

04 maj kl 17:27, 2008
Frustrationen bubblar över. Vi arbetar och pratar och vardagsbestyren har aldrig fungerat som det gör nu. Vi har roligt och allvarsamt. Men inte sex. Det är helt omöjligt. Inte ens en kyss. Allt elakt, allt galet han gjort mot mig står som en mur runt mig. En del av mig skulle så gärna vilja förändra allt. Jobba på som nu och få hjälp av någon bra terapeut för att antingen bli klara med det som varit för att gå vidare var och en för sig eller hur det nu blir. Det är så fruktanvärt svårt att få till det. Den han visar nu är ju den goda människan jag kände en gång i tiden. Men vi har så mycket ont emellan oss. Och det svåra i att kommunicera. Vi har olika språk.
Och mitt hjärta... Min själ som bara längtar efter Uffe. Hur arg jag än var på honom för några veckor sen så älskar jag honom. Tvivlar på att jag kan få honom på riktigt. Tvivlar på att det skulle fungera. Ändå... Han är i mig hela tiden. Hans röst när han ringde inatt ekar ännu i mina öron. Hans ord och hans godnatt tröstar mig, vaggar mig, förstör mig. Han är mitt allt.