Mån 21 maj - löpning  5 km på 33:29 min 
Tis 22 maj  - vilodag
Ons 23 maj  - löpning 3,54 km på 22:13 min 
Tor 24 maj - löpning 5 km på 32 min 
Fre 25 maj - löpning 4,87 km på 29:59 (intervall)
Lör 26 maj - cykel 8,06 km, löpning 7,32 km på 50:16 min, cykel 7,82 km
Sön 27 maj  - promenad  5, 4 km , ridning 1 tim.

Lördagens "mega-pass" med både cykling och lång löpning får "glad"a tillrop på Facebook när jag publicerar resultatet. 

"Oj, det var inte illa! Träna för triathlon kanske"
"Herregud"
"Men har du fått solsting? Vad är det med dig"^
"Oj, det var inte illa! Jag som tyckte jag var duktig som kom iväg på crawlkurs 45 min på morgonen"
"NN/Cilla: Tillsammans kan ni ju bilda ett Triathlon-lag"
"Ja, ja, ge mig dåligt samvete bara"
"Klassikern på G eller"
"Hjälp vad du tränar! Visst är det härligt?! Mål?"

Mån 14 maj - 3,54 km på 24:48 min 
Tis 15 maj  - 3,72 km på 27:34 min
Ons 16 maj  - 30 min simning
Tor 17 maj ---
Fre 18 maj - 5,41 km på 36:54
Lör 19 maj - 7,78 km på 67 min
Sön 20 maj  - 2,19 km på 15:05 mon och 1 tim ridlektion

Nu när jag kommit igång ordentligt med träningen funderar jag på vilken taktik som är bäst för att uppnå mitt mål. Eller rättare sagt mitt första delmål, nämligen att springa tjejmilen på max 1 timme. I måndags sprang jag 5 km på 33:30 min. Ska jag springa/jogga/gå i en timme och hela tiden sträva efter att hinna längre och längre?. Eller ska jag fokusera på tempot 6 min/km och sträva efter att hålla samma tempo i 60 min/10 km. Eller kanske är det sträckan som är bästa grunden, dvs att alltid springa/jogga/gå i 10 km och sakta men säkert pressa tiden?

Ända sedan vi kom hem från Indien har jag känt mig rastlös och missnöjd. Otacksam , kanske är rätta ordet. Jag har verkligen inget att vara missnöjd över. Tvärtom! Jag har det mesta man behöver i livet. familj, vänner, hus, båt, bil, lånekatt och hälsan i behåll. 7 veckors ledighet i sommar och en slant sparad på banken. Vad kan man mer begära av livet? Mina känslor oroar mig på ett ödesmättat sätt. Om jag inte är tacksam för allt jag har kanske livet vänder sig mot mig. Kanske ödet väljer att straffa mig för att jag inte uppskattar allt  jag har? Att det otänkbara händer. Att någon/något av det jag håller kärt tas ifrån mig?

Jag måste hitta den där stenen i skon, det som skaver och klämmer inte det växer och blir större. Ta mig i kragen och se det underbara som finns runt omkring mig.

Mån 7 maj ---
Tis 8 maj  ---
Ons 9 maj  --- 
Tor 10 maj ---
Fre 11 maj ---
Lör 12 maj --- 
Sön 13 maj  - 2 tim ridlektion

Mån 30 april ---
Tis 1 maj  ---
Ons 2 maj  --- 
Tor 3 maj ---
Fre 4 maj ---
Lör 5 maj --- 
Sön 6 maj  ---

Jaha.... eller kanske rättare sagt Nähä!!

Mån 23 april ---
Tis 24 april - 2,64 km på 31:48 min
Ons 25 april  --- 
Tor 26 april ---
Fre 27 april ---
Lör 28 april --- 
Sön 29 april ---

No comment!!

Mån 16 april - 4,85 km på 35:43 min
Tis 17 april ---
Ons 18 april  --- 
Tor 19 april ---
Fre 20 april ---
Lör 21 april --- 
Sön 22 april ---

Hösnuva, är det en bra ursäkt?

Mån 9 april ---
Tis 10 april ---
Ons 11 april  --- 
Tor 12 april ---
Fre 13 april ---
Lör 14 april --- 
Sön 15 april - 3,75 km på 44:05 min och 1 tim ridlektion

Mån 2 april ---
Tis 3 april ---
Ons 4 april  ---
Tor 5 april - 2 x 45 min i skumpande jeep borde tränat några muskler
Fre 6 april - 45 min på gymmet med div maskiner 
Lör 7 april ---
Sön 8 april ---

Tja, något blev det i alla fall den här veckan. Man ska ta det lugnt när man är på semester 

Mån 26 mars ---
Tis 27 mars ---
Ons 28 mars --- 
Tor 29 mars ---
Fre 30 mars --- 
Lör 31 mars --- 
Sön 1 april ---

Tja, vad ska man säga?? Har man semester så har man ;-).

Mån 19 mars 1,6 km rask promenad
Tis 20 mars - 3,2 km rask promenad  
Ons 21 mars - 5,5 km rask promenad  
Tor 22 mars - 4, 1 km jogging och 3, 2 km rask promenad
Fre 23 mars ---   
Lör 24 mars -  30 min cykel och 5 km rask promenad
Sön 25 mars - 2 tim ridlektion

Nu är det i alla fall två ( eller ett helt och två halva) träningspass i veckan. Nästa vecka ska det bli minst tre!!

Äntligen är min cykel lagad. Jag känner mig lite lat idag och tar en "rask" cykeltur istället för en jogging-tur. Det är tidig morgon och havet ligger spegelblankt. Även om det är långt kvar till sommaren lockar det stilla vattnet. Nu längtar jag efter att få båten i sjön.

Att gå ut och springa är inte så jobbigt (eller så tråkigt) som jag föreställde mig. Det är t.o.m förvånansvärt lätt att ge mig ut på mornarna. Solen håller på att gå upp och fåglarna kvittrar som värsta allsången på Skansen. Det är vår i luften.

4,1 km på 30 min blir en lagom runda så här före frukost.

I rabatterna lyser vitsipporna snödropparna upp den mörka jorden och både tulpan och narcisser är på gång. Jag måste komma ihåg att lägga ut "skyddsnäten" innan rådjuren bjuder in sig själva på kalas.

Inspirerad ev "En kompis" anmäler jag till Tjejmilen i september. Målet är att springa milen på max en timme. Ett mål jag haft länge men aldrig lyckats uppnå. Dagen efter möter jag grannen Jennie och frågar om vi inte ska få ihop ett lag till Vår-ruset.
- Klart vi ska! tycker Jennie.
Ett inlägg på FB och vips har vi ett lag på 6 tjejer + 1 eftersom lilla Lilo ska följa med i bärsele. Om målet på milen är 60 min så borde 5 km gå på 30 min.

Nu återstår bara att se om arbetsgivaren sponsrar det lokala mil-loppet. Vår-ruset, lokalt mil-lopp och Tjejmilen. Kanske dags att investera i ett par nya löparskor?