Kan du se det hemliga ordet i tavlan?

Reunion (igen). Gigantisk pastasallad och smarrigaste choklad-kladd-kakan hemma hos Nancy. Det skvallras, skrattas och så pratar vi en hel del jobb. "Jag blir inte så sen" sa jag till maken innan jag åkte hemifrån. Vad trodde jag egentligen?? Klockan hinner bli efter elva på kvällen innan vi säger hej då till Nancy. Nästa gång är det min tur att vara reunion-värd.

Småkillarna vill åka till Naturhistoriska och gå på Cosmonova. Inte mig emot. Det är mulet och blåsigt ute och en inomhus-aktivitet känns ok. Fast jag hade hoppats på minusgrader och vindstilla för lite skridsko-åkning. 

För att göra det lite lärorikt löser vi entré till utställningarna också. Inte mycket har förändrats sedan barnen var här sist men eftersom finns så mycket att titta på hittar de hela tiden nya saker. Att lokalerna är dåligt belysta förstärker visserligen ljuseffekterna på utställningsföremålet men det är hopplöst för föräldrar som vill hålla koll på sina barn. En liten flicka efterlyses via högtalare och jag får kalla kårar längs ryggraden.

Möte i stan klockan tio. Frågan är bara hur jag tar mig dit smidigast. Bil eller lokaltrafik? Bilen går snabbare och så kan jag handla med en gång utan att åka hem först. Lokaltrafiken är enklare. Jag kan läsa på inför mötet och slipper leta parkeringsplats. Jag funderar och funderar. Båda alternativen känns lika lockande (eller o-lockande). Det får bli en kompromiss. Ringer till Vicki och frågar om jag får infartsparkera hemma hos dem för att sedan ta lokaltrafik sista biten.

Vicki är fortfarande hemma och förutom smidig resväg får jag också trevligt sällskap sista biten.

Både mamma och moster Lillan har fyllt år i veckan. Det firar vi med fransk inspirerad middag hemma hos Philippa. För att vi ska kunna njuta av middagen i lugn och ro får maken stanna hemma med småkillarna. Efterrätten är vansinnigt god. Hemmagjord lemoncurd paj med färska hallon och hallonsås. Jag älskar lemoncurd men hade ingen aning om att det kunde vara lätt att göra den själv.

Från backen till bondgården. Vi tar oss vidare till Stora Skuggans 4H-gård. Det finns grisar, hästar, kaniner och några höns. Det mockas i boxarna och grisarna traskar fritt runt i stallet till alla barns förtjusning (och förskräckelse). Mina killar verkar uppskatta besöket även om jag gissar att de börjar bli lite för stora för att uppskatta små söta djur.

Storasyster ställde upp med inte bara kvällspassning utan även lämning på morgonen för att jag skulle kunna åka till Romme. Då känns det väldigt naturligt att skjutsa in henne till stan. Och så passar vi på och gör en rolig utflykt (även om vädret inte är det bästa). I Lill Janskogen finns en lång härlig pulkabacke för barnen. Barnen tröttnar efter några åk. Kanske för att solen inte skiner eller kanske för att de är ensamma i backen.

Jag hinner knappt tänka tanken innan Annika ringer och frågar om vi ska ta en kvällspromenad. Malin följer också med tillsammans med lilla Lilo i bärsele. Lilo pratar minst lika mycket som alla vi andra tillsammans. Guggle, uggle, buggle hörs det hela tiden från byltet under vår promenad.

Vicki föreslår skridskoåkning som utflykt/aktivitet. Gärna, svarar jag spontant. Men Hektor har inga skridskor. Sedan inser jag att utan bil blir det ingen enkel utflykt. Det är klart det går, ingenting är omöjligt, men jag sparar nog skridsko-åkningen tills dess att vi har all utrustning (inkl bil). Istället tar vi tåget till Mörby och badhuset. Vickis make följer med och föreslår generöst att killarna ska följa med honom till "pappornas omklädningsrum". Dvs lugn och ro för mig inne på damernas.

I Mörbybadet finns visserligen inget hopptorn men väl en rutschkana. Mitt i bassängen finns också en gigantisk uppblåsbar delfin förankras med linor som barnen kan klättra på. Två timmars bad och halv ett hoppar vi på tåget hem igen. Jag gillar förmiddagsutflykter. Dagen blir så mycket längre med tidiga mornar.

För att pigga upp mig själv slinker jag in hos f.d kollegan Anna för en snabb fika. Snabb och snabb, vi som är vana att träffas varje dag på jobbet har "massor" att ta igen. Förutom jobbskvaller hinner vi även ta oss igenom en del andra ämnen både roliga och andra mer sorgsna.

Min väninna Malin bor i Holland så det gäller att passa på och umgås nu när vi har chansen. Vädret är inte lika fint idag som det var på julafton men tillräckligt för en promenad vid havet. Max och Holger hittar, som vanligt, varandra med en gång. Ju äldre barnen blir desto mindre märks åldersskillnaderna och alla fyra skuttar omkring och utforskar klipporna. Det blir fort mörkare och kallare och det är inga större svårigheter att få med barnen till bilarna för vidare färd hem till Malins föräldrar för en fika.

På ett närbelaget bageri köper jag en stor vetekrans med vaniljkräm, en solbulle. Hektor är hungrig och förvånande nog avstår han från alla sötsaker och väljer istället en färdigbredd smörgås med gurka, paprika och ost. Sommarens semester får nog planeras utifrån det holländska sommarlovet så att vi kan träffas mer i sommar. Kanske blir det även en tur i vår för att spana in alla tulpaner.

På många orter är juldagen den stora hemvändardagen. Det är då många som nu är "hemma" för att fira jul med sina föräldrar går ut på krogen för att träffa gamla klasskompisar, både de som blev kvar och de som spridits för vinden. Jag brukar inte gå ut på juldagen men det gamla gänget ska träffas ikväll. Eller i alla fall delar av det gamla fest-gänget. Anna och Anna är på annan ort. 

Vi bestämde tidigare i höstas att den här gången skulle vi träffas utan våra äkte hälfter och ättelägg. Som gjort för en helkväll på stan med god mat, dryck och kanske t.o.m dans natten lång. Julfirandet och troligtvis åldern tar ut sin rätt. Vi vill bara umgås och prata, prata, prata i lugn och ro. Alltså tar jag bilen och hämtar upp Malin och Annika för vidare färd hem till Vicky.

Maten hämtas på pizzerian och efterrätten inhandlas på Ica. Varför krångla till det. Fast lite sugna är vi nog på den där helkvällen ändå, men det får bli en annan gång

Julafton, anno 2011, firas hemma hos mina föräldrar tillsammans med min storasyster. Dagen går i måttfullhetens tecken, eller ja i alla fall så är det mindre av det mesta. Julbordet är nerskalat till färre rätter, vilket gör att man kan äta av allt det goda utan att magen sprängs i fyra hörn. Berget under granen är visserligen ett berg men nu mer i stil med Mont Blanc istället för Mount Everest. 

Min önskan om icke-materiella julklappar har delvis hörsammants och jag får extra hopp-träning i present. Storasyster skämmer bort mig i vanlig ordning och ger mig både en klänning från Desigual och ett presentkort på Decathlon. Maken får en välbehövlig guide-bok om Indien (med många bilder). Handskarna från Babour är dessvärre för små för min syster. Nu får de hamna på Tradera och jag får ge mig ut på jakt efter en ersättnings-klapp.

- Pappa, du har nog fått ammunition, föreslår Hektor när han märker att det skrammlar om makens julklapp.
- Vad för slags ammunition, tror du att det är? frågar maken-
- Till salongsgeväret? Nej, det är nog till älg-studsaren!
Han ruskar lite tilö på paketet och konstaterar sen:
- Nej, det är till din kaffe-maskin. Vilket var helt rätt.

Barnen är glada och nöjda över sina julklappar. T.o.m så enkla saker som mjukis-byxor går hem, eller också är de bara artiga. Men de lyckas inte hålla sig till den vanliga ordningen och snällt invänta tills föregående klapp är utdelad, öppnat och tackad för. De får Lego, jordglobar, brädspel och dataspel, älghornsmedaljonger, Ninjagosvärd m.m. Av mig får maken ett uppförstorat och inramat porträtt. Jag får ett halsband som antagligen kostat alldeles för mycket med tanke på att vi bara skulle ge varandra något "litet".

Som vanligt är det grannen Jenny som ser till att det som alla pratar om blir verklighet. . Musik, brasa, ljuslyktor och mycket glögg. Det är knytkalas som gäller men jag kan inte låta bli att ta med något att bjuda alla på. Min kvibilleröra gifter sig bra med pepparkakorna och får mycket beröm.

Skolan är stängd, pga av studiedag. En bra anledning även för mig att vara ledig. 2002 var jag med Monika och Paola på Gotland. Vi hade en underbar weekend men av olika anledningar har vi inte träffats alla tre sedan dess. Eftersom båda två är mamma-ledig bjuder jag in dem på lunch. Tvillingarna som snart fyller två är som två-åringar är mest. Man kan/ska klättra på allt och utforska allt. Duplo-leksakerna som jag tar ner från vinden roar dem en stund men sen är de snabbt iväg på nya äventyr.

Lilla O sitter tyst och nöjd och beundrar deras framfart. Jag var rädd att hon skulle bli orolig över allt skoj och stök men hon sitter så tryggtt i sin mammas farm. När jag får hålla henne somnar hon snabbt på min arm. En cool liten tjej helt enkelt.

Traditionsenligt åker Anna och jag till Globen för att titta på Globen Horse Show. Vi brukar titta på antingen lördagens kvällsföreställning eller söndagens avslutningsshow men i år föll valet på söndags förmiddagens hopptävlingar. Anna, har i vanlig ordning bokat bra platser nära arenan på en långsidan.

Tävlingarna är spännande. Världseliten är på plats och när en av favoriterna river hörs ett unisont "Neeej" över hela globen. Det är så samstämmigt att det nästan blir komiskt.

Två och en halv timmes hopptävlingar går alldeles för fort och när klockan är tolv är tävlingarna slut. Visserligen är det skönt att slippa åka hem mitt i natten, men jag saknade show-inslagen. Globen Horse Show brukar vara startskottet för julen med tomtenissarnas shetlandsgalopp, tomteparaden och luciatåg till häst.