och Lennart. Även lunchen blir en favorit i repris, renskav i den mysiga toppstugan.

I år upptäcker vi en ny nedfart, Götes Brant. Jämn, fin, utan isfläckar och med rejäl lutning. Markerad som svart även om jag nog skulle vilja kalla den röd. På vägen hem i bussen diskuterar vi hur vi ska göra för att få fler att följa med nästa vinter.

När kollegorna sa upp sig en efter en bestämde vi att vi skulle ha reunion någon gång. Ni vet hur det blir. Det är så lätt att säga att man ska hålla kontakten och sen rinner allt ut i sanden. Men saknaden blir inte långvarig. Redan några veckor efter avtackningen träffas vi i Täby för att bowla och äta god mat hemma hos Anna. Innan vi skiljs åt spikas nästa reunion i maj.

Årets första veckor blev inte så farliga som förväntat men nu börjar det ta fart. Både igår och idag har jag så fullbokat att jag inte hinner ta riktig lunch. Än värre är att jag inte hinner nyttja friskvårdstimmen fullt ut den här veckan.

I dag blev det nästan snudd på pinsamt när mötet kl 10.00 med chefen drog ut på tiden till 12:55. Nästa möte är kl 13 och jag är tvungen att fråga om det är ok att jag äter samtidigt som jag har en föredragning. De två deltagarna från en annan förvaltning ler och säger att det är ok.

En efter en slutar mina kollegor. Jakob är visserligen redan avtackad men det hindrar ju inte att vi gör något trevligt sista dagen. Vi åker till Solbrännan och äter värmande lunch medan snön yr utanför fönstret. Avsked är alltid tråkigt men det känns inte så farligt eftersom vi ses om två veckor för en reunion med övriga som slutat, Ja, dvs förutom chefen. Det är lite långt från Iran hem till Svedala. Hoppas att vi får till ytterligare en reunion i sommar så vi/jag får höra mer om hans upplevelser som expat.

"Lite" regn ska inte stoppa oss. Utrustade med varsitt paraply tar jag och kollegan Birgitta en rask promenad på ca 30 min. Skönt och uppfriskande trots det bistra vädret.