Miss Peppar

Idag har jag gått över mina gränser. Ändå började det så bra. Klockan sju spelade väckaren en snäll melodi som jag raskt ignorerade och fortsatte sova vad jag trodde var en liten stund. Ilsken som ett bi vaknade jag av telefonen och tänkte att de aldrig någonsin kan låta mig vara! Även om en av de mina bara väcker mig en dag i veckan och inte vet om någon annan gjort det så blir det ju ingen sovmorgon över. Det går ju inte att skylla på dem. Jag borde ha stängt av ljudet! Besinnade mig en aning när jag såg vem det var. Mitt hjärta mjuknade och jag svarade bra mycket lugnare än jag vaknat... Insikten att klockan var nio och jag skulle vara på mitt andra jobb om en timme, hade en häst att ta hand om, en hund att hämta och ett gäng papper som borde vara på banken innan jag började jobba gjorde ju väckningen till en gåva. Det lilla bakslaget var väl att jag inte hann drömma klart min dröm som var av det goda slaget om nån skön förunderlig cykeltur. Jag hade sovit i elva goda timmar på ett sätt som det var ytterst länge sen jag gjorde.

Givetvis tog jag en chansning med hästen och bad exet släppa ut honom, vilket han gjorde. Hunden fick vänta till eftermiddagen. Banken ordnade sig. Det var trots allt det viktigaste uppdraget för dagen som vilade på bara mina axlar. Väl på jobbet gick min moder, tillika chef, an om min privatekonomi som hon inte vet allt hon tror sig veta om. Samma sak som med väckningen där... Svårt att sätta gränsen. I synnerhet när jag är beroende av att få det där extra tillskottet och också vet att det finns stöd om jag måste ha det. Usch. Och Tack. Mina händer värker och till slut kunde jag knappt lyfta mina glasögon från monteringsbordet. Först då gick jag hem. Och grät. Ont och tillåtit mig bli överkörd.

Som om det skulle räcka?! Efter maten satte jag mig och sydde gardiner tills exet kom som utlovat och skulle fixa min bil för besiktningen imorgon. Under tiden städade jag både hans och min bil och avslutade det med att tvätta dem utvändigt innan jag for till stallet och tog in pållen. Ska fundera på är jag ska vila. Ingen dag är ledig dag som det är nu. Måste ta tag i mina rutiner och hitta en rytm som tillåter kropp och själ att vila vid fler tillfällen än när jag kört alldeles för hårt och inte har annat val.