Ja, förutom att ricinolja har fått mina ögonfransar att bli längre, tätare och mörkare så har jag fått för mig att huden kring ögonen också har blivit lite mer välmående. Lite mindre torr-rynkig, lite mindre mörk undertill.

Efter att ha läst på lite mer om vad ricinolja kan göra så är jag numer ganska säker på att det faktiskt har hjälpt till.

Enligt vissa källor sägs ricinolja vara bra för en hel del. Som t.ex.
- Motverka Akne
- Läka ärr och förebygga ärrbildning
- Motverka vårtor och vaglar
- Bota svampinfektioner (t.ex. fotsvamp och ringorm)
- Minska rynkor och mörka ringar under ögonen
- Göra hår fylligare och förhindra håravfall
(Taget från Skinverse där förståss även mycket annat tas upp. En engelskspråkig sida som verkar rätt så intressant.)

Under veckan som gått har jag under några nätter masserat in någon droppe ricinolja inte bara kring ögonen utan även i 'T-zonen' där jag har lite envisa små pormaskar som inte verkar vilja ge med sig vad jag än gör. Inte för att de syns speciellt mycket, men de finns där och det vore trevligt att bli av med dem.
Efter att ha läst att ricinolja ska vara bra mot akne tänkte jag att det får väl bära eller brista, och blev det värre pga att porerna skulle bli tilltäppta så var jag ju redan lite lätt förstörd pga förkylningen så ett naturligt kamouflage fanns att ta till som ursäkt.

Negativa resultat fick jag dock vänta i onödan på för jag har inte sett några alls.
Inga nya finnar, pormaskarna har hållt sig under kontroll, huden ser inte fetare ut utan känns istället lugnare och det är visserligen ganska kort tid jag har testat dethär men jag tycker ändå att det borde ha märkts något negativt om nu ricinoljan skulle ha orsakat problem med hyn.

Men hur funkar det då? Är inte olja bara fett?
Nej, så enkelt är det inte. Iallafall inte när det handlar om vegetabiliska oljor.

Ricinolja innehåller bland annat E-vitamin, triglycerider (dvs både mättade, enkelomättade och fleromättade fettsyror) och har både anti-inflammatoriska och anti-bakteriella egenskaper samt motverkar svampinfektioner. Ricinolja påverkar även hudens egna tillverkning av collagen och elastin, något som förmodligen låter bekant från reklamen om anti-rynkcremer.
Detta gäller förståss utvärtes användnig då det i första hand fungerar laxerande om man tar oljan internt.

En engelskspråkig artikel som tar upp ricinoljans vårdande egenskaper och användningsområden hittar ni här.

En viktig sak att komma ihåg är att den ricinolja som används externt bör vara kallpressad och så lite processad som möjligt - för att de naturliga egenskaperna ska bevaras i så stor utsträckning som möjligt.
Det är en tjock trögflytande olja och lite räcker långt, så även en mindre flaska kan räcka länge.

Visste ni förresten att ricinolja är en vanlig ingrediens i dyrare läppstift? Eller att ricinolja också kan finnas med i täckande hudcremer som täckstift eller färgad underlagscreme?
Bara för skojs skull, kolla igenom de cremer, läppbalsam och sminkförpackningar ni har och kolla i hur många ni hittar 'Ricinus communis' i INCI-listan.

Tycker ni att det låter konstigt att använda ricinolja överhuvudtaget så lär ni bli förvånade över hur mycket ni har använt det, utan att vara medvetna om att det har funnits där.

Ja, jag har nu på relativt kort tid skrivit både om en tanke på att tillverka egen tvål och om att inte använda tvål. Och hur tror jag att det går ihop egentligen?

Jo, det är faktiskt ganska enkelt.

Tvål som grundrecept har funnits länge och består i grunden av en enkel kombination av fett och aska.
Inte för att jag har tänkt gå tillbaka riktigt så långt i mina experiment, men jag är alltså inte direkt 'rädd' för tvål eller har tänkt propagera för att det inte ska användas alls.

En sak jag har burit med mig länge är en nyfikenhet på hur saker och ting fungerar och ett intresse för att gå till grunden med saker och ting som intresserar mig, och på senare tid handlar det inte så mycket om tankar och tankegångar utan lite mer om det vi har omkring oss och sådant vi använder utan att egentligen tänka så mycket på det.

En tvål är en tvål är en tvål - liksom.

Utan att reflektera över vad en tvål faktiskt innehåller så köps det både fast och flytande tvål i alla möjliga dofter, färger, former och av alla möjliga kombinationer. En flytande tvål kan ha en INCI-lista (innehållslista) som tar upp en tredjedel eller mer av etiketten på baksidan, trots att själva grunden för ett tvålrecept inte behöver ha mer än två ingredienser - nämligen fett och lut.
(Lut görs iofs på vatten och kaustiksoda så man kan räkna det som tre ingredienser.)

Så min nyfikenhet på att gå tillbaka till grunden är egentligen att få uppleva den enklaste möjliga tvålen för att se vad det faktiskt grundats i.
Sedan utesluter jag inte att tillverka tvålar med olika tillsatser som kryddor, örter, blommor mm för att få se lite hur det kan bli. Det tilltalar min nyfikenhet och experimentlusta helt enkelt.

En sak man dessutom kan göra ganska enkelt är att göra ett enkelt grundrecept och sedan tillsätta dofter/tillsatser i efterhand vilket gör möjligheten att variera väldigt stor. Bara att riva ner lagom för en tvålkaka eller två och börja blanda.
Använder man en bra grundolja och 'överfettar' tvålen blir den dessutom ganska snäll som tvål räknat och iallafall sommartid när det inte är så kallt och huden blir mer känslig skulle jag inte ha något emot att prova på t.ex. en mintchoklad-tvål, eller en uppiggande apelsin/pepparmint, eller en snällt scrubbande lavendel/kryddnejlike-doftande tvål.

Och tills dess kan jag testa ut lite olika doftkombinationer genom att doftsätta rapsoljan som står i duschhörnan. Den som just nu doftar enbart pepparmint, men som med tiden kan få dofta lite allt möjligt när andan faller på.
Liksom olivoljescrubben som kan få en dofttillsats lite när som helst. Eller rent av oljeinpackningen för håret om jag så vill.

En del av No Poo är att undvika sådant som innehåller onödiga tillsatser och som är för 'starkt rengörande' och även om det finns bättre och sämre tvålar så kan de ofta vara uttorkande och orsaka att man efter intvålning behöver kompensera huden med en återfuktande och återfettande hudcreme eller olja.

Jag har sakta men säkert avvant mig inte bara från champoo, stylingprodukter och hudcremer utan även från tvål. Men det har inte varit så mycket medveten strategi utan mer en naturlig följd av min nya kroppsvårds-regim.

Jag har märkt att det inte bara är håret som tar längre tid på sig att bli fett eller smutsigt, utan även huden generellt.
Eller så inbillar jag mig bara och såväl sambon, familjen, vännerna och kollegorna på jobbet biter ihop och låtsas som ingenting när jag närmar mig trots att jag luktar illa. Men det tvivlar jag på. Jag inbillar mig iallafall att jag är rätt så uppmärksam på min omgivning och borde märka ifall jag skulle få konstiga blickar eller om folk skulle gå omvägar för att undvika mig.

Istället för tvål och hudcremer har jag satt ihop de två för att få en snabbare rengöringsprocess, och förståss för att det känns ruskigt bra för huden att tvätta mig med olja.

Ja, just det. Jag tvättar mig med olja. Vegetabilisk olja för att vara lite mer noggrann.

Det finns lite olika oljor med olika egenskaper som brukar vara bra och jag har framför allt använt tre olika.

Olivolja använder jag gärna för en kropps-scrub och eftersom ansiktet inte gillar olivoljan lika mycket som resten av kroppen gör så kommer det att fortsätta. Olivolja blandat med finkornigt strösocker till en konsistens som tjock välling gör huden både mjuk, ren och bortskämd.
Olivolja har också en lätt svampdödande effekt så den är utmärkt för intimrengöring. Till skillnad från tvål torkar oljan inte ut eller bråkar med slemhinnorna vilket gör att risken för torrhet eller andra problem minskar drastiskt, och det är inte enbart förbehållet kvinnor utan funkar även bra för män.

Kokosolja är ett annat alternativ som kan vara lite knepigare att få till eftersom kokosolja blir fast under 25 grader. Den är alltså inte flytande i rumstemperatur utan behöver värmas upp.
Ett trick är att hälla upp försiktigt uppvärmd kokosolja i en tom mjuk plastflaska som det t.ex. varit balsam i. Den kommer att stelna till fast form och när det är dags att använda kan man hålla flaskan under den varma duschstrålen en stund så kommer oljan att bli flytande och kan lätt doseras lite i taget genom hällpipen.
För mig gäller samma sak här, nämligen att kroppen gillar kokosoljan men ansiktet inte tycker att det är så lyckat. För andra är det dock en perfekt olja inte bara till hela kroppen utan även för håret.
Man kan få tag på både doftande och doftfri kokosolja och vilken man föredrar är helt individuellt.

Rapsolja är den jag har provat senast och den kommer faktiskt både kroppen och ansiktet överens med så det kommer att bli min 'standard-tvättolja' hädanefter. Eller iallafall över en överskådlig framtid tills jag får för mig att testa något annat.
Rapsoljan är lite 'lättare' än och går snabbare in i huden vilket också är en fördel, samt att rapsolja kan lindra inflammationer och lugna irriterad hud.

För att få en lite 'roligare' upplevelse om man inte vill vara utan doft-aspekten kan man blanda några droppar av en eterisk olja i den olja man använder i duschen, så det kan vara en bra idé att flytta över en mindre mängd i en egen flaska. Bara 3-4 droppar räcker långt eftersom det inte finns något annat i oljan som konkurrerar och man använder helt enkelt en doft man tycker om, eller något som ska vara bra för ens hud beroende på vad det är man vill fixa till.
Det man måste se upp med är bara att man enbart använder rena eteriska oljor när man tillsätter doft.

Men hur blir man ren av att smörja in sig med olja? Och hur gör man med oljan när man använder den?

Ja, det mesta man tvättar av sig är antingen vattenlösligt eller fettlösligt, så om man först sköljer av sig med vatten och masserar huden så får man bort det vattenlösliga. Sedan tar man oljan, litegrann i ena handen, och masserar in den i huden lite som om det vore en flytande dusch-creme. Ja, som om det vore tvål helt enkelt.
Den stora skillnaden är att det inte löddrar och förståss att man kan massera in en mindre mängd en längre stund.

Överflödet sköljs av med vattnet och det som blir kvar funkar som återfuktande/återfettande så man slipper plocka fram ytterligare en förpackning med något efter duschen. Bara att torka sig med handduken och vips så är man klar.

Det värsta med en förkylning kan ibland vara den ömma känslan i näsan som blir uttorkad, sliten och bråkad med när man ska snyta sig.

Jag har inte varit speciellt förkyld i mer än ett par dygn men mina stackars näsvingar är torra, röda, fnasiga och irriterade. Så vad gör man?

Ja, det finns ju cremer och annat, men vill man köra no poo så känns det inte lika självklart att sträcka sig efter närmaste tub mjukgörande salva. Så istället tar jag till de små trick jag kan hitta.

Enklast är förståss att bara ta någon droppe olja och massera in, vad det nu finns till hands. Rapsolja ska vara lugnande, ricinolja är så pass trögflytande att det blir mer skyddande hinna, honung är förståss alltid lugnande men däremot lite klibbigt vilket kan göra det krångligt att snyta sig när pappret klibbar fast, och så finns förståss aloe vera gel, eller min egenhändigt ihopblandade fuktspray på vatten, glycerin och aloe vera.

Ja, jag har provat allt ovanstående förutom rapsolja eftersom den inte står lika lätt tillgänglig.
Och jag har dessutom tagit till mitt läppbalsam för att ge en liten lättåtkomlig boost. Den trevliga fördelen med det är att doften av choklad får mig på lite bättre humör och det är ju alltid en trevlig sideffekt.
Doften 'Chocolate Mousse' är definitivt trevligare än 'Chocolate Marzipan' men båda funkar och genom att läpbalsamet från Ganache for Lips också är no poo så finns det inga tveksamheter.

Fast man kan ju ändå göra något lite extra för att försöka hjälpa huden hitta lite lugn mitt i allt.

Så igår kväll rörde jag ihop en fuktgivande ansiktsmask med lika delar yoghurt, aloe vera gel och honung.
Riktigt trevlig kändes den och det var ju inget mirakelmedel men nog kändes huden lugnare och mjukare efter att den fått sitta i 15-20 minuter.
Näsvingarna som fått den värsta smällen av allt snytande var förståss fortfarande irriterade och fnasiga (om än inte lika mycket som innan), men resten av ansiktet verkade gilla masken skarpt så det blir absolut fler gånger. Redan ikväll faktiskt då den mängd jag rörde ihop lätt räcker till en omgång till, eller kanske t.o.m två. En tesked av varje blir tillsammans rätt mycket eftersom masken blir lättflytande och det inte behövs så myket för att det ska täcka hela ansiktet.

Vill man ha sin ansiktsmask lite lätt uppiggande så kan man ställa in blandningen i kylen en stund innan man tar på den. Förslagsvis efter en 'normal rengöring' så de fuktgivande ingredienserna lättare kan nå fram dit de behövs.

Det lär ju inte vara någon nyhet att smakförstärkare finns i mycket av den mat vi kan köpa, och även när man lagar mat från grunden så ska det användas iallafall peppar och salt i de allra flesta recept för "annars smakar det ingenting".

Själv gillar jag smaken av råvarorna i sig och tycker faktiskt att potatis smakar potatis även utan salt och peppar. Samma sak med fisk, som förresten smakar olika beroende på vad det är för slags fisk. Och grönsaker, som jag har för mig att jag också har nämnt någon gång tidigare.

Bara för sakens skull så börjar jag med broccoli som exempel.

För några år sedan var det någon som bjöd på lokalproducerad broccoli och stolt sade att 'denhär broccolin är mycket godare än den man kan köpa i affären'.
Problemet var bara att när man fick en bit färsk broccoli så hällde de även på örtsalt som helt tog över smaken, så det var inte mycket broccoli man verkligen kände smaken på. Så hur skulle jag (vi) kunna avgöra om den verkligen var godare?

Jag sade inget, men när hon som höll i örtsaltet vände sig om och bjöd några andra så plockade jag åt mig en bit ren broccoli, försökte få bort saltsmaken ur munnen och konstaterade att jo, dendär broccolin var faktiskt riktigt god. Helt på egen hand utan minsta lilla tillstymmelse till örtsalt.

Men åter till huvudämnet, varför används smakförstärkare i så stor utsträckning?
Främst i halv- och helfabrikat förståss, men i vissa fall även i det vi ofta uppfattar som råvaror.

En del av orsaken kan vara att man helt enkelt vill sticka ut lite och bli den producent som har den godaste, intensivaste och mest intressanta smakupplevelsen. Istället för att hallonsylten bara smakar hallonsylt så lägger man till en liten ton av något annat och vips så är det Märke X som har den godaste hallonsylten och får sälja mest.

En annan del kan vara att dölja bismaker som har kommit från raffineringen eller från att en råvara har legat lite längre än man helst skulle önska. Inte så att den har blivit dålig utan bara så den kanske tappat lite färg eller inte ser lika fräsch ut längre, och med den visuella friskheten förminskad så blir smakligheten också försämrad. Då lägger man till lite smak och doft som gör maten mer tilltalande.

Ytterligare en del kan vara att tillagad mat ofta inte ser lika tilltalande ut som råvarorna och förståss att smakerna förändras vid upphettning och tilllagning. Mikro-mat kan alltså få en liten extra boost för att smaka bättre än den ser ut, eller smaka mer än man tror.
Bilden på förpackningen speglar ju sällan innehållet, men om man med hjälp av smakförstärkare kan ge en smakupplevelse som motsvarar utseendet på lådan så lär ju folk inte bli alltför besvikna ändå.

Och sist men inte minst tror jag att sättet vi odlar och producerar råvarorna kan påverka.
Med industrins intåg i början av 1900-talet fördes samma tankesätt över på alla möjliga områden, inklusive djurhållning och odling. Djur fick mat för att bli större snabbare, de får i nuläget kraftfoder och förebyggande antibiotika för att slippa sjukdomar under sina korta instängda liv, de rör inte mycket på sig vilket leder till att de visserligen får större muskler av kraftfodret mm men samtidigt mindre smakrika eftersom det inte blir samma kvalitet på ett köttdjur som växt upp stillastående på kraftfoder, och ett som varit frigående och fått äta mer 'naturlig' mat över en längre tid.
Vad gäller odling så har det framtagits fröer som ger ett mer snabbväxande resultat, utan att lika mycket energi har lagts på att smaken ska behållas.

För att inte tala om hur råvarorna förädlas.
Kycklingfiléer läggs i eller injeceras med saltlag både för att få en bättre hållbarhet, se fräschare ut och väga lite mer. Fabriker processar majs, vete, frukt och grönsaker i sterila miljöer med rengöring och eventuellt antibakteriell behandling som i vissa fall säkert kan ta bort en del av smaken i råvaran.
Och ju mer processat, desto värre.

Halvfabrikat kan innehålla en allt mindre del faktisk råvara och allt mer utfyllnad i form av konsistensgivare, smakförstärkare, färggivande, konserverande och helt enkelt 'utfyllande' eftersom det blir billigare att blanda i något annat istället för att använda råvaran i sig.
Läs t.ex. på ett paket pulvermos hur stor andel potatis det är i potatismoset.
Tänk sedan på hur stor andel det skulle bli om ni istället köpte hem några potatisar som ni kokade, mosade och blandade ut med lite mjölk/grädde, smör och kryddor. Är det värt pengarna att få potatismoset klart på kortare tid eller är det värt den extra tiden för att få ett bättre näringsvärde och 'äkta vara'?

Ett litet tips är att skära ner potatisen i mindre bitar när den kokas.
Då blir den genomkokt snabbare och blir också lättare att mosa. Självklart kan man också blanda med lite andra rotfrukter i sin hemmagjorda potatismos. Morötter gör det lite sötare, pepparrot ger styrka, kålrot ger en mjuk smak osv.
Och gott blir det dessutom, så även om det är något ni inte kommer att ha tid eller lust med i vanliga fall, prova någon dag när ni har tid bara för att testa. Tro mig, det är väl värt tiden.

Efter förra helgens oljeinpackning och efterföljande tvätt så har det inte synts till något alls så det var uppenbarligen inget värre än torra hudflagor som inte fått någonstans att ta vägen.

Så kan det gå när man inte behöver tvätta håret på en längre tid...

Får väl ta och försöka planera in en hårbottensmassage någon gång ibland för att vara lite förebyggande hädanefter.

Jag har tidigare nämnt mer än en gång att honung är det bästa läppbalsam jag någonsin har använt.
Det lämnar inte bara härligt mjuka läppar utan får bort både småsprickor och torra hudflagor på nolltid, och smakar dessutom hur gott som helst och det gör absolut inget om man råkar (?) slicka i sig allt.

Men det är inte bara läpparna honung kan användas till.

Honung är milt antibakteriell och mjukgörande, har historiskt sett använts för att påskynda läkande och är fortfarande välkänt av de flesta framför allt i förkylningstider då det rekommenderas både i en kopp varmt te och som ingrediens i halstabletterna.

Men vad finns det för andra användningsområden, förutom som läppbalsam?

Ansiktsrengöring är en möjlighet.
Istället för tvål eller rengöringslotion tar man lite honung på fingrarna och masserar in i ansiktet. Följer upp med lite vatten både för att lättare sprida ut honungen och för att lite i taget skölja av överflödet.
Ansiktsmassagen är skön i sig, doftar gott av honungen, man behöver inte vara försiktig eller orolig för att få i sig något av det och då honung är vattenlösnigt behöver man inte tvätta bort den efteråt med något annat än bara rent vatten, som man ändå använder under ansiktsmassagen.
Det är kanske inte idealt för sminkborttagning utan där bör man inleda med t.ex. en olja för att få bort sminket. Olivolja eller mandelolja är två av de vanligaste oljorna att använda, men även andra förekommer.
Och sedan kan man följa upp med en honungstvätt, bara för att det doftar gott och känns bra.

Lite mer djupgående rengöring / ansiktsscrub får man genom att blanda i lite bikarbonat med honungen så den blir lite lätt smågrynig. Vissa använder askorbinsyra och tycker att det fungerar bättre, men det är en smaksak och bikarbonaten är i regel lite snällare medan askorbinsyran 'river i' lite mer.
Efter en scrub kan det vara bra att följa upp med t.ex. aloe vera gel för att ge huden lite extra fukt och återhämtning, men det gäller ju efter vilken scrub som helst.
I övrigt så gör man precis som vid ansiktsrengöringen och tar lite vatten i taget på fingrarna och fortsätter massera/skölja tills ansiktet känns helt rent.

Torr hud eller hudsprickor på händer, fötter mm kan förståss också få en liten boost av honung.
Bara att stryka på lite och täcka över med en tygremsa, bomull eller linne, eller en strumpa om det är trötta torra fötter man håller på pyssla om.
Varför inte smörja in fötterna med honung och olivolja, dra på en bomullsstrumpa eller vira in dem i linnetyg (kökshandduk eller liknande) en stund och låta det sitta i någon halvtimme innan man sätter fötterna i ett värmande fotbad?
Det är en utmärkt anledning att sitta stilla ett tag. Laddar man upp med en kopp gott te eller kaffe och en bra bok eller passar på när det är något man vill se på TV så blir det en ännu trevligare stund.

Håret kan också tvättas/vårdas med honung.
Antingen blandar man honung med lite bikarbonat och vatten så det blir lättflytande och sedan masserar in som champoo i hårbotten, eller så har man lite honung (en halv tesked eller så) i sista sköljvattnet då man har tvättat håret.

Det finns ett flertal vårdande produkter i hyllorna som har honung som en av ingredienserna.
Så varför inte gå direkt till källan och använda honungen som den är? Eller själv blanda den med andra ingredienser för att få till ett eget läppbalsam eller liknande.

En sak att tänka på är dock att honung inte så lätt blandar sig med olja, så vill man göra ett läppbalsam med honung gäller det att använda något som emulgerar - dvs får oljorna och honungen att blanda sig istället för att skikta sig.
Lämpligt nog är bivax en emulgator som både är naturlig, hudvänlig och relativt enkel att få tag på.
Recept kollas lämpligtvis upp på t.ex. shenet eller så kan man bara göra en sökning i den sökmotor man föredrar.

Själv använder jag helst honungen precis som den är.
Och helst ska den vara lokalproducerad, men huvudsaken är att den inte har hettats upp så strukturen på honungen har förändrats. Upphettning tar iofs bort möjliga elaka saker som finns i honungen, men kan ju i samma veva även ta bort en del av det som är välgörande.

Jag blev tipsad om en online-butik som har lite specialerbjudanden och egentligen skulle jag kunna ha shoppat loss rätt rejält bara av ren nyfikenhet, och för att komplettera eller byta ut lite smått här och var både i städskrubben, badrummet och köket.

Men istället så kollar jag runt på sidan i gott och väl en halvtimme.
Kollar innehållsförteckningar och blir faktiskt glad av att se vad det är för produkter - men tänker att 'jag behöver ju inget av det egentligen, och att röra ihop något sådant kan jag ju faktiskt själv'.
Börjar mentalt gå igenom vad jag redan har hemma och inser att jag faktiskt inte behöver något alls av detdär.

Funderar lite och tänker att det ju inte är något fel i att skämma bort sig lite ändå, speciellt när det är bra priser.

Men efter att ha surrat runt på sidan en stund till och faktiskt sett ett par saker som jag skulle vilja ha så stänger jag ner den med tanken "Detdär behöver jag ju inte, och dendär grejen kan jag lätt få tag på, eller så hittar jag den jag vet att jag har någonstans i städskrubben. Det är ju bara onödigt att köpa en ny som kanske också råkar försvinna i ett hörn någonstans."

Ekonomiskt är det ju att istället för att köpa nytt gå igenom det man har och inse att det inte behövs.

Praktiskt är det ju att kolla innehåll och röra ihop egna saker där den sortens lösning fungerar.

Pragmatiskt är det ju också att tänka på det mer praktiska än lustfyllda, för det är trots allt rätt så roligt att få ett paket med posten, även när man vet exakt vad det innehåller.

Sidan är dock nerstängd, jag har en lång lista med saker jag vet att jag redan har hemma och har efter lite funderingar kommit fram till att jag inte behöver komplettera med något alls eftersom det finns så pass mycket att välja mellan redan.

Plånboken är glad, jag har avstått från onödig konsumtion och har dessutom insett hur mycket jag redan har hemma. På det hela taget känns det faktiskt väldigt bra...
Fast lite sugen på att få hem ett paket i brevlådan är jag ändå. Måste bara hitta något annat ställe att handla från, eller sätta igång något slags paketbyte med någon så jag får en vettig anledning.

Efter att ha använt ett par olika chokladdoftande läppbalsam från Ganache for Lips i en dryg månad är jag fortfarande lika förtjust i dofterna och vill faktiskt bara ha mer.

Jag kunde förståss inte hålla mig utan har inte bara ett utan två öppna.
En Chocolate Marzipan på jobbet och en Chocolate Mousse hemma, som båda faktiskt både känns och doftar väldigt trevligt. Lite av läppbalsamet på händerna för att hindra torr hud efter tvålanvändning på arbetstid gör också att händerna luktar härligt.

Men det går ju att ha choklad i så mycket mer.

Torrchampoo t.ex. - för brunetter ifall man inte vill ha en rödaktig ton i sitt blonda hår.
Lite chokladpulver som man gnuggar in mot hårrötterna, så får håret en snabb uppfräschning och även bättre grepp för håruppsättningar och lite bättre volym. Dessutom luktar det gott, och man kan förståss om man vill lägga till lite kanel också för en kryddigare doft.

Sockerscrub är också en möjlighet.
Grundreceptet är olivolja och socker, så det blir lagom konsistens - någonstans mellan välling och gröt.
Sedan kan man lägga till några droppar eterisk olja, eller lite chokladpulver. Det är lätt att överdosera eftersom det inte direkt luktar choklad när man har blandat ihop det, men när man väl sätter igång att scrubba så sprider sig doften rejält.
Jag har hittills bara testat dethär en gång och då kände sambon en väldigt stark doft av choklad fast dörren till badrummet var stängd och han satt i rummet längst bort.

När man använder scrubben så färgar förståss chokladen av sig lite i oljan, men det är inget som blir kvar på huden.
Doften tvättas förståss också bort när man sköljer av sig överflödet av oljan men man får en väldigt intensiv chokladupplevelse så länge det varar.

En annan möjlighet kan vara ett 'body butter' som man också kan röra ihop själv med en blandning av fasta och flytande oljor som får smälta ihop och som vispas när de börjar bli fasta, tillsammans med utvalda dofter och eventuella andra tillskott.
Där kan man t.ex. inkludera chokladdoftande kakaomassa.

Risken är att det blir så mycket choklad överallt att man dessutom vill äta av det, men det kan ju också slå så väl ut att man får tillräckligt på sig och suget ger med sig.
Där får man helt enkelt prova sig fram.

Ja, förutom CSN finns ju alltid fler anledningar att få koll på vart pengarna tar vägen och det är rätt så vanligt att det blir en extra koll just i Januari.

Det har förmodligen att göra med det nya året, man börjar på ny kula, vill starta upp något bättre, äta nyttigare, må bättre, kanske gå ner i vikt eller sluta röka eller plocka upp dendär hobbyn man har försakat.
Och varför inte också få en bättre ekonomi?

Man kan ju enkelt se tillbaka på det gångna året när januari-räkningarna hopar sig, alla inköp för julen och nyårsfesligheterna gör sig påminda och kvartalsräkningar kommer samtidigt som alla andra extra utgifter. För att inte tala om dedär 'köp nu - betala senare' som man kan hitta erbjudanden om inför jul och nu måste lägga fram betalningen för.

Det finns tre enkla grundregler för att hålla koll på ekonomin, och som ökar chansen att man får allt att gå ihop utan att behöva ringa runt och dela upp betalningar.

1. Kontroll på vad som kommer in och vad som ska betalas ut.
2. Medvetna val och prioriteringar i de utgifter man tar på sig.
3. Uppföljning.

Punkt 1 är relativt enkel om man har en fast och förutsägbar inkomst för då vet man hur mycket pengar som kommer in på lönekontot och även när de kommer in.
Har man variabler som lönebonus, barnbidrag osv får man förståss även räkna med dem, men ett litet trick är att medvetet låta bli att räkna in dem som 'inkomst' och istället se dem som 'extra inkomst' som står utanför de fasta kostnaderna.
Fördelen är att man då räknar lågt på hur mycket man har att röra sig med, mer eller mindre undermedvetet väljer bort sådant som är onödigt och som man klarar sig utan och i slutändan "hittar de extra pengarna" som får allt att gå ihop och lämnar lite extra kvar i slutändan.

Sedan måste man förståss även veta vad man har för fasta och rörliga utgifter.
Fasta utgifter är enklast eftersom det är sådant som kommer med fasta intervaller och i förutsägbara summor, medan de rörliga även innefattar skillnaden i elräkningen eftersom användningen i regel ökar vintertid, telefonkostnader om man har fyllt på extra på kontantkortet, matkostnader osv.
Där får man ta hjälp av tidigare utgifter. Antingen genom att spara kvitton, eller genom att skriva upp utgifterna på ett annat sätt så man får en summering på hur mycket man har lagt ut. Antingen över en månad, eller över flera så man kan räkna ut ett genomsnitt.

Punkt 2 är den man har mest kontroll över.
Här bestämmer man sig för vad man vill lägga pengarna på.
Boende, mat mm är ju förståss nödvändigt, men hur mycket man lägger på varje och vad man lägger ut pengar på utöver det kan lätt glömmas bort när man är van vid att 'saker kostar'. Det kan vara bra att iallafall någon gång ibland granska sina utgifter mer kritiskt och fundera över om man verkligen behöver lägga sådär mycket på bensin, eller om man kanske skulle kunna få ner matkostnaden lite, eller om man rent av behöver tänka på att fixa ett billigare boende, eller om man verkligen har råd att ha dendär andra bilen eller om man måste klara sig med en.
Och även små saker som tidningar, fredagsmyset, småhandlandet som lätt görs, utekvällarna med vännerna osv.

Poängen här är att man ska vara medveten om vad man lägger sina pengar på och göra ett aktivt val att lägga pengarna på just de sakerna. Att komma ur tanken 'ja men allt kostar ju' och istället tänka (iallafall för en stund) 'denhär posten kostar X kronor för att det är vad vi behöver för att få vardagen att fungera', eller 'denhär posten kan vi egentligen klara oss utan, men vi tycker att det är värt de pengar det kostar'.
Kort sagt en större medvetenhet om vad man lägger ut sina pengar på.

Vissa saker väljer man till, andra kan man välja bort och vissa accepterar man.
Här kan man förståss också se över alternativ som skulle kunna vara billigare, kanske väljer att lägga lite mer på sparande, eller lite mer på avbetalningen på bil-lånet och siktar på en billigare semester till sommaren, eller säger upp tidningen man nästan aldrig läser ändå, kollar upp olika försäkringsalternativ osv.

Punkt 3, uppföljningen, är den utvärderande punkten.
Här kan man se om planen håller, hur man ligger till, om de undanlagda pengarna täckte upp det man behövde, om det finns ett underskott eller överskott.

Varje tillfälle man utvärderar är förståss också ett tillfälle då man kan ändra något beslut som man tidigare har tagit, beroende på om det fungerar så bra som man ville eller inte.

Summa summarum:
Var medveten om ekonomin. Se på den, tänk på den, fundera över den, lek med tanken på 'om' för att få fram lite olika scenarier och sätt upp små mål som lätt kan följas upp iallafall en gång om året, t.ex. nästa Januari då det åter är dags att se lite mer på djupet hur ekonomin håller ihop.

Sedan jag slutade använda champoo under försommaren 2008 har jag inte haft minsta spår av mjäll, så ni kan nog ana hur förvånad jag blev för någon dag sedan då jag upptäckte torra små hudflagor i hårbotten som lossnade som små snöflingor när jag kliade lite.

Kan det vara ricinoljan som det varnats om?

Nja, knappast.
Jag har nämligen inte gett håret någon oljeinpackning alls på ett par-tre veckor nu så snarare är det brist på återfettning/fukt som orsakar att hårbotten torkar ut.

Har jag inte gjort någon oljeinpackning så blir det inte heller lika mycket hårbottensmassage som annars, och även det gör ju sitt till.

Ikväll blir det därmed både ricinolja och olivolja i håret som ska få sitta i tills jag tröttnar.

En annan sak jag har upptäckt är att när jag börjar få ordning på återfuktandet av håret så blir det mer lockigt, vilket iofs rimmar rätt väl med hur frizzigt, flygigt och ostyrigt det kan bli när det är hög luftfuktighet eller extra kallt, och förståss under vintern med allt stickat och annat som dras över huvudet stup i kvarten.

En ploppning där håret helt får tid att torka innan det släpps ut leder faktiskt till lockar som i stort sett håller hela dagen, även om de blir lite lätt splittrade framåt eftermiddagen. Så nu blir det 'jakten på den perfekta balansen' ett tag framöver så jag får både hårbotten och hår som mår bra, håller stilen och känns trevligt att bära omkring på.

Ja, ploppning är alltså ett sätt att knyta in håret för att uppmuntra lockarna att ta plats.
1. Man kramar ur håret med fingrarna eller möjligen med en handduk i mikrofibrer, kan om man vill lägga till något lockstadgande (aloe vera eller linfröavkok om man kör no poo) och lutar sig framåt så håret hänger ner från mitten på huvudet. Helst lutar man sig förståss framåt så redan när man börjar krama ur håret...
2. Går som en 'krok' fram till platsen där man har sin mikrofiberduk/gamla t-shirt och låter håret falla (ploppa) ner ungefär mitt på.
3. Lägger ena kanten av mikrofiberduken/den gamla t-shirten efter hårfästet i nacken, lyfter sedan upp motstående kant mot hårfästet i pannan, vrider/viker i sidorna så man får två 'ändar' och knyter ihop ändarna antingen framme över pannan eller bak i nacken.

Ni som vill ha en bättre förklaring och bilder till kan göra en sökning på "ploppning" eller "plunking" (för en engelsk variant) i närmaste sökmotor.

Många berättar att en ploppning ger resultat även om den bara sitter i en kortare stund, men mitt hår är väldigt gravitations-styrt och lockarna faller lätt ur om håret hänger fritt medan det torkar. Att låta "ploppen" sitta i över natten så håret hinner torka helt funkar alltså betydligt bättre för mig och ger dessutom sambon något att skratta åt, för snygg är jag inte precis med den gamla urtvättade tröjan knuten kring huvudet...
Men bekvämt är det och fina lockar blir det så att sambon dessutom blir lite road ser jag bara som ytterligare ett plus i kanten.

Hur det går för mjällen efter den kommande oljeinpackningen kan det mycket väl hända att jag återkommer om.
Ett annat möjligt inlägg för framtiden är 'Hur man kan gå ut bland folk med inoljat hår utan att få gliringar för det', vilket jag iofs redan har gjort flera gånger redan. Ska man ha en oljeinpackning sittande i mer än ett par timmar kan det ju dyka upp tillfällen då man måste lämna hemmets trygga vrå. Framför allt när man har hundar som kräver sina rundor.

Jag sminkar mig verkligen extremt sällan, men på en fest nyligen så rotade jag fram mina små provburkar med mineralsmink, mitt basic mineralpuder och dendär no poo mascaran (Dr Hauschka) som jag till slut föll till föga för och köpte.

Efter lite penslande och fixande så blev jag faktiskt rätt nöjd med resultatet, trots att det var flera månader sedan som jag senast lekte med mineralerna.

Mina minnen från hur krångligt det har varit med alla cremer och småfix hit och dit fick verkligen komma på skam nu när mineralerna har gjort permanent inträde i smink-korgen.
Det finns inga cremer eller vätskor eller olika konsistenser att fundera över förutom 'torra mineralpulver' och 'mascara', och det finns inga risker att en underlagscreme tar åt sig olika mycket av detdär packade pulver-rouget eller ögonskuggorna.

Med mineralsminket tar man lite på en lagom stor borste, tar lite till om man vill ha starkare färg och mer effekt, kan liksom bygga på lite i taget och leka sig fram och misstag känns faktiskt ganska lätta att undvika genom att man kan ta det så pass gradvis.

Inte för att jag kommer att sminka mig mer till vardags, men det kan bli lite mer märkbart de (fortfarande väldigt) få gånger jag får tillfälle att bli lite mer kreativ med utseendet.

Ja, det borde ju inte vara så svårt egentligen, eller?

Enklast är förståss att köpa färdig glycerin-tvålmassa som man enkelt kan smälta ner, blanda tillsatser i, hälla upp i formar och sedan använda. Det blir klart snabbt, kan smältas om ifall resultatet inte blir som man tänkt och innebär ingen speciell risk förutom att bli lite varm om händerna då glycerinmassan är smält.

Men sedan finns den alltid lika lockande 'överkursen'.

Som "hobbykemist" har jag blandat saker av hjärtans lust hela livet och att nu blanda eget champoo (om nu bikarbonat, honung och vatten kan kallas för det) och diverse annat hudvänligt gör att det känns som jag har uppnått något viktigt.

Dedär läppbalsamen jag fått hem ska jag även spara hylsorna från när de är använda (fast det lär ta ett bra tag att komma igenom dem i denhär takten så dryga som de är) och göra egna läppbalsam i längre fram.

Handsalvor har jag rört ihop några gånger med mer eller mindre lyckat resultat och det har alltid känts spännande när man ser den varma massan tjockna, ändra färg och bli allt mer fast. Inte har jag mätt speciellt mycket heller så det har varit svårt att veta i förväg hur fast resultatet kommer att bli.

Det är dock en sak jag får se till att börja med om jag ska ge mig på att göra egen tvål från grunden för där gäller det verkligen att mäta rätt, så tvålen inte blir frätande eller behöver slängas bort eftersom något annat blir så fel att det inte kan räddas.
Sedan längre tillbaka har jag också en bok hemma med lite grundrecept och listor på vad man behöver ha och en del har jag redan samlat ihop - eller sparat ihop. Min gamla stavmixer har t.ex. fått flytta in mot bakänden på hyllan när den nya kom in i samlingen.

Torkplats har jag också, ovanpå köksskåpen. Där skulle tvålen lätt kunna stå och mogna i lugn och ro tills det skulle vara dags att premiärtesta den. Utom räckhåll för alla, samtidigt inne i rumstemperatur så den skulle få stå och hålla temperaturen utan några större problem medan den mognar klart.

Men så var det detdär med att sätta igång, och jag har ju mer eller mindre alltid något annat som kommer upp och behöver göras. Att koka sin första grundsats tvål från grunden är något jag helst gör utan att ha ett par små hundar skuttande kring fötterna. Speciellt när luten ska blandas...
Någon gång ska det dock bli av, men det är inte omöjligt att jag först faller till föga och beställer hem lite färdig tvålmassa som jag helt enkelt kan smälta ner och blanda upp med doft och färg.

Nu har CSN gjort årets uträkningar klara och har man inloggning på hemsidan så kan man hitta både den nya skuldstatusen och avbetalningsplanen.

Jag kan med glädje konstatera att min redan etablerade avbetalningsplan kommer att fungera alldeles utmärkt även i år, från Januari och framåt. Och jag har dessutom fått en fingervisning om hur mycket jag måste betala bort för att vid nästa årsskifte få en avbetalningsplan som kommer att göra mig skuldfri.

Det förutsätter iofs att jag kan fortsätta med dedär extra inbetalningarna som jag har gjort lite då och då när möjlighet har funnits, men det känns möjligt. Och går dethär i lås så kommer jag att vara helt fri från CSN innan jag fyller 40.

Inte illa alls med tanke på att det redan när jag tog lånet var en sådandär sak som man förväntades ha med sig resten av livet och få avskriven vid pension. Fast, utan dedär extra inbetalningarna hade jag nog ändå kunnat hamna i den fällan.

Jag kan bara tacka min inre kompass för hur långt jag har kommit på avbetalningen hittills.

Dendär inneboende viljan att vara skuldfri, att bli av med så många måsten som möjligt - iallafall sådana som andra har att inkassera och som jag inte själv har så mycket praktiskt ansvar över.
Inte för att jag kan förneka att jag själv valde att ansöka om studielån och använda upp det, men jag har levt länge nog med det beslutet nu för att känna att jag vill göra mig av med konsekvenserna en gång för alla.

Så, en aggressiv avbetalning i ett år till (så långt finanserna tillåter) och nästa år, en sluträkning uträknad av CSN själva om allt går som jag hoppas att det ska.

En trevlig detalj är att mitt sparkonto fortfarande mår riktigt bra under omständigheterna och att jag är flera tusen längre gången på avbetalningen än jag från början planerade för att vara. Så även om jag snart ska sitta och se tusenlapparna ticka iväg och försvinna i CSN's ivriga gap så känns det bra att jag inom en överskådlig framtid kan komma att göra en allra sista inbetalning och sedan slippa höra något mer från dem.
Om jag inte bestämmer mig för att hoppa på en ny omgång förståss.

Men först ska dethär bli klart.
Sedan blir det dags att fira friheten.
Och därefter kommer jag att kunna se mitt sparkonto skjuta i höjden med en aldrig tidigare skådad hastighet.

Jo, jag längtar till dess och bara den visionen lär få mig att hellre lägga en extra avbetalning då och då än att lägga de pengarna på annat.

Och jag som ibland undrar hur sjutton folk har råd med saker till höger och vänster.
Allt jag behövde göra för att få en förklaring var att se hur mycket jag totalt lagt till CSN under året och så var den gåtan löst.

Fast, värt det? Absolut!

Sambon ringde från mataffären och frågade om en biologisk avloppsrens skulle vara okej att ta med hem, för han hade stått och vridit, vänt och läst på alla möjliga flaskor och mest sett en massa saker listade som han antog att jag nog inte skulle vilja ha inom hemmets väggar.

Inte för att jag skulle klaga oavsett vad han kom hem med, för det är ju inte alla förunnat att ha en karl som både köper hem städgrejer och använder dem. Men jag tycker ändå att det var lite extra gulligt av honom att ta den extra omvägen.

Han letade dessutom länge och väl efter en lokalproducerad såpa som jag har köpt hem tidigare och som inte står vid de andra utan i en speciell del av affären just för lokalproducerat.

Inte nog med det utan han verkar ha läst på lite på egen hand, eller så har han kommit ihåg från någon gång långt tillbaka då han frågade varför jag köpte gul istället för grön såpa att det enda som skiljer är ett färgämne som tillsatts.

Jag kan tillägga också att jag faktiskt inte har pressat speciellt mycket på att det måste vara miljövänligare alternativ eller parfymfritt, men jag föregår av bara farten med vad jag ser som 'gott exempel' eftersom det hör till min normala rutin att hålla mig ifrån parfymer och diverse andra onödiga tillsatser.
Plus att jag blir lite fånigt glad ibland när jag har hittat något som både är ekologiskt och fungerar bra så det märks väl vad det är för sorts saker jag uppskatter i vardagen.