

13 jun kl 18:48, 2008
Av utmattning, sorg och beröring somnade jag gråtande igår kväll. Det har varit en tuff tid med stora förändringar. Det är tyst här. Min gråt har sparat sig länge. Det har inte funnits plats för den. Alla trasslade trådar bär med sig ofödda tårar. En klapp på kinden öppnar fördämningen. Jag gråter som ett barn. Hulkande. Befriande...