Ja, för er som inte har sett dethär redan så handlar det alltså om en kommunpolitiker för SD som blev invald men som efter bara några dagar har backat ur och hoppat av partiet när han läst på lite mer och insett vad de vill jobba för.

http://svtplay.se/v/2160762/rapport/sd-politiker_valdes_in_-_hoppade_av 

Ett mycket intressant klipp som förtjänas att spridas.
All heder till denne man för hans ärlighet och öppenhet.

Jag brukar undvika de flesta politiska debatter då det sällan roar mig att diskutera teoretiska situationer utan någon direkt grund och där det är mer teori än praktik, men ibland är det något som jag inte kan undgå att reagera på.

Senast, förslaget om att ha samhällsnyttiga tjänster i direkt anslutning till t-banan.

Grundidén är faktiskt inte alls dum.
Personer som i dagsläget använder bil skulle kunna använda den mindre, skulle slippa åka fram och tillbaka för att lämna ett barn här, ett barn där, handla mat på hemvägen och t.o.m lämna in och plocka upp tvätten.

Men i praktiken...

Att lägga barnomsorgen i närheten av t-banor (eller annan kollektivtrafik-lösning) skulle väl inte kosta mer, men maten, vart skulle den tas ifrån? Skulle man kunna lämna in en lista specifikt på varumärke och inköpsbutik också, eller skulle man bli 'låst' vid den butik som förhandlat till sig lokalerna? Hur är det med priserna? Konkurrensen skulle väl gå neråt och priserna uppåt, vilket skulle göra matkassen till en omöjlighet för många med begränsad budget.
Och de som har pengar till att köpa mat till vilka priser som helst har ju råd med bil och skulle förmodligen inte använda tjänsten så mycket ändå.

För att inte tala om andra tjänster.
Hur många lämnar villigt iväg sina kläder till andra när det är dags för att tvätta? Ja, förutom när det handlar om kemtvätt förståss - vilket också till stor del är den mer ekonomiskt starka delen av befolkningen.

Och så måste vi ju bara ta den uppenbara frågan:

Resten av landet då?
Där det inte finns tunnelbanor, och där samhälls-strukturen ser annorlunda ut?

Nu är jag inte dummare än att jag inser att olika strategier funkar för olika delar av landet, och just dethär "löftet" är något som är väldigt centraliserat just till Stockholm - men ändå.
Kan tidningarna inte göra lite mer gångbara rubriker för HELA landet i de större tidningarna, istället för att göra stora rubriker av något som bara en liten del av Sveriges befolkning kan dra nytta av om det blir av i verkligheten?

En artikel i dagens Aftonbladet om ungdomsarbetslösheten fick min storögt förvånade uppmärksamhet.

Först så konstateras det i vanlig ordning att ungdomar inte alls är lata, ovilliga att jobba eller dåliga arbetare. Så långt allt väl, för så är det ju faktiskt.
Det finns personer som inte vill jobba, men de finns i alla möjliga åldrar.

Men en del av posterna blir jag faktiskt ganska konfunderad över...

Det stora målet är att alla ungdomar ska vara garanterade fast jobb direkt efter skolan.
En nog så trevlig tanke, men vart ska de jobben komma ifrån och skulle vilka jobb som helst accpeteras bara de är fasta? Truckförare, städare, telefonjobb, vaktmästare mm?

Sedan påpekas det att ungdomar är lägst betalda.
Något jag bara kan höja på ögonbrynet åt och förvånas över att det inte ses som fullt normalt.
Vem ska annars vara lägst betald? Ska utbildning, fortbildning och erfarenhet inte löna sig i jämförelse med personer som har lägre utbildning, mindre ansvar på arbetsplatsen och mindre erfarenhet? Ska alla få lika mycket pengar oavsett utbildning, erfarenhet och bakgrund så finns det ju ingen större mening med att ens kräva utbildning för vissa jobb, eller att anstränga sig på jobbet för att göra ett gott intryck.

I princip alla jobb som går till nyutbildade eller oerfarna är provanställningar, men inte enbart. De flesta nyanställningar innebär en provanställning.
Undantaget är om man har någon specialkompetens och en väldigt bra resumé.

Sedan tas tillfälliga jobb upp.
Säsongsanställningar, vikariat, timjobb, extraarbete och annat som varit ganska vanligt förekommande för många unga och även kvinnor runt om i landet under många år. För att inte tala om deltidsarbete, schemalagda timmar mm.
Även detta är något som snarare rör befolkningen i stort än bara "ungdomar".

Och en annan sak som jag faktiskt stör mig lite på.
En person som varit myndig i ett flertal år räknas fortfarande som 'ungdom'.
För mig är 'ungdom' något som varar genom tonåren, eller möjligtvis fram till sisådär 22-års ålder.
Därefter är man Vuxen. Ung vuxen möjligtvis, men ändå Vuxen.

Slutklämmen i artikeln måste jag bara kommentera separat;
"Men det är bara att kolla in fakta. Unga är redan de som har lägst lön och otryggast jobb i dag. Ändå får vi inte de fasta anställningarna."

Självklart, hur skulle det annars vara?
Som arbetsgivare vill man väl ha personer som har erfarenhet, kunskap och känns pålitliga.
Har man bra referenser så ökar chansen att man får detdär fasta jobbet, och visst kan det kännas orättvist att man inte får ett fast heltidsjobb med bra lön direkt.
Men faktum är att vi alla varit där, med lågt betalda jobb, med korttidsanställningar eller vik, springvik om man jobbat inom någon slags omvårdnad, med förhoppning om att kanske kanske kanske få detdär fasta jobbet före de äldre som sökt det om man bara får chansen.

Det är dock få förunnat att nå dit när konkurrenterna om jobben har både utbildning, erfarenhet och kapacitet att komma in som fullvärdiga medarbetare på kort tid eftersom de gjort något liknande förut.
Det ärkort om jobb, det behövs mer jobb för att minska arbetslösheten. Men det är inte ett rent ungdomsproblem.
Det blir bara mer synligt för ungdomarna eftersom de personer som i första hand väljs in till jobb är de som har erfarenhet och det finns tillräckligt många i dagens läge för att det ska täcka upp behovet.

Vi behöver inte fler jobb och bättre trygghet och ekonomi för ungdomarna utan för Alla arbetslösa runt om i landet, oavsett ålder och bakgrund.
När vi får det så kommer det att lösa sig även för ungdomarna.
Men lönerna kommer att fortsätta vara 'lägst' eftersom det alltid är så. Erfarenhet ger mer pengar i lönekuvertet. Tryggheten kommer att vara 'lägst' eftersom regeln 'sist in först ut' fortfarande gäller med ett fåtal undantag.
Det hör till i den sorts arbetsmarknad vi har omkring oss.

Och kritiken mot entreprenörskap har jag väldigt lite förståelse för.
Det finns få jobb, så ett sätt att ordna sin egen försörjning är att starta eget. Och om inte annat så kan en entreprenörs-anda öka chansen att man får detdär jobbet före 'lite mer erfarna konkurrenten' om man gör ett tillräckligt bra intryck på den potentiella arbetsgivaren.

Nu är det jakt på de "hemska lurendrejarna" igen, men i dethär fallet finns de i det etablerade samhället i form av Utbildningar.

Högskolor, universitet och andra instanser ger kurser i dans, sång, växtskötsel och annat som var för sig inte kan leda till något konkret arbete. Något som i sig knappast lär göra någon skada.

Men så har någon kommit på att folk kan bli lurade av dethär.
Som om en kurs i tulpanbeskärning skulle kunna göra att en jobbtitel i stil med 'tulpanbeskärare' plötsligt skulle börja dyka upp på arbetsförmedlingarna runt om i landet, eller en kurs i röstutveckling skulle göra att diverse jobbannonser innehåller en liten rad om att en tränad röst innebär en bättre chans att få jobbet.

Är befolkningen i allmänhet så dum, eller är det överförmyndarskapet som börjar ta i från tårna i ren desperation?

Vissa av de "hobbykurser" som listas upp i Aftonbladets artikel i ämnet kan dessutom vara bra att ha i vissa jobb. Som pilateskursen t.ex. för personer som vill jobba som personliga tränare, eller så kan det vara till nytta i rehabiliteringssammanhang för sjukgymnaster.
Och varför inte fördjupa sig lite i orkidéernas värld om man jobbar med blommor? Det kan lätt klassas som specialkompetens - precis som en kurs i Autism för en förskollärare.
Men jag tror faktiskt att de flesta förstår att denhär typen av kurs mest är till för de personer som går kurserna, inklusive de personer som väljer att ansöka på andras inrådan.

Problem vore det väl först om uppenbara hobbykurser lades in som obligatoriska i yrkesutbildningar, istället för valfria extrakurser. Ska man ta studielån så ska det ju vara för sådant som verkligen är nödvändigt, och inte för sådant som har lagts till för att fylla ut tiden.
Så istället för att helt sätta stopp för hobbykurserna borde det räcka alldeles utmärkt att utvärdera vilka kurser som verkligen är nödvändiga för de olika utbildningarna och se till att inga hobbykurser nästar sig in.
Man skulle också kunna ha en lista med 'rekommenderade extra-kurser' utöver grundutbildningen som kan öka kompetensen inom olika specialområden, utan att för den skull göra dem obligatoriska, så studenterna själva kan välja om de vill fördjupa sig i något specifikt ämne eller inte.

Men att helt sätta stopp för hobbykurserna under parollen "Folket får inte bli lurat" känns som en förolämpning.
Som om de medborgare som har röstat fram den sittande regeringen är så dumma att de inte förstår sitt eget bästa. Och vad säger det om den sittande regeringen?
Snacka om att skjuta sig själv i foten...

Enligt artikel bl.a. i aftonbladet idag.

Men hur exakt påverkar en sådan sak egentligen religionsfriheten?

Krävs det att det finns ett bönetorn i närheten för att man ska kunna utöva islam? Jag har länge trott att allt man behövde var en klocka som håller tiden, en matta så man slipper smutsa ner knäna och en kompass så man vet vilket håll Mekka ligger åt. Och tillräckligt stort utrymme på marken/golvet så man ska få plats att be såklart.
Inte ens det egentligen, för nog är väl även muslimer som inte ber till Mekka flera gånger om dagen lika mycket muslimer som andra om de bara bär sin tro i hjärtat och sinnet?

Hur många bönetorn behövs det egentligen för att religionen ska få fritt spelrum?
Och hindrar förbudet mot bönetorn att moskéer byggs eller är det (som jag tror) två separata saker?

Ska man dessutom se till religionsfriheten så bör man ju även ta i åtanke hur närvaron av bönetorn påverkar Andra religioner och förståss också samhället i stort.

När jag tänker på ordet "minaret" eller "bönetorn" så ser jag framför mig en stenstad någonstans i mellanöstern, där tornet stiger över hustaken och en böneutropare uppfyller sin samhälleliga plikt genom att uppmana de boende till bön när tiden är inne.
Går det ens att kombinera detta i en västerländsk tillvaro där religion och samhälle är uppdelade?

Den kristna kyrkan har sina klocktorn som ringer till samling varje söndag. Ska minareter förbjudas så bör även klocktornen stoppas eftersom betydelsen kan jämföras i en nästan direkt parallell.
Skillnaden är att den kristna kyrkan inte ropar ut till bön lika ofta och att det inte finns något religiöst krav på att allt annat ska avbrytas för bön när klockorna ringer.

Kan det vara det som ligger bakom beslutet?
Att minareterna gör det tydligt att det religiösa påbudet påverkar samhället?
För det gör det ju om alla muslimer inom hörhåll stannar bilarna där de är, backar upp trafiken, avbryter sina jobb, sätter kunderna på paus, tar rast i mötet eller stannar i kön till kassan i butiken och lägger ut sina mattor för bön precis där de är när minareten kallar på deras uppmärksamhet.

Fast det är väl egentligen det som är problemet med islam och den religionsfrihet som finns i vårt västerländska samhälle.

Islam är en religion som är nära förknippad med vardagslivet. Ja, inte i allt, men i många aspekter.
Det går liksom inte att prata om islam som religion utan att samtidigt prata om det islamska samhället och sättet att leva.

Religionsfriheten finns fullt ut, det råder det ingen tvekan om.
Däremot upplevs nog hotet mot samhället som större, och om en religion tillåts ta plats i samhället, ställa krav på att högtider ska anpassas, att öppettider ska anpassas, att utrymmen ska ges, att hänsyn ska tas på andra människors bekostnad i religionens namn... Då blir det problem i utövandet.

För den religionsfrihet vi har innebär inte att man kan LEVA ut sin religion helt fritt.
Den betyder bara att man får TRO på vad man vill, åkalla vilken gud eller vilka gudar man vill, leva enligt vilka religiösa påbud man vill. Men inte om det går ut över samhället och medmänniskorna.
Och det är där problemet dyker upp och blir absurt tydligt iom förbudet mot minareter i Schweiz.

Kunde man inte bara låta minareterna lyda under alla andra påbud om byggnader som begärs att få uppställda? De ska följa gängse stadgar för trygga byggen inom tätort, de ska inte orsaka störningar för andra i sin närhet, de ska följa den byggnads-kodex som gäller i landet osv.
Det borde rimligtvis vara tillräckligt för att förhindra de störningar som minareterna skulle kunna orsaka.
Och så kan de ändå få stå där, som symboler för en religion av många som samsas på samma ställe.

Men är det någon nyhet egentligen? Ratas inte arbetslösa lite överallt?
Så varför skulle de Inte ratas på dejtingsiter?

Istället för att bara konstatera ett tragiskt faktum så kanske jag skulle skriva lite om varför det är så att arbetslösa ratas, eller iallafall ett par möjliga teorier. Det skulle inte kännas som ett ordentligt blogginlägg om jag inte lägger in något slags resonemang.

Först och främst så är det allmänt svårt med det ekonomiska läget för de flesta i samhället så det är väl ganska logiskt att man hellre skulle välja någon med fast inkomst än någon som går på a-kassa och på sikt i värsta fall inte har någon inkomst alls. Sådär lagom kul att planera en framtid på soc.
Speciellt om man själv redan sitter lite löst till ekonomiskt och vill ha en mer stabil tillvaro.

För det andra så har vi väl alla träffat på dendär stereotypa latmasken som inte anstränger sig mer än absolut nödvändigt för att få mat i magen och en plats att sova för natten och vem vill råka ut för en sådan? Dessa personer har inte jobb, och det är oftast 'någon annans fel' vilket ofta leder till att den person som har en inkomst i familjen får dra hela det ekonomiska lasset och självklart ska ge den stackars missförstådda latmasken allt h*n vill ha för det ska väl inte bli ännu mer synd om... ja, ni fattar...
En kul kompis att ha, men sådär lagom stöttande i vardagen. Latmaskar är ju som bekant inte så bra på att tvätta, diska, städa eller organisera ett hem heller.

För det tredje har vi dedär krävande personerna som iofs inte har så mycket att erbjuda själva men ändå ställer tuffa krav på att den som väljer att leva med dem minsann ska vara accepterande, inte ha högre krav än de är villiga att gå med på och vara stöttande i ur och skur.
Och sådant ska man helst gå med på att lova fullt ut vid första samtalet innan man överhuvudtaget vet vem det är man pratar med.
Något som visar att arbetslösa inte bara ratas, utan även ratar. Bara för att man är arbetslös ska man ju inte behöva sänka kraven och acceptera att riskera ett förhållande med någon som inte är beredd att leva på marginalerna och sätta kärleken i främsta rummet - fast att ställa sådana krav redan innan man lär känna personen känns i mina ögon lite överilat.

Jag undrar förresten hur många av de personer som ratar arbetslösa som är arbetslösa själva.
Det vore en intressant detalj att ta upp från dendär undersökningen. Vem vet, kanske är det de arbetslösa som är mer intoleranta mot sina gelikar?

Nu börjar det talas om att stänga skolor och arbetsplatser för att hindra spridningen av svininfluensan.

Med tanke på att den huvudsakliga rädslan ur en samhällssynpunkt är att 'för många skulle vara hemma från jobbet' så känns det ju lite kontraproduktivt att aktivt stänga arbetsplatser för att hindra spridningen. Då är ju folk hemma iallafall och det kostar rent av ännu mer om alla är hemma än om de personer som inte blivit sjuka är på jobbet.

Kanske ska man lösa problemet genom att införa en tvåveckors "influensahelg" där allt är stängt och inget förväntas hända i samhället?
De som är friska och vill jobba kan utgöra 'ryggraden' de veckor allt annat ligger nere så sjukvård, sophantering mm hålls fungerande. Men i övrigt skulle det innebära att de två veckornas förväntade 'sjukdomsförlust' skulle räknas in i budgeten och förlusten skulle försvinna i statistiken i form av en 'storhelgsbubbla'.

En intressant nyhet som går som en löpeld runt världen är den om Kimberly Vlaminck som enligt egen utsago gick in till tatueraren Rouslan Toumaniantz och bad att få tre stjärnor intatuerade vid ena tinningen.

Vad som rimligtvis borde ha varit gott och väl över ett par timmar senare gick hon ut med hela 56 stjärnor intatuerade över halva ansiktet och jag kan inte undgå att fundera över hur det kan ha blivit så stor skillnad utan att hon märkt något under tiden som hon blev tatuerad.

Nog för att man kan somna medan man får en tatuering, men knappast under den korta tid det tar att få tre små stjärnor intatuerade i ansiktet. Det är ju inte precis den mest okänsliga delen av huden.

Och inte bara det, borde hon inte ha fått någon slags stencil eller sketch på hur det skulle se ut innan hon godkände att det blev gjort? Eller gick hon bara in och satte sig i stolen efter att ha gett en ungefärlig beskrivning om "tre stjärnor" på ett språk som tatueraren knappt förstod?
Mer än lovligt naivt isåfall, och det står inte heller något om huruvida hon betalade tatueraren något när hon var där. Det är ju iofs ganska små motiv (om än många) och det borde vara en viss prisskillnad mellan 3 och 56 så bara där borde en liten klocka ringa.

Om det verkligen är så att hon sov genom tatueringen så måste hon ha varit rätt ordentligt packad och det är iofs ett skäl för att tatueraren skulle ha tackat nej till tatueringen. Han borde istället ha skickat hem henne, vägrat att ens starta upp maskinen och skickat iväg henne med en uppmaning att komma tillbaka i nyktert tillstånd.

Bilden på tatueraren visar en man med väldigt många synliga tatueringar och piercings vilket i sig kan tyda på en aning bristande omdöme. Skulle tatueringskarriären ta slut så har han ju inte så många möjligheter då det kan bli svårt att ta sig in på arbetsmarknaden med den utsmyckningen.
Men å andra sidan brukar personer med många och synliga tatueringar vara ganska nogräknade om vilka de själva väljer att tatuera och hur långt de är villiga att gå.

Att som tatuerare ta in en uppenbarligen berusad ung ditintills helt otatuerad tjej som däckar i stolen och göra en så pass synlig tatuering är ett ganska stort fel och något som en tatuerare intresserad av en fortsattt karriär lär undvika.
Så antingen talar tatueraren sanning när han berättar att hon var medveten, kommunicerade och gick med på att få den tatuering hon fick - eller så var han själv ganska väck och borde inte ha kunnat få till stjärnorna så pass väl som han har. Visst, inget komplicerat motiv, men alla stjärnor har fem uddar så helt plakat kan han inte ha varit.

Eller så var de helt urspårade båda två och det blev ett olyckligt möte mellan två 'personlighetsförändrade berusade personer' som slutade med en bränd tatuerare som lär vara mer försiktig i framtiden och en disillutionerad tonåring som förmodligen kommer att behöva gå i terapi resten av livet för att komma över det olyckliga mötet.

Jag kan dock inte låta bli att lasta henne mest för den situation som uppstått.
Man somnar inte och sover sig igenom 53 extra stjärnor som tatueras in i ansiktet om man är nykter och skaffar sig den tatuering man har sett fram emot att få.

Jag räknar iofs själv med att slappna av rätt rejält när jag får min nästa tatuering men den kommer att anskaffas av en nykter tatuerare som fått goda vitsord och har visat exempel på tidigare välgjorda tatueringar, efter en dialog om hur motivet ska se ut, en koll av stencilen för att se om placeringen känns bra, och med en nykter mottagare (dvs. mig) vid tatueringstillfället (eller tillfällena ifall det rör sig om fler, vilket det nog kan bli).

Och vad lär vi oss då av detta?
Tja, det bästa är väl att vara nykter och verkligen tänka igenom det motiv man vill ha samt vara helt säker på att tatueraren man valt har förstått vad man vill ha innan tatueringen inleds. Hur tatueraren är utsmyckad spelar nog mindre roll, men en alltför entusiastisk tatuerare som får egna uppslag istället för att föra lite diskussion om det motiv kunden har valt bör nog också undvikas lite - om det inte är en väldigt bra artist som man har fullt förtroende för...

Nu ska det tydligen tas ut TV-licens för datorer och större företag ska betala licens för var tionde dator de har oavsett om de används till TV-tittande eller ej.

Kan de inte bara svälja stoltheten och begära att TV-licenspengarna kommer via skattesedeln istället? Det skulle spara mängder av pengar på administration och visserligen orsaka att "pejlarna" blir utan jobb men det känns faktiskt inte rätt att lagstadga om att en 'public service-företag' ska ha rätt att kräva pengar från personer som 'har en TV-mottagare inom hemmets fyra väggar'.
Vad kommer härnäst? En licens per fem mottagare även i privatbostäder?

Jag förstår principen, det är jättebra att ha en oberoende informationskanal där man kan få nyheter och program som väljs ut utan politisk agenda. Men det visas faktiskt väldigt mycket skräp på 'public service-kanalerna' också.

De pengar de får in borde gott och väl räcka till de politiskt neutrala program som görs. Debattprogrammen, nyheterna, dokumentärerna osv.
Övriga produktioner som kostar mer klarar iallafall jag mig utan.

Jag kan inte heller undgå att misstänka att det kommande årets jätteproduktioner i form av prinsessbröllop och allt vad det nu är spelar en stor roll i dethär desperata greppandet efter mer pengar så snabbt som möjligt.

Ärligt talat tycker jag att de istället borde anställa en budgetexpert som kan gå igenom vad de lägger pengarna på.
Vem betalade klädbudgeten vid melodifestivalen? Hade man kanske kunnat komma undan lite billigare och ändå lyckats få ett lika bra framträdande? Eller rent av bättre då stackars Malena i en lite mer stadig klänning skulle slippa oroa sig för att den skulle råka gå sönder om någon kom för nära den innan hon skulle upp på scenen.

Kan ingen anmäla SVT till Skuldfällan?

Nu börjar ju LCHF bli mer och mer synligt i tidningarna och vad passar bättre då om inte ett inslag i tidningen där en kändis har gått upp i vikt pga just Smör.

För dem som är lite insatta så innebär LCHF i korta ordalag att man minskar drastiskt på kolhydraterna och istället ger kroppen energi i form av naturliga fetter i form av t.ex. smör. Och just smör har blivit ett av slagorden i tidningarna så det föll sig väl naturligt att lägga fokus på just den "ingrediensen".

Men så kommer Kirstie Alley och bryter sig in i rubrik-kampen med påståendet att hon minsann har gått UPP hela 38 kg pga just smör.
Läser man dock texten så ser man ganska snart att det nog rör sig om lite annat än bara smör och faktiskt är en total motsättning mot LCHF, den diet rubriken kan sägas ställer sig rakt emot. Hon har nämligen ätit mängder med smör på kolhydratrikt rostat bröd och mängder av pasta. Hade hon bara ätit smöret och skippat brödet och pastan kan jag garantera att hon inte hade gått upp ens i närheten så mycket som hon gjort.

Nu susar det i rubrikerna igen.

Den svenska melodifestivalen måste ju göra av med pengar, och vad bättre att lägga en sisådär 400 000 på än några dräkter, varav en klänning är så ömtålig att den som bär klänningen är orolig över att råka stöta i någon, och gud förbjude att någon skulle råka trampa på det långa släpet för då skulle halva klänningen ramla av.

Inget överraskande i det iofs, men jag kan inte annat än undra om en klänning som är så skör att den går sönder om den blir lite omilt behandlad verkligen kan vara värd så mycket som den påstås, även om den inte ensam genererar en summa av 400 000 utan kommer med några helsvarta kostymer för det priset.

Iofs kan det ju vara så att lågkonjunkturen orsakar att de inte får så mycket jobb längre och att ta ut en löjligt stor summa för något som förväntas vara med på den stora galan kanske räddar ett jobb eller två på Camilla Thulins företag.
Men att sälja en så ömtålig klänning till ett så högt pris känns ändå mer än lovligt fel.

Ska kläderna kosta så pass mycket så ska de hålla för mycket slit också.

Nu när svin-influensan härjar blir jag nästan lite glatt upphetsad av rubrikerna.

Efter alla jättevarningar som visat sig vara något som falnat ut av sig självt och inte blivit mer än någon liten puff - lite som en ballong som långsamt pyser ut istället för att ge ifrån sig en rejäl smäll när den blir för stor - så kanske det nu är dags för en världsomspännande katastrof på allvar.

Inget att bli glad över iofs, men då jag över åren har tröttnat allt mer på alla panik-rapporter som signalerar att världens ände är nära så känns det ändå lite upplyftande att det denhär gången kanske inte är en så stor överdrift som det har varit tidigare.

Inte för att t.ex. HIV ska förringas. Det är i allra högsta grad en världsomspännande sjukdom som påverkar människor runt hela planeten. Så nära en pandemi vi har kommit sedan digerdöden.
Och det vore ju inte helt fel om mänskligheten kunde sluta ta död på sig själva och även slapp ett sjukdomsöde som kan bli både smärtsamt och obehagligt på alla möjliga sätt.
Men jag tycker ändå att denhär rädslan för döden som dyker upp i rubriker då och då känns lite "oklädsam".

Människor har dött och dödat andra i tusentals år så död i sig borde inte vara ett så främmande och skrämmande ämne.
Vi är dödliga, vi kan dö och vi dör i drivor i krig, sjukdomar, naturkatastrofer, olyckor och alla möjliga sammanhang. Ibland tar vi t.o.m livet av oss själva. Alla har någon beröringspunkt med döden.

Och kanske är det därför jag blir lite exalterad över att rubrikerna nu kan vara på riktigt.
Det är inget falsklarm nu igen, det är inte som dendär sagan om pojken som skrek att "vargen är här" när den inte var där utan Nu kanske dendär symboliska vargen faktiskt Har anlänt.
Slutet på sagan betyder kanske rent av början på en ny, så vi kan lämna dethär avsnittet i den mänskliga historien bakom oss, inse fakta och se framåt. Gå ut i skogen och jaga troll eller något istället för att springa ut i den symboliska skogen med facklor och spjut och jaga den symboliska vargen.

Medierna rapporterar om Nicky Taylor, en kvinna som har dragit 'anti-kemikalie-trenden' till dess spets.

Medan en växande grupp människor nöjer sig med att välja kemikaliefria champoon, tvålar mm bestämde hon sig för att helt enkelt låta bli att tvätta sig alls under 40 dagar och 40 nätter. Inga duschar, ingen sköljning av händerna efter toalettbesöken (eller?), inga tvättlappar osv.

Resultaten är minst sagt intressanta då de prover som togs (från utvalda hudveck) inte hade speciellt mycket bakterier utan låg inom de normalvärden som angetts av hälsoexperterna. Det fanns inte heller några skadliga bakterier i något av proverna.

Men man behöver inte gå så långt som hon gjorde för att uppnå positiva resultat.

Att helt enkelt skippa de kemikaliefyllda tvålar, champoon, balsam, stylingprodukter, cremer mm som man vant sig vid att använda lär ha minst lika bra effekt.
Jag t.ex. har inte använt champoo sedan förra våren - förutom den gång jag bestämde mig för att tona håret och det blev totalt hår-haveri med statisk elektricitet och allsköns andra små irritationsmoment innan håret återgick till det normala igen. Och med normalt menar jag fritt från statisk elektricitet och i princip underhållsfritt trots sin längd (lite nedanför axlarna), självfall och antydan att trilla runt lite som det vill.

Jag tycker absolut att hon var inne på rätt spår med att minska mängden produkter och framför allt kemikalier hon använde dagligen, men att gå på total detox inklusive inga duschar eller avsköljningar av händerna känns tyvärr för mig lite överdrivet.
Fast, detox ligger i tiden. Och hon gjorde ju även en framträdan i TV med sitt experiment och vill man få tid i TV-rutan underlättar det om man tar den lite mer extrema vägen.

Efter att ha läst om de två samlare som dött som följd av sitt samlande på saker de egentligen inte behöver så känner jag mig faktiskt väldigt nöjd med mitt rensande, och trots att jobbet nu snor åt sig många timmar i veckan så tror jag att det kan tänkas bli mer gjort ändå.

Dels dendär mannen som samlade på sopor och hade huset så fullt att han liksom tillverkat gångar att krypa runt i. Ett skrämmande scenario, och jag kan inte annat än tänka på myror när jag läser det. Gångar bland skräpet för att ta sig runt i hemmet. Packade påsar med det okänt innehåll som säkerligen gett ifrån sig ohälsosamma gaser en lång lång tid och därmed spätt på mannens ohälsa.

Och dels dendär kvinnan som blev nerslagen av sin samling resväskor som stått uppstaplade mot en vägg.
Opålitliga saker detdär, resväskor. Speciellt dehär hårdare rundade varianterna. Nej, tacka vet jag gamla tygväskor och fyrkantiga ordentligt platta saker som ligger stilla när man travat upp dem på höjden.

Fast så illa ska det väl inte bli hos mig hoppas jag... Någonsin...

Jag har iallafall fått en extra färdknäpp på min resa mot ett mer rensat hem, vilket känns alldeles utmärkt bra.

Läste i tidningen för inte så länge sedan att jägare skjutit vildsvin som visade tecken på karies.

Frågan är ju ganska given.
Hur får vildsvin karies? Och är det något som de alltid har haft, bara att det inte upptäckts förrän nu? Eller kan något ha hänt som gör att de nu börjar få sådana åkommor?

En sak som har hänt (enligt artikeln jag läste) är att restauranger, butiker mm lägger ut överblivet bröd mm i skogen som djuren kan få äta upp, och då sockerinnehållet i detta bröd, bullar, weinerbröd mm är så pass annorlunda än i djurens vanliga mat (förutom möjligen dedär fåglarna som häckar kring snabbmatsställen och parker i städerna) så kan det ju bli lite skillnad på deras hälsotillstånd också.

Denna i grunden snälla tanke, att ge mat till djur som kan ha svårt att hitta tillräckligt nu under vintern, har alltså lett till tecken på karies hos vildsvinen.
Något som knappast lär hjälpa dem så mycket i långa loppet, för vad ska ett stackars vildsvin göra när hålen i tänderna blir så djupa att tandvärken sätter in? Det är ju inte precis så att de borstar tänderna efter avslutad måltid eller tuggar på pinnar för att rensa mellan tänderna då de har ätit.

Vildsvin är ju iofs redan kända för att ha kort stubin, och det lär ju inte förändras om man till det lägger en molande smärta i käkarna och svårigheter att äta annat än mjuk mat, som genom sitt höga kolhydratinnehåll gör att hålen i tänderna bara växer... Och ja, ni kanske kan se mönstret här.

Och om vildsvin får hål i tänderna av att äta sådan mat så är det ju inte konstigt om Vi Människor också kan få vissa besvär av liknande kosthållning.

Nästa diettrend; Djurtema? Vildsvinsdieten - för friskare tänder.
Råkost finns ju redan, men finns det några undersökningar på hur t.ex. LCHF, stenålderskost eller råkostdiet påverkar tandhälsan? Eller är det bara annat man sett på än så länge?