Nu har det varit på tapeten med fattigdom ett bra tag.

Låginkomsttagare, arbetslösa, sjukskrivna och utförsäkrade som knappt har råd att sätta mat på bordet, som inte har köpt något eget klädesplagg på flera år utan prioriterat barnen, som inte har ätit sig mätt på månader eller måste förlita sig på snälla vänner och släktingar för att få ett ordentligt mål mat, som hotas av kronofogden pga gamla skulder, som inte har råd att få vardagen att gå runt månaden ut.

Och nu när semestertiden är här - ja då blir det genast så synd om barnen för att de inte har tillgång till ett sommarställe eller inte får åka utomlands.
De stackars barnen måste sova hemma varje natt för att deras fattiga föräldrar inte har tillgång till ett sommarställe...

Vad hände med dem det är synd om för att de knappt har råd med mat?

Själv var jag aldrig utomlands under min uppväxt och de familjeresor vi gjorde när jag var liten minns jag inte överhuvudtaget.

Däremot minns jag med glädje dagarna i trädgården när vi låg på en filt i gräset, läste gamla serietidningar som pappa räddat från tippen, svalkade oss ibland med vatten från den gamla barnpoolen eller från en hink med kallt vatten som vi hällde över oss och lyssnade på radion som stod i ett öppet fönster och spelade upp sommarprat, musik och nyheter.
Eller dedär dagarna när vi åkte till stranden med en kylväska packad med smörgåsar, saft och kex, handdukar, något att läsa, lite leksaker och pappas windsurfing-bräda som vi barn brukade paddla runt på när pappa inte var ute med den och den inte användes som fikabord eller vindskydd.
Eller spontanutflykterna med en filt, lite matsäck och något att läsa till en skogsdunge eller någon annan fin plats i närheten till hemmet. (Mer för att slippa besöken från grannarna än för att uppleva något annorlunda än hemmaplan.)

Man måste inte åka utomlands, vistas på sommarställe eller aktiveras på lekland, djurparker eller andra sevärdheter för att ha en bra sommar.
Det är inte synd om någon för att de inte har fått leka på utländska stränder, inte har fått sova borta minst en vecka i sträck, inte har fått höra ett främmande språk talas omkring sig, inte har fått åka på kollo eller sommarläger osv.

Däremot är det jäkligt synd om de familjer som knappt har pengar nog att få vardagen att gå ihop och att ge dem ytterligare dåligt samvete för att de inte heller har råd att ge sina barn dedär "upplevelserna" som tydligen hör till "normal sommaraktivitet" lär knappast hjälpa.

De som kämpar fortsätter väl att göra sitt bästa och förtjänar faktiskt bra mycket bättre än att få en knäpp på näsan och behöva höra att "Ja, inte har du råd att bjuda dina barn på någon upplevelse i sommar heller."
De som är desperata nog lånar mer pengar, sätter sig (och barnen) djupare i skuldträsket för att leva upp till omgivningens förväntningar och få det att se ut som att de inte alls har det så dåligt "för de hade ju iallafall råd att låta barnen få en riktig upplevelse under sommaren".