Speciellt när det har dendär "mellan-längden" som är lite nedanför axlarna men inte långt nog att göra något vettigt med. Och när det blir längre än så blir det egentligen ännu lite svårare att hålla koll.

Jag har haft håret långt större delen av mitt liv och har under flera år tänkt att jag bara ska låta det växa, men har ibland fått inse faktum och toppa lite för att bli av med lätt-trassliga hårtoppar.

Nu har jag dock upptäckt att håret inte bara har hållt sig i bra skick ett bra tag, utan att det dessutom har blivit starkt nog för att jag ska kunna samla det i nacken, i hästsvanshöjd, snurra ihop det lite för att förenkla knytandet och helt enkelt slå en knut så det håller sig självt på plats.

Tids nog glider knuten ur, men den håller länge nog för att det ska kännas kul att dra upp håret i en tvättäkta hårknut, och när jag ändå spenderar större delen av mina dagar sittande på en stol vid ett skrivbord så är det ju inte många huvudrörelser som bråkar med uppsättningen heller.

Nu blir väl nästa experiment att se hur länge en hårknut håller och vilken höjd den helst ska knytas på för att få maximal hållbarhet.

Förra årets rea-köp funkar visserligen och är fortfarande snyggt men både ärmar och vinterjackan i övrigt sitter så pass löst att kalla vindar letar sig in lite överallt.

Jag kan förståss se till att ha på mig ett extra lager eller två under, men då förlorar jag en hel del i rörlighet och känner mig bara oformlig vilket inte heller är speciellt kul, så ja, jag kollar åter igen runt efter 'den perfekta vinterjackan'.

Vissa är figurskurna, men de flesta verkar vara gjorda med tanken 'stort plagg som ser varmt ut och som ger plats för tjocka stickade tröjor under'. För det är faktiskt så att en för löst sittande jacka ute en kall vinterdag då det fläktar litegrann inte alls är sådär varm som den ser ut att kunna vara.
Det är lite som att värmen i en stor bylsig vinterjacka inte alls sitter i jackan, utan i de kläder man får plats med under.

Så vad göra?

Ska jag behöva få en uppsydd efter vad jag vill ha eller ska jag chansa och försöka sy om eller ska jag bara resignera och skaffa en hög stickade tröjor som jag egentligen inte trivs i bara för att kunna hålla mig varm igenom vintern?

Nej, jag ger inte upp i första taget utan letar i första hand vidare och ser vad som finns.

Är det någon som har några tips på vart man kan hitta en iallafall relativt figurnära, gärna dubbelknäppt vinterjacka/kappa som går iallafall ner lite över höfterna så dela gärna med er. Färg och mönster känns mindre viktigt bara den följer formerna och inte bara hänger löst på kroppen.

Mötte föräldrarna lite oväntat på stan när jag skulle ut och leta nya jeans eftersom dem jag har antingen är slitna, för stora eller helt enkelt inte sitter speciellt bekvämt

Något av det första kära mor slängde ur sig var att jag hade blivit mycket smalare än sist... Och så länge sedan var det faktiskt inte de såg mig.

Själv har jag inte märkt mycket skillnad, men ja, något har ju uppenbarligen hänt eftersom byxorna sitter lösare och vissa t.o.m känns för stora. Men så stor skillnad trodde jag inte att det var.

Sig själv ser man ju dagligen och då kan det vara lite svårt att få perspektiv, och eftersom jag inte har haft någon medveten plan att gå ner i vikt så har jag inte heller krånglat något med bilder eller mått som jag skulle kunna jämföra med.
Sambon har inte heller direkt lagt märke till någon direkt förändring så där har vi en till som inte har varken tänkt på, märkt eller sagt något.

Men ska jag då se tillbaka lite över det senaste året så är det ju en del som har förändrats ändå.

Sambon flyttade in och jag har fått äta mycket mer ordentlig (lagad) mat än tidigare.
Det har blivit varierat och med mycket bra råvaror eftersom han (precis som jag) föredrar att laga mat från grunden. Plus att han har fått bli lite kreativ med tanke på min glutenintolerans.
Under förra hösten fick jag även bronkit vilket gjorde att jag inte kunde äta så värst bra under iallafall ett par-tre veckors tid. Något som jag antar kan ha bidragit till att magsäcken dragit ihop sig lite.
Sedan under våren blev det varmare och med värmen kommer även en något minskad aptit och jag brukar på ren rutin väga 1-2 kg mindre under den varmare delen av året än jag gör på vintern.

Den senaste förändringen är när sambon ville gå över på LCHF. Eller iallafall till något annat eftersom han kände att det vi åt inte helt och hållet funkade för honom.
Det verkar ha funkat rätt bra då min sommarvikt nu är ett drygt kilo lägre, och vi får väl se om det håller i sig under hösten eller om jag går upp till min normala vintervikt.

Jag kan dock inte undgå att undra om jag verkligen har varit så mycket större tidigare, med tanke på att det tydligen "verkligen syns" att jag har gått ner i vikt. Det rör sig ju på sin höjd om ett par kilo jämfört med normala fall.

En annan faktor är dock kroppen i mer generella termer.

Dedär jeansen jag lyckades hitta när jag var ute på jeansjakt har 29 tum i midjan istället för de 30/31 jag haft ett tag, och de 32 jag hade för 5+ år sedan.
Uppenbarligen är det alltså något som händer, men om jag börjar bli gammal och omfördelad eller bara har gått ner lite i vikt precis på det rätta stället på kroppen vette tusan..

Sommaren till ära har sandalerna äntligen fått komma fram ur garderoben.

Mina favoritsandaler, som ironiskt nog har klack (fast en rejäl bred som inte sjunker ner i marken), hade en tydlig spricka under sulan, på båda skorna. Sulorna satt dock fortfarande ihop och de har blivit använda ett par gånger tidigare.

Idag på väg tillbaka till jobbet från lunchrasten däremot så höll det inte längre.
Mitt i ett steg känner jag hur stödet under foten veknar och den främre delen av skon börjar hänga löst.
Några steg längre fram inser jag att det inte håller längre. Jag får helt enkelt ta av mig skorna och gå barfota resten av vägen, och spendera eftermiddagspasset vid skrivbordet med tårna i det fria.

Det är rätt skönt att vara barfota.

Det är dock ingen direkt höjdare att gå barfota på varm asfalt en längre stund.
Fotsulorna gillar värmen, men det blir lite för varmt efter ett tag och protesterna håller i sig även efter att man har kommit till "snällare" underlag.

Ikväll får näst-favoriterna komma fram...

Jag har ganska länge trott att ett IQ på kring 110-120 är ganska normalt och att jag inte har varit alltför ovanlig genom de resultat jag fått på diverse online-tester.
Sedan tidigare har jag snittat på mellan 125-145.

Idag gjorde jag testet på Illustrerad Vetenskaps hemsida och fick 132, vilket är ett ganska normalt snitt sett till tidigare resultat jag fått (även om det gått några år sedan jag gjorde ett sist) och till min förvåning så anses det tydligen vara en 'Mycket Hög' IQ.
Inte hade jag något speciellt område som jag var starkare eller svagare i heller, utan allt höll sig på en 'förväntad' nivå, och ganska jämnt utslaget över de olika delproven.

Enligt skalan så ligger normen inte alls på 110-120 utan på 90/100, och redan 110 anses vara 'övernormal' och 120 'hög'. Och 131 är inträdesbiljetten till Mensa.

Nu inbillar jag mig naturligtvis inte att ett online-test är bra nog att avgöra en sådan sak, men det är iallafall ganska trevligt att se att resultatet håller en ganska hög standard och att jag inte har tappat något sedan sist jag gjorde en omgång tester.
Och skulle en möjlighet att göra ett test i Mensas regi dyka upp så skulle jag nog kunna haka på den utan att behöva skämmas för mig även om jag skulle komma upp en aning kort på resultatet.

Efter några veckors rejäl kyla då jag mest cocoonat (både fysiskt i alldeles för många lager kläder och mentalt) har en lite mer hanterbar kyla infunnit sig, och jag har tinat upp.

Inte nog med det, utan med färre klädlager insåg jag idag när jag såg mig i spegeln att jag banne mig har blivit synligt smalare sedan sist jag tog en närmare titt.
Och då har jag inte precis undvikit speglar den sista tiden heller, utan bara varit mindre medveten om vad som tittat tillbaka då jag stått med tandborstning och annat.

Hursom så har jag fortfarande inte förändrats speciellt mycket viktmässigt, men däremot synligt kroppsmässigt jämfört med hur jag såg ut för sisådär ett halvår sedan.

Att det kan ta så lång tid att se förändringen...

Jag är inte mycket för smycken, även om jag har en hel del halsband, örhängen mm hemma. Det är sällan det används för att de smycken jag tycker om tyvärr är en aning opraktiska. Som långa halsband som hänger ner när hundarna ska kopplas eller gosas med, armband som ligger och slamrar mot skrivbordet, ringar med upphöjningar som tar i när jag ska lägga ner eller ta upp något från en ficka eller ur väskan, örhängen som blir obekvämt tilltryckta när jag pratar i telefon osv.

Men för ett tag sedan hittade jag en ring som både har personlighet och är tillräckligt diskret för att inte fastna i saker eller vara ivägen.

En väldigt enkel liten silverring som dessutom är ställbar så jag kan få den att passa vilket finger jag vill, formad som en liten knut, eller stiliserad blomma, eller slumpmässigt nedlagt snöre.
Ja, det låter ju sådär lagom snyggt med den beskrivningen, men ni får helt enkelt lita på mig när jag skriver att den är hur snygg som helst. På insidan är den slät och blank, men på ovansidan oxiderad och matt. Det är lite som att hon som gjort ringen har lekt med en bit smal silverstång och låtit den landa lite där den vill.

Den har nu suttit på mitt vänstra ringfinger i några veckor och jag reflekterar ibland inte ens över att den är där, och när jag märker den tycker jag mest att det är kul att jag har något snyggt på fingret som inte är ett dugg ivägen för vardagssysslorna.

Och som ännu en bonus var den dessutom billig eftersom det är en enkel ren liten silverring utan några stenar eller andra ädla metaller involverade.

Pojkvännen har inte kommenterat närvaron av ringen och då jag inte har några som helst sådana avsikter så hoppas jag att han inte håller inne med någon tolkning eftersom jag skulle känna mig nödd att tacka nej ifall han mot förmodan skulle erbjuda ett alternativ.
Det är ju denhär lilla ringen jag gillar liksom, och någon ringmärkning oss emellan känns inte direkt behövlig. Fast om andra missuppfattar ringens närvaro som att jag gjort formella löften så är det strunt samma, det kan de gott få göra om de vill.

Ja, dendär Abtronic x2 jag beställde alltså.

Den finns inte i lager just nu, vilket bara bevisar att jag inte hör till något direkt fåtal i landet som "gått på bluffen" - eller vad man nu ska kalla det.

Inom några veckor ska det dock levereras och jag tror att jag lär känna mig manad att skriva iallafall något inlägg om hur det känns att ha den på sig.

En st. Abtronic x2 väntas dyka upp i posten om inte alltför lång tid och det ska bli kul att se hur den funkar.

Bara för att poängtera så kan jag ju påpeka redan nu att jag inte förväntar mig några som helst mirakel.
Jag tror inte att den kommer att punktförbränna eller smälta bort något fett från magregionen, jag tror inte heller att hela kroppen kommer att bli slimmad utan att jag anstränger mig lite mer än att bara spänna på ett bälte en stund om dagen.

Det jag förväntar mig är att de muskler som kommer i direkt kontakt med bältet kommer att aktiveras och förhoppningsvis bli starkare vilket förhoppningsvis ska ge mig en lite fastare mage då magmusklerna inte längre "ligger och slappar" utan håller sig 'på plats'.

Efter ett antal inlägg i debatten "funkar det eller inte" så har jag bestämt mig för att det är värt risken.
Till stor del för att de personer som skriver att det inte fungerar antingen har fått måndagsexemplar, har använt bältet på fel sätt eller har gett upp efter ett par tillfällen och därmed inte gett det någon chans att visa om det funkar eller inte.

Då jag inte har någon våg hemma så kommer det inte att bli något bloggande om eventuella förändringar i min vikt (som är fullt normal och i alla mina vuxna år har hållt sig på den hälsosamma delen av skalan) men däremot ska jag nog använda måttbandet för att se om det blir någon förändring på magmåttet då musklerna (förhoppningsvis) stramar till sig.

Efter att ha sett en infomercial om den nya uppdaterade abtronic som även ger muskelstimulans i ryggslutet så blev jag lite nyfiken på att kolla upp hur det egentligen ligger till med dedär prylarna.

Det jag kan se av recensionerna är att de är uppdelade i några olika kategorier.
Jag har inte listat upp dem i någon specifik inbördes ordning utan tar dem slumpvis.

Första kategorin; Det funkar och jag är jättenöjd!
Klart man är jättenöjd om det funkar, och även om en del av dem som har använt abtronic har gått ner ganska många kilo är det andra som poängterar bland sina glada utrop att det ju faktiskt är en muskelstimulator som Inte gör att man går ner i vikt utan en som hjälper till att stärka och definiera musklerna.
Det poängteras också i ett flertal av dessa positiva inlägg att det är ett bra Komplement till annan träning och inte något undergörande redskap i sig.
Summa summarum, det stärker musklerna och underlättar att få bra resultat om det kombineras med en bra grund i form av träning och bra mat.

Andra kategorin; Jag trodde att det skulle funka men det blev ingen skillnad.
I denna kategori är det ett flertal personer som faktiskt har försökt göra rätt, men som i regel ger upp efter antingen ett enda försök, några få dagar eller max ett par veckor. Ibland pga att det känns konstigt, att den medföljande gelen tagit slut, att de har läst varningar innan den levererades och blev negativt inställda redan innan den packades upp ur kartongen och ibland för att den har använts på fel sätt - något som i flera fall har lett till brännmärken där de elektriska stötarna helt enkelt har irriterat huden så pass mycket att det blivit sår och man därför har slutat använda den.
Här har det ibland blivit förklarliga fel då man inte använt en vattenbaserad gel under användningen, där man inte har känt sig för med lägre inställningar till en början, där man inte ens ger sig tid att känna hur det känns efter den första användningen utan avfärdar det direkt pga skepsis.

Tredje kategorin; Jag trodde inte att det skulle fungera men det funkar!
En kategori där man i regel hittar "jojo-bantarna" som har "provat allt" och inte har lyckats, men när de får en möjlig lösning i händerna hänger sig åt den totalt, kostråd, motionsråd och allt.
Följer man alla råd inklusive matrekommendationerna och att motionera en timme om dagen så går man ju redan där ner i vikt och huruvida abtronic har gjort något för magmusklerna eller om det bara har fungerat som motivation (och värmande massage) är svårt att avgöra.
Kruxet är att musklerna i regel är gömda bakom fettdepåerna kring mage, höfter och rygg och bara det kan ju göra att effekten avtar.

Fjärde kategorin; Allt är lurendrejeri och alla är dumma i huvudet som går på skiten.
Ja, ni vet dedär som blandar ihop alla infomercials de har sett och påstår att abtronic-säljarna sagt att det "smälter bort fettet" och att man kan "äta vad man vill och ändå gå ner i vikt" om man bara använder deras produkt. De som inte har koll på vem som påstått vad, vilken produkt som fungerar hur, vad de påstår sig göra mm utan drar alla över en och samma kam.
Detta är iofs en intressant sorts inlägg att läsa men är så fulla av fel att jag faktiskt inte blir avskräckt från produkten oavsett vad det är de skriver om. Det skulle kunna vara vad som helst och jag skulle ändå leta mig vidare till mer informativa inlägg - oavsett om de är positiva eller negativa till produkten.

Så, kommer jag att skaffa en?
Kanske...

Kommentera gärna, speciellt om ni har personlig erfarenhet av att använda en Abtronic.
Har ni ingen erfarenhet och bara vill påpeka hur dum i huvudet jag måste vara för att tro att något som säljs på TV fungerar kan ni lika gärna strunta i att skriva för sådant tar jag ändå ingen hänsyn till.
Däremot får ni gärna vara kritiska så länge ni håller er till faktamässiga uttalanden om vad produkten faktiskt påstås göra.

Lånade en våg i helgen då jag fick tillfälle och upptäckte att jag inte alls ligger på dedär 62-64 kg som jag trott utan på morgonen vägde så lite som 61 kg.

Ingen stor skillnad iofs, men ändå. Och ingen stor sak heller då jag faktiskt inte bryr mig speciellt om jag väger ett par kg mer eller mindre, men med tanke på att jag ändå brukar passa på att väga mig när tillfälle finns så är det ju uppenbarligen lite intressant iallafall.
För mig om inte annat.

Speciellt med tanke på att jag snittat på 62-64 i bra många år (förutom dendär perioden då sambokilona smög sig på och jag kom upp närmare 68).

Sist jag hade tillgång till en klev jag nämligen på inte mindre än 4 gånger och det är ju lite väl överdrivet.

Jag kunde dock konstatera att jag inte gått upp i vikt sedan sist och fortfarande väger helt okej både för kroppen över lag och för att ha ett stillasittande jobb och i princip noll tränings-rutiner.

Visste ni förresten att ett par jeans och tillhörande strumpor väger ungefär ett kg? Ja, inte alla förståss, det varierar ju beroende på hur stora jeansen är, hur tjockt tyget är, vad man har i fickorna osv, men ungefär ett kg var vad som försvann när jag vägde mig utan byxorna på. Och sedan var det bara att fortsätta räkna ner vad resten av kläderna månne vägde och vips så blev jag riktigt nöjd och insåg att jag ligger på dendär vikten jag för några år sedan bestämde mig för var "precis lagom".

Enligt BMI ligger jag på 22-23 vilket är ungefär i mitten på normal-skalan så ingen fara på taket på den fronten heller. Trots mitt stillasittande jobb och min totala brist på träningsrutiner.

Och handen på hjärtat, med tanke på att jag får denhär typen av besked i princip varje gång jag väger mig så känns det onödigt att ha en våg hemma. Kroppen verkar ha hittat denhär balansen och håller fast vid den oavsett vad jag tycker om det, för någon diet eller speciell kosthållning kan man verkligen inte anklaga mig för att ha.
Helt okej för min del och badrumsvågarna får andra leka med. Jag tror inte att jag behöver någon.

Bokstavligt talat!

Jag fick nämligen mina nya vinterkängor igår och de passar Perfekt!

Men de är ganska varma så att ha dem på sig hela dagen inne på kontoret känns lite fel.
Istället har jag tagit av skorna och tja, trampar på i ullstrumporna när jag har små ärenden till köket eller andra områden av arbetsplatsen.

Måste bara skriva att min allra första beställning någonsin av ett par skor över internet har slagit ut Mycket väl, och med tanke på hur bra skorna känns så lär jag inte behöva upprepa det på länge. De beräknas nämligen hålla länge...

Och fina är de också, mina Meindl Sölden Dam i sandfärgat läder.

Fast det finns fortfarande varma inköp planerade inför de kommande kalla vintermånaderna och recensioner lär komma även av dem.

Efter allt letande efter en halvlång vinterjacka i kroppsnära modell utan skärp i midjan så har jag nu äntligen fått hem den.

Jag har gått igenom i princip varenda butik i stan utan att hitta något, och iofs inte tagit tiden att åka iväg till 'staden bredvid' för att se mig omkring men kände ändå att det nog var dags att börja leta på andra ställen.

Då jag inte längre får så många kataloger från olika ställen så blev det naturligtvis nätet som blev den naturliga platsen att leta vidare på, och med en förberedelse på att inte hitta det jag sökte började jag titta runt på diverse mode- och postordersidor.

Och vips så fanns den där, på Ellos av alla ställen. Dendär postorderbutiken som jag aldrig riktigt har förstått att folk handlar från eftersom jag själv aldrig har lyckats hitta något som verkade värt att köpa.
Förrän nu...

En röd jacka, dubbelknäppt och med skärp på höften, med hög krage som kan knäppas ihop och ligger tätt nog kring halsen för att hålla kylan ute, i ull-blandat material som borde hålla värmen riktigt bra. Den fanns iofs i svart också, men då man så sällan ser detaljerna i svarta kläder blev det den mörkröda som valet föll på, och nu när jag fått hem den och provat den och tagit ut den på ett par promenader med hundarna kan jag meddela att det enda jag saknar på den är ett par fickor lite längre ner än dedär två små i midjehöjd.
En liten begränsning jag är mer än villig att leva med då i princip allt annat stämmer så pass bra och faktiskt följer min önskelista på vad jag vill ha för jacka riktigt väl.

Nu återstår bara att klura ut vad jag ska göra med den gamla militärinspirerade grå jackan som hänger i garderoben. Tradera månne?

Jag har varit i lite tatueringstankar igen. Eller, tja, jag fick frågan om jag funderat över det och det sparkade ju igång tankemaskineriet igen.

Igår kom jag på att den ena av de planerade ryggmotiven ska få bli större än jag tänkt hittills och idag kom jag på att den även kan få lite alternativa utsmyckningar i sig än de vanliga 'ränderna' eller vad man nu ska kalla dem.

Och så kom jag på en sak till med den som jag har tänkt sätta in som minnes-samling.
Det kan bli någon slags berlock-samling där de tre saker jag tänkt sätta in från början får ta lite mer central plats och där jag även kan lägga in ett par smått kryptiska symboler runt om som utbyggnad. Men formatet på den får jag allt ta och fundera på ett tag till.

Kan bli läge att skissa lite framöver när jag får lite ordning på skrivbordet och kan sortera ut alla mina konstnärliga prylar lite bättre. Just nu ligger de nämligen lite svåråtkomligt i en korg på översta hyllan i den stora bokhyllan...