Bläddrar igenom ett reklam-häfte och fastnar vid fotot av en välbyggd  (hårlös) kille iklädd endast kalsonger.  Annonsören vill att vi ska köpa kalsongerna som är "sportiga, manliga, bekväma". Ska man visa upp kalsonger så gör de sig såklart bäst på en vältränad kropp. Men vad har kaffekoppen för koppling till kalsongerna? Och vem (framför allt vilken man) dricker idag kaffe i kopp med fat?

Några sidor längre fram dyker ännu en kalsong-annons upp. Återigen en vältränad kille utan minsta hår på kroppen OCH EN KAFFEMUGG?  Blir vi mer benägna att köpa kalsongerna om det är en man som gillar kaffe som bär dem? Den förra killen var i alla fall glad men den här blonda yngligen ser ut som om han sålt smöret och tappat pengarna. Eller rättare sagt upptäckt att någon har druckit upp hans kaffe. Ve och fasa!!!!

På Pocketshop hittar jag böcker i ett nytt format. Excess, böcker i miniformat  (8 x 12 cm) med sidor tunna som i en psalmbok. Texten är på fel håll (roterat 90 grader mot en vanlig bok) vilket gör den bekväm att hålla och läsa trots det lilla formatet. Dessvärre är står inte priset i relation till formatet. Snarare tvärtom. På Adlibris kostar en Excessbok det dubbla mot en vanlig pocket.

I år är sporthalls-loppisen i is-hallen. Anledningen är det hårda slitaget på golvet i sporthallen. Trots extra golv/mattor så slits det hårt av bord och besökare. I ishallen får det rum färre bord och det finns inga platser med vägg bakom. Synd, för det var så bra att kunna skylta med saker på väggen.

Paola och jag delar på tre bord. Fasta priser lockar och vi har en del med 10-kr saker, en del med 20 kr saker samt varsin del med prissatta "varor".

Böcker brukar vara svårsålda. Även om de flesta böckerna jag har med mig är relativt nya och i bra skick är målet främst att bli av med dem. Jag sätter ett lågt pris, 5 kr /st och skyltar med stora neon-gula A4-papper.

Vi säljer en hel del, men det är låga priser på nästan allt och ett tag är jag riktigt orolig över att knappt få ihop till bordshyran. Hektors Didrikssons jacka och en oanvänd PoP-skjorta säljs för 200 kr och ger en bra grundplåt. Jag hade antagligen fått mer på Tradera men det är betydligt enklare att sälja på loppisen. Efter en stund vänder det och vi säljer i rasande fart. När loppisen är slut har jag sålt för nästan exakt 1400 kr. Kostnaden för borden var 450 kr och så fick killarna 100 kr var att shoppa loss för.

Paola och jag bestämmer oss för att testa baklucke-loppisen i Täby för att se om vi inte kan bli av med de sista grejorna. Nu gäller det bara att hitta en lämplig helg (vilket inte är det lättaste).

Det är snart dags att byta bil, eller i alla fall lägga beställning på en. Frågan är om det ska bli en ny Passat eller om vi ska gå tillbaka till Volvo. Maken har alltid förordat Volvo men själv skulle jag nog helst ha en Passat.
Det är i grund och bottens makens bil och det är även han som använder den mest.
- Välj vad du vill ha, säger jag till maken. Bara jag får motorvärmare med fjärrkontroll. Jag behöver ju inte oroa mig för att maken ska välja bort någon viktig detalj. Det är snarare frågan om tvärtom. Att se till att utrustningslistan inte blir för lång.

Vi provkör en Passat Alltrack med glastak.
- Vi måste ha glastak, konstaterar Hektor och maken antecknar glatt önskemålet.

Inne i utställningshallen finns det även en hel del reklam-prylar. Bland annat ett par carving-skidor.
- Om du beställer en Alltrack kan du väl se till att de slänger med ett par skidor på köpet, föreslår jag för maken.

Jag har länge varit sugen på att köpa Gneis-kläder till barnen. När jag får mail från webb-shopen om  lager-rensning slänger jag mig över datorn för att fynda kläder till nästa säsong. Svarta byxor finns i Hektors storlek men till Holger finns bara blåa. Det är en svår blå färg och jag tvekar. Tänk om jag inte lyckas hitta en jacka som matchar? Men Holger gillar de blåa så det blir ett par. En matchande jacka till Hektor och en fleece-tröja till Holger sen "går" jag till kassan.

När jag klickar på direktbetalning hamnar jag hos fel bank (klickar på fel??). Jag backar och hittar ordern, men det går inte att fullfölja betalningen. Suck;-(

Skickar mail till kundtjänsten och får dagen efter besked att ordern är annullerad och "Det som är ännu tråkigare är ju att nu är flera av de plagg ni lagt beställning på slut.". Går in på webb-shopen och konstaterar att det blir inga Gneis-kläder i år heller. Nåja, det finns jag andra bra märken och förhoppningsvis blir det en bra shoppingresa i oktober.

Nya försök, ny resa till XXL. Den här gången går jag direkt till skidavdelningen. Det är nästan tomt på andra kunder men varje kund tar lång tid. Det hinner nästan bli stängningsdags innan jag får hjälp. Men sen får jag (som vanligt) bra hjälp. Jag förklarar för expediten att jag vill inte ha det billigaste de har men inte heller någon värsting-utrustning. Vi enas om ett par Fischer skidor nedsatta från 2600 kr till 1200 kr och ett par bindningar med 20% rabatt. Synd bara att jag måste vänta så länge innan jag kan åka på dem.

Åker iväg till XXL för att (förhoppningsvis) fynda på deras säsongs-rensning. Till skillnad från Decathlon är det väldigt lätt att hitta på XXL. En slinga leder går från ingång till kassa och det är lätt att få en överblick över alla varor. Innan jag kommer till skidorna passerar jag underställen. Mitt Craft-underställ är visserligen 20 år gammalt och välanvänt men det fungerar fortfarande bra. Maken tycker dock att det börjar se lite slitet ut och han har nog rätt när han säger att jag ska köpa nytt.

Kari Traas färgglada underställ lockar men det är utplockat bland storlekarna. Efter mycket hjälp från den trevliga personalen (de har extremt trevlig personal på XXL) väljer jag till slut ett grått underställ från Iris sport. Inte riktigt vad jag var ute efter men ändå ett bra köp för halva priset. Barnen kommer att behöva nya (större) underställ nästa vinter och även de får varsitt grått ställ från Iris.

Jag är även sugen på byxor och jacka, designade för längdskidåkning. Killen som hjälper mig börjar nästan kännas som min personal shopper. Han svarar glatt på mina frågor om kvalitet, letar på lagret och kommer med flera bra förslag. Alla damkläder går tyvärr i rött och det är inte min färg. Känner mig lite fjantig. Som om färgen skulle spela någon roll men just rött vill jag inte ha.

På skidavdelningen däremot är det (återigen) ont om personal och jag hinner inte få någon hjälp innan affären stänger.

Jag gillar Täby centrums nya tak. Snyggt, rogivande och även ljuddämpande.

På två timmar hinner man inte så mycket. Inte när de tar en evighet för barnen att välja nyckelmodell till sina husnycklar, när barnen vill leka med Brio-tåget hos Polarn och Pyret samt testa den stora golvskärmen mitt i centrum. När jag står där och gör mitt bästa för att få barnen (framför allt Hektor) att gå vidare dyker min f.d kollega Anna upp. Efter några minuter kommer ytterligare en f.d kollega, Nancy gående. Visserligen bor båda två i Täby men sannolikheten för att vi ska slumpmässigt träffa varandra alla tre måste vara rätt liten.

Till slut blir det barnen som får slita loss mig från det trevliga sällskapet. Något större shoppingresultat blir det inte. På Stadium är det lite kö för att få hjälp av den som kan skidsortimentet och jag har inte ro att vänta. Everest skidbyxor finns på rea i rätt storlek men jag är besviken på modellen. Hägslena är för smala, jag saknar en förhöjd midja i ryggslutet. Byxändarna känns styva och saknar öppning. Killarna hittar dock varsin tuff t-shirt som de handlar. Holger konstaterar åter att "det är ju riktigt kul att handla kläder"

foto: Hektor

Barnens Blocket-skidor är som begagnade barn-skidor brukar vara, nämligen slitna och slöa. Jag bestämmer mig för att lämna in dem för slipning och vallning. XXL brukar ha gott om personal som ger snabb och bra service, men kanske har flunsan slagit till även här. Det tar en evighet att få hjälp och efter ca 30 min ger jag upp. Jag bestämmer mig för att fixa dem själv och köper en kantslip och glidvalla.

En av deltagarna på Romme-resan känns bekant. Hon nämnder att hon och hennes 5-årige son nyss har flyttat tillbaka från Nya Zealand. 
- Du köpte inte en barnvagn i Sverige när du var gravid? frågar jag henne.
Och visst är det så. Hon köpte min Emmaljungavagn för ca 5 år sen. Vagnen fick inte bara uppleva Nya Zealand och Australien men även Afrika. Ännu roligare sammanträffande är att hennes son fick samma namn som min son, nämligen Hektor. Men jag glömde att fråga var vagnen finns nu.

Skridskor utan med snören kommer snart ha samma status som tjock-tv och raka skidor. När Hektor nu ska ha nya skridskor är det ingen tvekan om att de är ett par med pjäxspännen som vi ska ha.På Decathlon finns de även för vuxna. Jag blir sugen på att köpa ett par till mig själv (grå/vita med fluffigt fleece-foder). Bestämmer mig dock för att mina (alltför billiga) hockey-rör som jag köpte förra vintern får duga även den här säsongen. Hektors nya går att ställa om och håller förhoppningsvis i minst två säsonger till.

Hektor behöver nya vinterskor/-stövlar. Hans kavatstövlar har blivit "utbytta" mot ett par i mindre storlek och vi har inte lyckats lista ut var eller av vem förväxlingen har skett. Lägligt nog har skoaffären 50% på alla vinterskor. Att köpa skor är alltid en utmaning. Barnens fokuserar på att få det överstökat så fort som möjligt vilket ibland har lätt till att första bästa duger.  När skorna sedan ska börjas användas är de inte längre lika bra.

Vi provar tre par skor av bra kvalitet, men inga faller Hektor i smaken. Till slut hittar jag ett par gore-tex kängor från Viking med bra sula och kardborreknäppning.
"Dom passar" säger Hektor bestämt. Med tanke på att priset är dubbelt så mycket som de andra vi provade hoppas jag innerligt att även kommer att passa bra imorgon. Nåja, 425 kr får väl kanske ändå anses som ett bra pris för varmfodrade gore-tex skor.

I sportaffären har de också rea. Motvilligt får jag med Hektor för att se om jag kanske kan fynda ett par slalompjäxor. Utbudet är inte det största men jag har tur och vi hittar ett par som (verkar) passa perfekt. Nu ska jag bara skaffa ett par skidor till så är i alla fall 3/4 av familjen fullt utrustad för härliga åk i snön.

Synd att jag inte åkte hemifrån tidigare, tänker jag när jag ser alla rea-på-rea skyltar i Täby centrum. Fast bra ändå för då blir det inga onödiga inköp. Twilfit erbjuder halva reapriset. Jag skulle verkligen behöva köpa nya strumpbyxor. Två av de fyra par jag köpte på rea i Bromma Blocks har jag lyckats riva sönder. En snabb blick på mobilens klocka.
Jo, jag hinner nog. Hittar snabbt fyra par och betalar glatt 150 kr innan jag skyndar vidare till pass-expeditionen.

Mellandagsrean, eller i alla fall det som är kvar av den lockar. Men jag får inte köpa några kläder till mig själv förrän jag krympt ner till rätt storlek (och kommer i alla byxor som redan finns i garderoben). Men till barnen kan jag fynda. Två par tuffa byxor med drakmönster för 90 kr/st får nog anses som fynd.

Cykellampor både fram och bak, refelxer på ekrarna och några extra på jackorna borde göra barnen (och mig själv) väldigt synbara. Men jag vet hur lite man ser i mörkret när man sitter i en bil. Frågan är om vi inte borde ha något som lyser åt sidan. Något som gör att vi syns riktigt bra i korsningar.

Bestämmer mig för att köpa hjul-ljusen som jag läste om i Saras blogg. Barnen, särskilt Hektor, är entusiastisk. När vi ger oss ut på vår kvälls-tur blir jag besviken. De läckra färgerna som ska bilda ett ljus-ljul uteblir. Även om Hektor rullar på med bra fart i nedförsbackarna syns lampan bara som just en lampa med lite olika färger.

Nåja, även om det inte blev lika läckert som jag hade tänkt mig uppfyller de ändå sitt syfte, att göra oss mer synliga från sidan.