Min dator har kraschat... Den vill inte starta alls och inte ens bios laddas.

I skrivande stund finns det en beställning lagd via internet på nya delar som förhoppningsvis ska lösa problemet och i samma veva ge mig en förbättring i prestandan, men det återstår att se när delarna kommer hem och 'någon' har installerat dem.

Ja, MIN dator har alltså kraschat.
Ändå finns det redan inom ett dygn en beställning på nya delar och detta blogginlägg skrivs, samtidigt som MIN dator står obrukbar och avstängd.

Beställningen är lagd på sambons dator.
Dethär skriver jag från någon annans dator som jag har tillgång till dagtid.
Jag sitter inte precis övergiven och avskuren från min omvärld.
Någon smartphone äger jag inte och planerar inte att skaffa.
Min gamla trasiga laptop ligger också obrukbar (med kraschad och oersatt hårddisk sedan ett par år tillbaka).

Istället roar jag mig med tanken att jag äntligen har tid att se på någon av dedär filmerna, läsa någon av dedär böckerna jag har liggande, kan vara ute i solen mer istället för att sitta vid datorn och surfa på nätet, läsa nyheter, debattera, kommunicera osv.

Som om jag när datorn inte fungerar inte har valet att låta bli att starta den?

Om inte annat så får det mig att tänka till lite på hur beroende vi gör oss av tekniken vi har omkring oss i vardagen.
Datorn används till kommunikation med nära och kära, nya bekantskaper, debatter, nyhetsflöden, i en del fall ser vi även film och serier via datorn istället för TVn och varför inte? Utbudet är enormt, man kan själv styra helt över när man tittar, man kan pausa när som helst och behöver inte vänta till reklampausen för att gå på toa. Vi mailar, chattar, tweatar, statusuppdaterar, arrangerar bilder och text för att ge en uppfattning av oss själva som rimmar illa med den faktiska bilden av oss - sittande på en stol med en bildskärm framför oss, mentalt utförande allt detdär som vi läser om och ser film av att andra gör.

Vi lever i en "tänk om-värld" där vi kan fantisera fritt om att vi äger en häftig ninja-katt som verkar materialiseras fram istället för att gå, eller en snarkande hund som låter som en motor. Vi kan mentalt befinna oss på toppen av Maccu Piccu, och ett par klick senare i en djungel i Afrika, ett par klick till och vi är på shoppingtur i cyberrymden och hittar allt från de senaste modekläderna till retroprylar och inredningsdetaljer.

I verkligheten sitter vi fortfarande där på en stol med en bildskärm framför oss som visar ettor och nollor i oändliga kombinationer.

Själv ska jag försöka hålla tillbaka lusten att ockupera sambons dator och istället njuta av solskenet under helgen som kommer, ta hundar och eventuellt kamera ut i naturen, sitta och läsa en av dedär böckerna som legat ignorerade så länge, kanske får jag rent av lust att röja lite hemma och laga till dendär steken som legat i frysen och väntat på att jag ska hitta inspirationen.

Vad skulle ni ha gjort?

Henna är ett av de mer naturliga sätten att färga håret och det finns mängder av olika trick man kan ta till för att få den nyans man vill ha.

Ett sätt att få hennan att ge ifrån sig lite extra färg är att blanda in lite annat än bara hett vatten för att dra ut färgen och lägga till lite mer effekt till färgningen.

Några alternativ är:
Grönt te
Svart te
Paprikapulver (rött)
Rödvin (matlagningsvin går bra)
Äppelcidervinäger
Citronsaft

Det finns förståss fler saker och man måste inte använda alla.
Dessutom beror färgen lite på vad man har för typ av henna och vad hennan är blandad med. Mörkare nyanser innehåller i regel lite annat och bäst är förståss om det står på förpackningen både vad det är och vad varje komponent är till för.

Det finns ju inte bara klarröd henna så även om det är det röda hållet man drar åt så finns det varianter, plus att man kan använda mer eller mindre henna beroende på hur stark färg man vill ha, färga fler gånger för att få en ännu starkare effekt om man så vill osv.

En av de roligaste detaljerna med just henna är att det är så pass oförutsägbart och att man sällan kan veta i förväg hur resultatet ska bli.
Något som i många fall är sant även för hårfärgerna man köper i hyllan på affären och för den man får hos frisören - fast där brukar de kunna fixa en nyans som funkar för den hårfärg man har så resultatet blir väl iallafall lite mer förutsägbart, plus att frisören kan berätta vad man kan ha att vänta sig om man väljer en viss typ av färg.

Själv har jag tyvärr lite fel hudton för att klara en riktigt klarröd hårfärg men annars skulle jag lätt kunna tänka mig att prova någon slags häxblandning på henna och ett antal katalysatorer för att se hur skarp effekt jag skulle kunna få till.
Men jag nöjer mig med att få en ganska mild effekt de gånger jag använder henna i mina hårinpackningar. En lite lätt rödton har jag redan och att förstärka den en aning funkar rätt bra, så länge det finns kvar något av ett djup i den mer mörkblonda/ljusbruna grundtonen.

Fast, å andra sidan har vi ju en eko-frisör i närheten så skulle ett experiment gå helt åt skogen skulle jag ju kunna be om hjälp därifrån för att försöka få lite ordning på håret igen...

Jag har rätt länge nu främst tvättat håret med bikarbonat och honung utblandat med vatten för att kunna fördela det lättare. Men jag läste om någon som fått bra resultat med te-tvätt.

Dvs starkt bryggt te som fått svalna lite lagom, blandat med lite honung och citron.

Nyfikenheten vaknade förståss till, delvis för att jag läst att vissa avkok kan ha en lätt tonande effekt på håret och även om jag gärna undviker kemikalier och inte vill ha knallrött hår ändå tycker att det är lite kul att pyssla med färgen.

Så jag har testat ett par gånger nu att istället för att blanda bikarbonaten och honungen i vatten, blanda med starkt bryggt te. Och resultatet måste jag bara säga att jag är helnöjd med.

Håret blir inte bara rent utan känns som det får lite mer struktur.
Det verkar dessutom torka lite snabbare, för trots att jag har rätt långt hår nu så har det efter en morgondush nästan torkat helt på egen hand (bara urkramat med händerna) på någon knapp timme.

Hur det påverkar eventuell färg vet jag inte eftersom jag i vanlig ordning inte har tagit några bilder varken före eller efter, men jag har iallafall märkt att de lockar jag fick efter en "sedvanlig" natt med t-tröje-turban har hållt längre än de brukar utan att jag lagt till något annat i tvättritualen än just teet.
I övrigt blev det en sur efterskölj med vatten + lite citronsyra och en gnutta honung, sedan en liten klick vattenbaserat klick (glidmedlet) och aloe vera-gel när håret blev tvättat. Och under morgonduschen inga tillägg alls utan bara en genomsköljning med vatten.

Vill man ha en färgande/tonande effekt ska man förståss också välja ett te som ska ge mer färg och jag vet inte om rent grönt eller svart te egentligen gör det.

Poängen med te-tvätt är att garvsyran i tebladen har en rengörande effekt, som förståss i mitt fall blir lite extra boostad av bikarbonaten och honungen, som jag dock har använt lite mindre av + att jag har använt en större mängd te än jag annars använder vatten.

Sambon sade också dagen efter att doften satt i lite, men att det var en ganska angenäm doft av te, så inga knepiga dofter heller.
Och då kan tilläggas att det te jag använde var en "häx-blandning" av olika svarta smaksatta teer som jag blandade ihop från olika påsar som jag ändå aldrig valde att dricka ur. Alltid bra att kunna använda upp, och hade jag en kompost skulle jag dessutom ha kunnat slänga de använda tebladen där.

Många anser att det är viktigt att man tvättar sig minst en gång om dagen, helst genom en dusch med tvål, vatten, champoo och balsam och så lite hudcreme för att återfukta och skydda huden och tandcreme ett par gånger om dagen och på det lite deo, parfym, stylingprodukter för håret, diverse smink efter att ha applicerat underlagscreme och fuktighetscreme. För att inte tala om rengöringsprocessen när sminket ska tas bort och huden åter igen ska återfuktas och skyddas inför natten.

Men, hur kommer det sig då att det finns hudlotion som har effekt i upp till 48 timmar, deodorant som har effekt ända upp till 72 timmar, mascara som sitter i 24 timmar, ansiktscreme som ska återfukta i 24 timmar, stylingprodukter för håret som har effekt i upp till 48 timmar osv?

Bara den verkningstid som anges antyder ju att om man har använt en hårprodukt som ska verka i 48 timmar, så ska man inte behöva varken tvätta eller styla om håret under den tiden.
En deodorant med effekt i 48 eller t.o.m 72 timmar antyder att man inte behöver varken tvätta sig under armarna eller applicera någon ny deo förrän efter den angivna tiden.
Återfuktande hudcreme som ska vara verksam i 24 eller 48 timmar antyder att man kanske inte bör avbryta mirakelcremen utan låta den jobba ifred under de dygn som den fortfarande fungerar.

Eller så kan man förståss låta bli att köpa dedär långtidsverkande produkterna eftersom man ändå kommer att styla om håret nästa morgon och sätta upp det under natten för att det inte ska slitas, eller för att man ändå kommer att ta en dusch och tvätta av sig deon, hudcremen, sminket mm på kortare tid än det står på förpackningen att det ska hålla.

Spelar de månne på önskan att vara fräsch och vetskapen att produkter sällan håller vad de lovar?
Så om en produkt lovar att hålla 12 timmar och kanske håller två tredjedelar av den tiden bör en som håller i 48 timmar iallafall klara av en hel lång dag med övertid på kontoret och en efterföljande kväll på krogen ifall man inte skulle hinna hem emellan och fräscha upp sig lite.

Eller har någon någonstans insett att det finns personer som inte går igenom rigorösa rengöringsritualer två gånger om dagen?
Isåfall kan man ju bara gratulera produkttillverkarna, men de bör kanske se över innehållet lite iallafall med tanke på att många som inte använder dedär femtielva produkterna dagligen är ganska noga med vad de använder och därmed gärna väljer bort onödiga kemikalier och tillsatser.

Speciellt när det har dendär "mellan-längden" som är lite nedanför axlarna men inte långt nog att göra något vettigt med. Och när det blir längre än så blir det egentligen ännu lite svårare att hålla koll.

Jag har haft håret långt större delen av mitt liv och har under flera år tänkt att jag bara ska låta det växa, men har ibland fått inse faktum och toppa lite för att bli av med lätt-trassliga hårtoppar.

Nu har jag dock upptäckt att håret inte bara har hållt sig i bra skick ett bra tag, utan att det dessutom har blivit starkt nog för att jag ska kunna samla det i nacken, i hästsvanshöjd, snurra ihop det lite för att förenkla knytandet och helt enkelt slå en knut så det håller sig självt på plats.

Tids nog glider knuten ur, men den håller länge nog för att det ska kännas kul att dra upp håret i en tvättäkta hårknut, och när jag ändå spenderar större delen av mina dagar sittande på en stol vid ett skrivbord så är det ju inte många huvudrörelser som bråkar med uppsättningen heller.

Nu blir väl nästa experiment att se hur länge en hårknut håller och vilken höjd den helst ska knytas på för att få maximal hållbarhet.

Jag har förmånen att ha en sambo som lagar i princip all mat hemma och som dessutom gör det bra.
Vissa saker som omelett t.ex. känner han att han inte kan, så det lämnar han gärna över till mig, men jag har absolut inget att klaga på vad gäller det han trollar fram vid spisen.

Men, nu har vi pratat lite löst om att kanske äta upp det vi har innan vi köper hem mer, och då framför allt vad gäller torrvaror som ris, risnudlar, quinoa, linser mm.

En tanke jag fått är att vi skulle kunna köra temaveckor, som "ris-veckan" då alla varma tillagade rätter ska innehålla ris, eller "lins-veckan" då alla veckans varma tillagade rätter ska innehålla linser.
Eller så skulle man kunna köra "ris-måndag", "lins-tisdag", "fisk-onsdag", "quinoa-torsdag", "pannkaksfredag" osv tills vi har fått slut på något och får se en hylla eller två gapa tomma i vårt stora skafferi.

Jag ska iallafall ta upp det som förslag.

Eller så gör vi en 'förslagsbox' med lappar som vi skriver 'ris', 'nudlar' osv på och han får dra upp en och se vad det ska bli för dagen. Då kan vi dessutom anpassa det lite baserat på hur mycket av de olika varorna vi har hemma.

Jag får nog ta och prata lite med honom och se vad vi kommer fram till.
Om någon ska kunna 'diktera villkoren' så är det ju trots allt han med tanke på att han är den av oss som spenderar mest plats vid spisen.

Ibland undrar jag faktiskt om det är något fel på de personer som jobbar med filmljud.

Man får anstränga sig för att höra dialogen, men när en ljudeffekt dyker upp är den så pass hög att man rycker till om det så bara är en glad liten musiksnutt som spelas när den söta lilla flickan dansar in i rummet.

Så, är det olika personer som har ansvar för olika delar av ljudet?
Har de gjort sig av med de personer som ska sätta samman allt till en hållbar film rent ljudmässigt?
Struntar de rent av i dialogen och kör bara på bild och bakgrundsljud utan att ta någon hänsyn till vad som sägs?
Eller förresten, nu är jag nog lite orättvis för bakgrunden och dialogen är trots allt matchande en stor del av tiden.

Snarare är det specialeffekterna som blir för högljudda.

En dörr som smäller låter sisådär tre gånger högre än de personer som står och skriker åt varandra, vilket känns helt orimligt.
Bakgrundsmusiken som ska bygga upp stämningen gör att man knappt kan höra vad som sägs innan crecendot och jag missar ungefär hälften av vad som händer bara för att jag försöker värja mina stackars öron från ljudet.
Svärdsklingor på andra sidan en stor sal låter högre än de soldater som springer fram mot de två personer som fäktar, vilket också inte känns som det stämmer speciellt väl med verkligheten.

Men visst, nu ska jag väl också vrida lite på det och försöka ta den cinematiska vinkeln.

Bakgrundsljud och specialeffekter ger filmer ett större djup, de bygger upp stämningen och ger fokus där scenen så kräver.
MEN, måste man verkligen höja volymen så mycket för att få fram det?
Kan man inte istället sänka volymen på de springande stegen till förmån för svärdsklingornas klang? Eller kanske låta stämningen byggas upp lite mindre uppenbart så publiken lutar sig fram mot och in i filmen istället för ryggar tillbaka för att ljudet blir så högt att det blir obehagligt?

Eller, är det så att filmer gjörs allt mer för hörselskadade?

Jag menar, många utländska filmer (som också är de som oftast gör sig skyldiga till just detta) är ju ändå textade och man behöver ju inte höra vad som sägs.
Hörselskadade kan dock ofta uppfatta basen, och den går ju igång rätt så rejält när dramatiken går hög. Så, om de tänker som så att publiken ändå läser undertexterna och bara känner stämningen i basen så är det ju helt logiskt att de drar igång specialeffekterna på högsta möjliga volym för att ge de stackars hörselskadade en så bra filmupplevelse som möjligt.

Men, vi som hör normalt då?

Kanske har de bara skickat ut fel version av filmen ibland... Jag ska väl åtminståne inte direkt anklaga dem för att medvetet göra fel eller försöka sabotera folks hörsel.
Och nog för att det ibland kan vara de egna ljudinställningarna som ligger bakom oblansen, men när det skiljer så pass mycket mellan olika filmer så kan man nog ändå anta att det ligger något i själva filmerna också som styr hur ljudet uppfattas.

Jag har inte ätit annat än naturgodis och ekologiskt/rättvisemärkt godis på väldigt länge nu men såg att det fanns marmeladgodis i smågodislådorna.
Eftersom jag gillar marmeladgodis så plockade jag på mig några och tänkte att jag lika gärna kunde prova lite andra smågodis-varianter också, lite som ett experiment för att se om det var något jag gick miste om.

Resultatet är att marmeladgodiset är ungefär så gott som jag hoppades, men resten? Nja, det skulle jag lätt ha klarat mig utan.

Gelegodiset smakar liksom syntetiskt, gelebönorna är rätt okej men fruktansvärt smaklösa jämfört med 'jelly belly', chokladen känns som en ren förolämpning och det känns på det hela taget ganska intetsägande.

Jag kan iallafall konstatera att jag inte har gått miste om något genom att inte köpa smågodis på lösvikt och nästa gång det blir godisdags blir det kanske lite marmeladgodis från den 'vanliga' hyllan, men i övrigt lär det bli det rättvisemärkta, ekologiska och naturgodis som tar över igen.

Konstigt egentligen.
Detdär godiset som förmodligen innehåller ett gäng smakförstärkare smakar alltså mindre, eller iallafall mindre gott och mindre levande, än vad färska bär, färsk frukt eller torkad frukt/bär gör. Trots det "kemikaliska försprång" det borde ha.

Fast vi har ju förståss undantaget jelly belly... Snart blir det banne mig en beställning så jag får njuta av lite rekorderliga gelebönor igen. Det var länge sedan nu. Alltför länge sedan.

Ja, nu börjar det bli officiellt.

Sambon har tagit hänsyn sedan ett bra tag genom att välja miljövänliga alternativ när det är dags att köpa tvål, en del matvaror, rengöringsmedel och dessutom erkänt att han har läst lite i mitt ex av 'Badskumt' av ren nyfikenhet.

Påskhelgen innebär i vanlig ordning en samling med gamla vänner och att en del alkohol kommer att konsumeras. Och pengar räcker inte hur långt som helst, MEN...

Utöver några flaskor av det billiga sortimentet (så det inte ska ta slut så fort) blev det också tre flaskor närproducerad ekologisk öl av ett lokalt märke.
Och det gillas verkligen...

LCHF har blivit allt större, uppföljare som LCHQ försöker ta en bit av marknaden och nu har även ett företag som heter Midsona bestämt sig för att nagga in sig på trenden

De gör det dock på ett sätt som innebär att man inte behöver förändra sitt sätt att äta.
Istället räcker det med att ta ett piller så blockeras en del av kolhydraterna man äter.
I klass med pillret Alli, som blockerar en del av fettet man äter (och i princip laxerar ut det) så ska pillret Glucosanol blockera en del av kolhydraterna man äter.

Båda pillren saluförs med att de är 'mest effektiva i kombination med balanserad kost och motion'.

I praktiken bör man alltså följa de kostråd som livsmedelsverket rekommenderar samt motionera för att få bästa effekt av fettblockeraren Alli eller kolhydratblockeraren Glucosanol.
Men, egenligen borde man ju kunna gå ner till en lämplig vikt genom att helt enkelt följa de kostråd som livsmedelsverket rekommenderar samt motionera, så varför ska man ha piller i kombination med det?

Kan det vara så enkelt att vissa personer behöver ett medicinskt piller för att känna att de nu äntligen kan uppnå de resultat som de tidigare bara kunnat drömma om? Att de behöver ha en livlina i form av rekommendationer som följde med och som de inte lyckades följa - ifall de trots pillren skulle misslyckas?

Teoretiskt sett så ska man ju kunna äta precis som man gör, med lite för mycket fett och kolhydrater i kombination - och tar man ett par Alli för att blockera fettupptaget samt ett par-tre Glucosanol för att blockera kolhydratintaget så tar kroppen bara upp en mindre mängd av det man äter och så kan man få dendär illusionen av att det faktiskt inte var matvanorna det egentligen var fel på, eftersom man ju får fortsätta äta som vanligt.
Problemet var istället att kroppen hade någon slags obalans som tog upp för mycket av dedär kolhydraterna och detdär fettet som fanns i maten - den fullt normala maten som man ju alltid äter och som varenda människa äter och säger de att de inte gör det så ljuger de antingen eller lider sig igenom sina måltider för det vet ju varenda människa att man iallafall måste äta ordentligt och att man måste få äta sig mätt och i jösse namn inte kan leva på några salladsblad...

Eller, hur var det nu?

Ja, piller är iallafall inte min uppfattning av ett bra sätt att gå ner i vikt.

Äter man för mycket kolhydrater kan man minska på mängden kolhydrater och fylla upp med mer proteiner eller grönsaker.
Äter man för mycket fett så kan man dra ner på mängden fett, fast helst inte genom att välja lightprodukter utan genom att helt enkelt ta lite mindre av fettet när man rör ihop en sås, lägger pålägg på frukostmackan, välja ett annat mellanmål som t.ex. en frukt, grönsaksstavar eller en slät kopp kaffe istället för kaffe med dopp.

Men man måste ju få unna sig? Eller hur var det?

Själv unnar jag hellre min kropp att må bra, än en bulle till eftermiddagsfikat.
Eller jag skulle iallafall om jag visste att jag efteråt skulle känna dåligt samvete över vad jag ätit...
Nu blir det ju att jag undviker det av bara farten eftersom jag inte kommer så värst bra överens med gluten.

Ehm... Nej, tillbaka till huvudämnet igen.

Ska det verkligen ha gått så långt med mänskligheten att det ska finnas piller för allt möjligt?
Det gamla skämtet ringer i öronen, men med tanke på denhär senaste utvecklingen i dietpiller börjar jag faktiskt fundera...

Äter du för mycket fet mat? Ta ett piller. Du får lite rännskita men om du drar ner mängden fett i maten du äter så minskar det lilla besväret, och vips så äter du lite nyttigare av bara farten. Bra va? Ta ett piller istället för att lägga om kosten och bli (tack vare pillret) motiverad att lägga om kosten.
Äter du för mycket kolhydrater? Ta ett piller. Du kan bli lite gasig i magen, men om du drar ner mängden kolhydrater i maten du äter så minskar det lilla besväret, och vips så äter du lite nyttigare av bara farten. Bra va? Ta ett piller istället för att lägga om kosten och bli (tack vare pillret) motiverad att lägga om kosten.

Eller, skippa pillren och lägg om kosten direkt istället.
Det blir billigare...

Den ekologiska vågen sprider sig allt mer.
Många företag har insett nyttan i att framstå som miljövänliga, naturliga och ekologiska och det leder förståss till att märkningar av produkter, framhållning av vissa ingredienser mm blir allt mer vinklade.

Jag roar mig ibland med att läsa på innehållsförteckningarna när jag går på apoteket, mataffären, hälsokosten mm och har relativt ofta sett att olika produkter framhåller vissa komponenter som 'den stora skillnaden mellan oss och andra' - men det som det skrivits så stort om på framsidan finns listat ganska långt ner i INCI-listan.

INCI är en lista på allt produkten innehåller och är upplagd så det som det finns mest av ska ligga först, och sedan övriga ingredienser i 'fallande ordning'. De tre första ingredienserna finns det mest av, de fem första är de som så att säga 'gör produkten' och övriga finns i regel med i så liten mängd att det knappt märks i slutresultatet.

Så det känns lite knepigt när dendär 'jättebra komponenten som står speciellt nämnd på framsidan av förpackningen' är listad som nr 8 eller 10 eller t.o.m ännu längre ner i INCI-listan.
Hur mycket nytta kan den göra där liksom? Om det t.o.m finns mindre av den 'speciella komponenten' än det finns av konserveringsmedlet eller doftämnena så lär det ju vara en ren formalitet att den finns där och är det då ens rätt att framhålla det som en 'viktig del' i formulan?
För det är ju det man gör om man på förpackningens framsida skriver i stora väl synliga bokstäver att 'denhär cremen innehåller honung/aloe vera/olivolja/rapsolja/etc som är jättebra för huden'.

Jag har inte gjort några anteckningar eller noteringar om vilka produkter som har denhär typen av 'greenwashing' - dvs framhållande av bra komponenter som det egentligen inte alls finns så mycket av och därmed missledande marknadsföring som får produkten att framstå som mer naturlig/ekologisk än den egentligen är.

Det jag vill göra är att uppmana dem som är intresserade av vad de får på huden att lära sig iallafall litegrann om hur man läser en INCI-lista, så det inte bara är framsidan man går på när en ny produkt ska köpas hem.

Och sedan har vi detdär med att försvara sitt rykte.

Igår blev jag uppmärksammad på en blogg där det berättas om en sminkpalett av märket 'Smashit' som marknadsfördes som ekologisk/naturlig men visade sig (efter en snabb titt på INCI-listan) innehålla bland annat mineralolja.
Företaget blev kontaktat av en tjej som förklarade att hon inte tänkte köpa fler av deras produkter och förklarade varför - i korthet pga den missledande märkningen och marknadsföringen.

Deras svar blev inte mindre än 5 mail inom 20 minuter med en i mina ögon rätt så otrevlig ton.

När dessa svar publicerades på en blogg skrev en representant för företaget även ett svar i bloggen, som inte heller direkt tillförde något positivt.

De har dessutom bett bloggaren ta bort sitt inlägg och de mailsvar de skickade, genom både mail och telefon. Något som verkligen får mig att fundera över vad de sysslar med...
Och inte har de stannat där heller utan de har bett ytterligare en person om att få telefonnummer så de ska kunna ringa och förklara sin sida av saken.

För mig faller dethär under både dålig marknadsföring och dåligt bemötande. (Milt uttryckt.)

Men, jag ska inte diktera vad andra ska tycka.

Här är länken till inlägget på bloggen där ni kan läsa själva och bilda er egen uppfattning;
Eko med mineralolja och parabener?

Om Smashit trodde att deras sätt att 'förklara' skulle leda till tystnad så har de hittills trott fel, och jag tror inte att dethär är det sista vi kommer att få höra om det med tanke på reaktionerna hittills.

Nu börjar våren iofs visa sig, men det är ändå bra att ta hand om huden och vintertid är det ofta just fukt som man kan behöva fylla på lite då och då.

En enkel återfuktande ansiktsmask kan man röra i hop på en halv tesked vardera av honung, yoghurt och aloe vera.
Konsistensen blir så pass lös och tunn att det lätt räcker med en halv tesked av vardera (på ett ungefär) och man kan i princip låta den sitta hur länge man vill eftersom den inte torkar och krakelerar.

Honung är bra för det mesta och tillför både fukt till huden och verkar rengörande.
Yoghurt innehåller snälla bakterier och ger även en bra ph-balans till masken.
Aloe Vera är också återfuktande och lugnande fast kan för en del vara irriterande så de som är känsliga för aloe kan strunta i denhär ingrediensen och bara röra ihop honung och yoghurt.

Man kan förståss också lägga till lite kakaopulver till blandningen men jag har inte själv testat det än.
Jag är dock sugen på att prova och nästa gång kan det mycket väl bli en sådan variant.

Varför kakaopulver? Tja, dels för doften men även för att kakao sägs kunna både vitalisera och mjuka upp huden.

Såhär dagen efter en mask som fick sitta i en dryg timme känns min hy iallafall fortfarande härligt mjuk och frisk. Och det borde förståss gå med en kortare tid också, som dedär 15-20 minuterna som brukar rekommenderas. Jag är dock av övertygelsen att det är svårt att få för mycket honung på huden och när masken dessutom doftar gott och man i övrigt inte direkt märker något av den (förutom att det är lite klibbigt och glansigt i ansiktet) så är det ju inte direkt något negativt att gå runt med den en längre stund.

En intressant sak med No Poo är att jag svettas mycket mindre än förr, och när jag svettas så luktar det inte 'svett' på samma sätt som det kunde göra tidigare.

De enda plagg jag märker kan bli svettiga och dofta lite unket är faktiskt strumporna, och då är det efter att de har varit instängda i ett par tjocka vinterskor eller inne-skor en hel dag. Annars blir det sällan några svettfläckar på kläderna alls - ja, då menar jag främst i armhålorna.
Går man på gymmet blir det ju en annan sak förståss.

(På tal om vilket så var det ett tag sedan jag var där nu. Kanske skulle ta en vända och sniffa lite på svetten sedan för att se hur det känns om jag provocerar fram en rejäl svettning.)

Ja, iallafall, armhålorna var det.
Jag svettas förståss fortfarande men det luktar inte speciellt mycket, om ens något alls.

En tröja som jag fått svettfläckar under armarna i kan när den har torkat lätt användas igen utan att det varken syns något av fläckarna eller luktar unket på något sätt. Inte för att jag har satt det i system utan det är mer att jag har märkt av det de få gånger det har hänt.

Andra som sysslar med No Poo har också märkt dethär så det är inte bara jag, och det verkar kunna ha ett samband mellan vad man smörjer in sig och tillsätter till kroppen.

Jag inbillar mig iallafall att det är allmänt känt att det man tillsätter till kroppen på olika sätt (allt från champoo till mat och dryck) även ger sig uttryck när det lämnar systemet och framför allt tror jag att de doftämnen och andra tillsatser som konserveringsmedel, konsistensgivare mm med tiden bryts ner och skickas ut av kroppen - via svetten.
Så vad händer med ett doftämne som bryts ner och blandas med andra ämnen? Jo, doften lär ju ändras förståss. Och sedan kommer den ut uppblandad med allt detdär andra som svetten består av, och möter på utsidan alla de nya dofterna som sitter i deon, kläderna, hudcremen osv.

Man lägger till doftämnen - kroppen gör sig av med dem - man fyller på med nya.
Ju mer dofter man tar tillsätter - desto mer har kroppen att göra sig av med - och ju mer behöver man för att dölja de oönskade dofterna som uppstår då kroppen gör sig av med skräpet.
Ju starkare man doftar pga kroppens egna rensning - desto mer dofter tror man sig behöva.

Till slut så kan man sitta där och dölja en doft med en annan, som gör det värre, och värre osv.

Eller så kan man skala ner på de tillsatta dofterna. Använda parfymfria tvätt- och sköljmedel, strunta i parfymen, byta ut den kemikalietyngda deon mot en som har mindre tillsatser, använda mildare tvål med mindre tillsatser, använda vegetabilisk olja istället för hudcreme och sakta men säkert de-toxa kroppen så den inte längre behöver kämpa för att rensa bort oönskade ämnen.
Och när kroppen slutar stöta ifrån sig dehär nedbrutna tillsatserna eftersom de inte fylls på längre så försvinner också dendär unkna doften från svetten.

Ja, rent teoretiskt verkar det vara lite så det fungerar...
Men vad vet jag. Jag har ju bara mig själv (och sambon) att utgå från i verkliga livet, och utsagor från andra på nätet som har samma inriktning som mig och därmed väl kan anses vara partiska.

Jag har ett antal återkommande bi-sysslor som kommer och går lite som de vill.

Vissa jag väldigt gärna egentligen skulle vilja göra något mer av, men tyvärr tillåter ett antal 'ska bara' ställa sig ivägen för. Oftast omsorgsfullt orkestrerade av mig själv vid något tillfälle.

Väntar på... något... som ska göra mig fri att... agera mer...

Jo, det blir lite kryptiskt nu.
Livet förändras lite, sakta men säkert. Ett nytt lugn har sänkt sig och jag känner mig mer balanserad än på länge. Men hur länge kan denhär känslan av jobbrelaterad post-traumatisk stress sitta i?

Det har iofs varit rätt så stressigt i ett par tre år ungefär, vad jag har märkt iallafall.
Så, ett litet tag till kan jag nog vänta på att lugnet ska ta fäste.

Tills dess... väntar jag... antar jag...

Stora rubriker ställer upp det som ren skandal att bankerna tjänar pengar på att "vi" lånar till hus, bil, konsumtion och allt vi nu tar banklån för. Bankerna gör storvinster, iallafall i teoretiska pengar, eftersom de lånar ut en mycket större summa än vad dem får lånat till sig genom sparande.

Det är ju inget ovanligt att man har huslån och billån som vida överstiger den summa man har sparat och det borde väl ändå inte vara någon överraskning att det kostar pengar att låna pengar.

Varje lån kommer med en räntesats.
Ju dåligare säkerhet, desto högre ränta.
Ju högre ränta, desto mer tjänar utlånaren på de utlånade pengarna.

Den formeln är väl ändå ganska enkel att få ihop, eller?

En sak jag skulle vilja se är ett generellt större ansvar för den egna ekonomin.
Istället blir det ramaskri i media när bankerna höjer räntan för att man då inte längre klarar av att betala för detdär man inte hade råd att köpa från början och därför valde att låna pengar till. Och det är inte precis lätt att få ett banklån. Det krävs personliga möten, papper ska skrivas på, kontrakt ska läsas och godkännas, ekonomin ska gås igenom för att se hur mycket man får låna, värdet på det man lägger som säkerhet ställs i relation till summan man vill låna eller så synas återbetalningsförmågan i sömmarna.

Betydligt enklare är det att köpa saker på avbetalning eller att ta ett snabblån via sms eller genom någon av dedär låneinstituten som skickar ut snälla meddelanden om att man är 'godkänd för ett lån på upp till X-tusen' och för att få pengarna behöver man bara ha X tusen i årsinkomst och skicka in pappren.
Och de räntorna är i regel bra mycket högre än vad man får genom en bank.

Fast det förståss, sms-lån har det ju skrivits om till förbannelse, "alla" vet ju att man inte ska gå på sådana. Så nu börjar vi granska bankerna istället, som varit framhållna som det bättre alternativet där man med lite tur kan få ett lån för att täcka de höga krediterna och få ner sin månadskostnad.
Många har försökt (och fått godkänt att) byta ut sina krediter med hutlösa räntor mot ett banklån med en lägre räntesats, och med den trenden har förståss mängden pengar bankerna ligger ute med ökat. Vilket leder till att de gör mer vinst eftersom de får ränta på pengarna de lånar ut.

Men de lånar ju bara ut till folk som vill köpa saker de inte har råd med och väljer att låna pengar från någon annan, och köper det de ville ha för t.ex. bankens pengar, men ser det ändå som 'sina' pengar och 'sitt' hus eller 'sin' bil eller 'sin' renovering osv.

Fast det var ju aldrig det.

Ja, deras egna alltså.
Rent lagligt så står det i deras namn, men är det köpt med bankens pengar och banken har huset/bilen som säkerhet så är det ju i praktiken bankens hus eller bankens bil, som man betalar för förmånen att få använda så länge man fortfarande har betalningsförmåga.
Och betalar man länge nog så har man till slut 'köpt' huset eller bilen av banken.

Summa summarum;

Använder du någon annans pengar så får du betala för besväret, oavsett om det är ett kreditinstitut eller en bank. Det kostar att leva för pengar som inte är dina egna och den som lånar ut (och själv inte kan använda pengarna eftersom du har dem) får in en fast inkomst för det lån du har tagit ut för att kompensera för den tjänst de gjort genom att låna ut pengarna.

Inget du köper för någon annans pengar är ditt utan tillhör i praktiken den vars pengar du använt för att köpa det.
Ditt blir det först den dag lånet är fullt återbetalt.