

17 dec kl 22:15, 2008
Snön når min häst en bra bit upp på benen. Det är så mörkt precis när vi viker av ifrån vägen och in på stigen. Jag ser några meter fram var han har gått förut och en stund räcker det att titta ner på våra spår. En bit upp i backen ljusnar det. Stjärnorna kastas i kaskader runtom oss och långt därborta lyser snön på träden som om de vore belysta. Ögonen har öppnat sig. Det är tryggt, ombonat och underbart. Att ljuset i mörkret finns inom oss. Att det inte går att tänka fram det utan att det kommer av sig själv...
Jag saknar snö!! Här finns ingen snö. Kyla nu. Förr om åren hade vi snö att galoppera i och tjock is på sjön med snö ovanpå. Vår sjö är 6 km lång så det var fantastiska galoppturer. Din text fick mig att minnas!! Kram på dig.
Skrivet av analytisk den 02 januari, 2009 kl. 00:02 #