"Köp och få......". Japp, jag faller för det nästan varje gång. Den här gången var det två påsar färsk musli mot en flaska med lufttätt lock. Fast hur en musli kan vara färsk när den består av torkade produkter förstår jag inte. Och vad är det för vits med att få en musli-flaska där bara halva påsen får rum? Hur tänkte ni nu Finax?

Kollegorna surrar entusiastiskt kring den nya kaffemaskinen med pekskärm. Ivrigt utforskar de vilka varianter som finns. Allt måste naturligtvis provsmakas. Själv är jag allra mest glad åt att det finns en riktigt god choklad. Eller rättare sagt tre olika sorters riktigt god choklad!!

Inspirerad av de många sparris-inläggen på Facebook köper jag grön sparris, Serrano-skinka och Jesses färdiga hollandaise-sås. Lite söndagsmys helt enkelt.

Det gick så lätt förra gången så jag gör en omgång bullar till. Den här gången lyder jag både mina vänners och mina egna råd. Mäter temeperaturen på mjölken till exakt 37 grader, delar degen i två delar och ställer bullarna (i formar) med stora mellanrum på plåten.

Det blir många bullar som får godkänt av barnen. Själv är jag inte riktigt lika nöjd. Degen vill inte jäsa som den borde (dubbla storleken). Kan det bero på att ytterdörren förvandlades till en svängdörr när barnen och deras kompisar sprang fram och tillbaka. Nästa gång ska jag testa att lyfta över degen till en jäs-bunke och ställa den i ett lugnt, lagom varmt rum.

I går testade vi vår nya (och närmaste) pizzeria och den fick klart godkänt. Förutom en god kebab-pizza har de även delikatess-pizzor men lite "finare" pålägg.
Pizza två kvällar i rad skulle säkert få Jamie Oliver att komma springande i högsta fart. Men ibland får latheten bestämma över kunskapen. En Leksand special har i alla fall broccoli som pålägg.

Något jag lärde mig när jag jobbade i hotell-svängen är att mat är oerhört viktigt. Framför allt för konferensgäster. Maten är höjdpunkten som alla ser fram emot, och ja, jag är likadan när jag är på konferens. Nu när alla nya kollegor är på plats åker vi till Såstaholms för en planeringsdag. Lokalern i huvudbyggnaden är varsamt renoverade. Mysigt är kanske inte det ord som vanligtvis används för att beskriva herrgårds-byggnader men Såstaholm är just mysigt. Jag blir frestad att åka hit med maken för en romantisk helg.

Fm-kaffe, lunch och em-kaffe är välbekanta begrepp för konferensgäster. På Såstaholm är det inte de vanliga halvfrallorna som serveras. Istället är det smörgås-snittar i engelsk stil. Lättsamt och mycket gott. Förutom te och kaffe finns det till min stora glädje även juice.

Lunchen består av en buffé. Den ena godsaken efter den andra med bra råvaror. Min enda bekymmer är hur jag sak få rum med allt på tallriken och vad värrre är hur ska jag få rum med allt i magen? Lunchen avslutas med ost och kex. Talleggion är vansinnigt god och gifter sog bra med den aniskryddade björnbärskompotten.

Förväntningarna är stora på eftermiddagskaffet och jag blir inte besviken. Istället för maffiga och sockerstinna bullar serveras små glas med smoothie, pannacotta och youghurt med bär och nötter. 

Själva konferensen avslutas med en "lär-känna-varandra-lek" som jag hittat på. Alla har fått i uppgift att skriva ned fem fakta om sig själv på en lapp. Lapparna läggs sedan i en hög på bordet med texten nedåt. I tur och ordning drar deltagarna en lapp och läser upp det som står. Lapp-tagaren ska sedan gissa vem som skrivit lappen. Gissar man rätt första gången får man fem poäng, andra fyra poäng och så vidare. Jag får lätta lappar och vinner med 1 poängs marginal. Vinsten är ett presentkort på böcker vilket passar mig perfekt. Jag måste ju ha med mig lite pool-side litteratur till semestern.

I dag vabbar jag (eller rättare sagt jabbar och använder flexen). Holger kräktes i helgen och Hektor är sympatissjuk. Åren har lärt oss att det är bättre att mota i grind och låta barnen ha en symptomfri dag innan de går tillbaks till skolan.

Rastlösheten är det inget fel på. Tvärtom! De går från den ena leken till den andra. Att försöka få något arbete gjort är inte det lättaste när jag ständigt blir avbruten. Till slut ger jag upp och föreslår att vi ska baka bullar.

Det är nästan pinsamt att jag inte bakat något med min (vår) nya hushållsassistent. Jag brukar då och då köpa jäst till bakningen men vanligtvis får jag jaga iväg den till soptunnan när den börjat röra på sig i kylskåpet.

Bakning med jäst är inte min starka sida. Jag misslyckas ofta med själva jäsprocessen och resultatet blir tunga bullar/bröd med en bismak av jäst. "Degen ska ha lagom varmt och inte stå i drag" läser jag i Lailas bakbok. Degskålen på hushållsassistenten är av metall och metall brukar stjäla värme, tänker jag och tycker att en plastbunke skulle varit bättre.

Suck, det verkar hopplöst. Lyfter på handduken och ser ingen större skillnad på degen efter 30 min. "Om degen har det för kallt tar jäsningsproceduren längre tid" skriver Laila. Den får väl stå lite till, men inte för länge för då kanske det inte finns någon jästkraft kvar till andra jäs-omgången.

Till slut välter vi ut degen på köksbordet och den är faktiskt riktigt stor. Vi borde egentligen delat den i två delar för de bullarna blir jättestora!

Maken berömmer bullarna och barnen beklagar sig över att "Pappa åt fem stycken!!". Nu ska frysen assistenten få jobba och frysen laddas med massor av bullar till vårens och sommarens alla båt-utflykter.

Inspirerad av Annika (smaskens.nu) och lockad av det låga kilopriset köper jag en fläsklägg. Minns moster Bissans goda fläsklägg med rotmos och tänker "hur svårt kan det vara". Själva tillagningen är löjligt enkel. Bara ner i en stor gryta. Lök, morötter, timjan, kryddpeppar och vitpeppar. Skumma och låt det hela puttra i två timmar.

Det besvärliga kom efteråt. Hur jag än skär och letar så kan jag inte hitta några vettiga (ätbara) delar. Till slut slänger jag alltihop. Men jag ger mig inte. Jag ska bara hitta en fläsklägg med bättre kvalitet nästa gång.

Sådana här prislappar gillar jag. Billigt för mig och bra för miljön. En del affärer har börjat samla alla "Ät snart" varor på ett ställe. Då är det lätt för oss fynd-giriga att hitta dem. Med tanke på att alternativet för affären hade varit att slänga maten tror jag nog att både säljare och köpare tjänar på affären. Dessutom är det bra goodwill för affären.

Caféet vid Stora skuggan är väldigt mysigt. Rustikt och lantligt. Perfekt inramning efter att ha hälsat på alla djuren på 4H-gården. Barnen väljer köttbullar med potatis, gräddsås och lingonsylt. Mina barn äter visserligen inte så mycket men de här portionerna är ynligt små. fem köttbullar och två små potatisar. Visserligen är det bra att det är en mindre portion men inte så här liten!!
Min kantarellsoppa däremot är gigantisk (och god). Det är knappt jag orkar äta upp allt men den här gången vinner gommen över magen.

Som jag anat blev förra veckans viktnedgång endast tillfällig. När basiluskerna försvann kom aptiten tillbaka. Kanske för bra. För vem kan låta bli en smarrig semla och choklad med vispgrädde när det är -10 grader ute.

Det är dop i Råsunda kyrka. Monikas lilla O ska döpas. Kyrkan är byggd 1868 i brunt tegel med ett klocktorn av betong. Även insidan av kyrkosalen är av tegel med minimalt med utsmyckningar. Den kala omgivningen glöms snabbt bort när salen fylls av familj och vänner till dopbarnet. Prästen är bra och gör det där lilla extra, är personlig och läser inte bara innantill. Ceremonin kompletteras med inte bara en utan två sångframträdanden av Monikas systerdöttrar.

Till kaffet efteråt serveras en dignande kak- och tårtbuffé. Allra godast är White Lady-tårtan med massor av saftiga härliga hallon. Jag kan inte låta bli att tänka på vår egen bröllops-tårta. Vi beställde ett tjockt lager med hallon,men fick ett lager apelsingrädde med jordgubbsbitar i. Jag blev mycket besviken när jag skar upp tårtan. Konditorns försvar var att de inte fungerade med hallon. Något han missade att informera oss om när vi gjorde beställningen. Nu är han i alla fall överbevisad!!

Tänk att man ska behöva bli över 40 för att inse att goda rutiner och struktur i tillvaron underlättar. Eller är det kanske så att det är först då man behöver det? Holger har i fått i läxa att skriva upp all frukt och grönsaker som han äter under en vecka för att se om det är fem om dagen. Jag har aldrig varit någon större frukt- och grönsaksätare. Undrar hur jag egentligen överlevde min högskoletid? Mitt matintag då var nog inte enligt tallriksmodellen.

 2-veckorsmatsedel som vi gjorde förra vintern fungerade bra fast lite tråkigt blev det allt ändå. Det jag gör nu är i alla fall att planera en veckomatsedel utifrån det som finns hemma. Så mycket roligare mat kanske det inte blir men vi minimerar i alla fall risken att behöva slänga pga av bäst-före-datum. Billigare blir det också och storhandlingarna känns mer som kompletteringshandling.

I vår, efter semstern ska jag nog lyckas ta tag i lite nya spännande recept, eller kanske bara fler gamla klassiker.

- Tycker du ska lämna matlådan hemma, säger maken. Först förstår jag ingenting men sen fattar jag. Klart vi ska träffas i centrum och äta lunch nu när maken har en jobba-hemma-dag. Vi går till nyöppnade P. Inte lika god mat som förra gången, men mysigt ändå.

Även i år har maken fått hem en stor chokladask. Fortuna från Marabou. Marabou brukar vara bra men jämfört med kvalitetschoklad står den sig slätt. Jag har inga större problem att avstå från godbitarna men maken (som vanligtvis är den med mest och bäst disciplin) tycker det är svårare.

Lösningen blir att jag tar med den till mitt jobb idag.