Jag blev faktiskt helt ärligt förvånad när jag läste en artikel i dagens Aftonbladet att Swedbank erbjuder ränterabatt för att uppmuntra folk att amortera mer.

Jag kan visserligen förstå att man inte amorterar mer än man har råd med, men att man kunde välja att helt sluta amortera när man nått en "lagom nivå" på huslånet hade jag ingen aning om. Däremot har jag vetat att man kan få visst många amorteringsfria månader per år, men i övrigt har jag faktiskt utgått från att alla lån ska amorteras.

När bankerna behöver ta sådana åtgärder som erbjudande om ränterabatt för att uppmuntra till amortering verkar det dock som att det är mer regel än undantag att låntagare helt enkelt struntar i amorteringen och istället betalar bara ränta, år efter år...

Men varför gör man det?

Har man ett dyrare boende än man har råd att betala för (och där räknar jag alltså in ränta+amortering) så får man ju faktiskt byta ner sig eller försöka få ner räntan så man har råd.
Har man råd så finns det ingen ursäkt till att inte amortera iallafall en mindre summa på lånet.

Någon dag skulle jag gärna vilja ha ett eget hus - och för min del skulle det faktiskt inte kännas som Mitt hus om jag inte ägde det själv.
Hur mycket mitt namn än står på kontraktet så skulle jag veta att så länge lånet finns kvar så är det egentligen banken som äger huset, men jag som står för alla kostnader för underhåll och allt praktiskt arbete. Det skulle vara lite som att hyra hus av banken, och den känslan skulle sitta kvar tills lånet var avbetalt och huset verkligen helt och fullt var Mitt.

Fast det är nog inte många som tänker som jag.
Och förmodligen kommer jag inte heller att tänka så den dag jag har mitt namn på ett köpekontrakt.

Men jag skulle ändå inte vilja sitta där närmare pension, i ett hus jag levt och trivts i, med vetskapen om att jag inte skulle ha råd att bo kvar när lönen ersätts av pensionspengar.
På ålderns höst vill jag lugnt kunna luta mig tillbaka och njuta av långa lediga dagar då jag kan göra lite vad jag vill, utan att behöva ha oron över ekonomin naggande i bakhuvudet. Och för att nå dit kan jag inte sitta med ett "lagom stort lån" och betala ränta på ränta på ränta år efter år.