Kanske kan verka bakvänt att barnen och jag ger oss iväg på en utflykt när maken precis har kommit hem efter en veckas tjänsteresa. Men utflykten fyller ett syfte, eller flera faktiskt. Maken ska få vila ut några timmar i lugn och ro medan barnen och jag motar bort den värsta rastlösheten. Tekniska museet står på önskelistan.
Det är enkelt att ta sig till med bilen från norrort, men sen slutar enkelheten. Trots att det ligger fem museum på rad finns det minimalt med parkeringsplatser. Det är väl bra att uppmuntra besökarna till att åka kommunalt men det blir lite bökigt att parkera någonstans bland bostadshusen på Östermalm eller gärdet för att sedan åka buss. Parkeringen utanför sjöhistoriska är störst men saknar linjer vilket innebär att folk parkerar med för stora avstånd. Till slut hittar vi en plats.
Utsällningarna är nya men inte särskilt imponerade. Jag skulle vilja passa på att visa/prata med barnen om det vi ser men de är inte intresserade av stillastående föremål. Går det inte att röra/göra något är det inte intressant. Så det är väl tur att de ändå lyckats kombinera några fysiska fenomen med röra/göra, även om jag tycker att det som är mest intressant är det som står stilla. T ex gillar jag montern som visar cykelns utveckling.
Postat i: Familjeliv Permalink Kommentarer [0]