Fjärilar inte bara i magen utan i hela kroppen, så himla härligt! Det här var länge sedan. När jag inte har något förhållande och inte är kär tycker jag att det är helt ok, men varje gång jag blir det inser jag hur fel jag haft och hur mycket jag har missat.
HÄRLIGT!!!
Postat i: September 2006 Permalink Kommentarer [8]
"Vill se dig igen!!"
Hann knappt därifrån innan det första sms:et kom.
Postat i: September 2006 Permalink Kommentarer [0]
Sen blev det SÅÅ fel. Den andra delen av kvällen, den senare, tillbringade jag då med Saskia som kom och hälsade på. Usch, det känns skitjobbigt och jag har en klump i magen. Förebrår mig själv att jag inte förstått och inte varit mer klarsynt, samtidigt som jag faktiskt inte förstår hur jag skulle ha kunnat förstå, man kan inte gå runt och tolka ihjäl sig på folk.
Vad som hände: Jag hämtade Saskia och vi åkte hem till mig. Pratade en massa i bilen och fortsatte hemma. Jättetrevligt att se henne igen och för ett ögonblick glömde jag nästan euforin efter mötet tidigare under kvällen. Efter middagen satte vi oss i vardagsrummet, i soffan, med ett glas vin. Skönt och avslappnat och bra sällskap. Från att ha pratat en massa om Saskia och hennes liv tog jag mod till mig och berättade om Honom (det känns lite pinigt att ha träffat någon på nätet. Jag vet inte varför, men på något sätt har jag en bild av att det är ett misslyckande att inte kunna träffa någon IRL - herregud så mossig jag är...). Det var här allt gick fel. Saskia blev jätteledsen och började gråta, ville inte säga vad som var fel. Jag tolkade att hon var ledsen för att hon själv är ensam och så innerligt gärna vill ha ett förhållande. Och blev lite besviken över att hon inte kunde glädjas med mig. Fick pressa henne ordentligt, mer än vad som kändes bra så här efteråt för att hon skulle berätta vad det handlade om. Då kom det fram:
Saskia är kär. I MIG.
Hjälp!
Postat i: September 2006 Permalink Kommentarer [0]
Postat i: September 2006 Permalink Kommentarer [0]
Kaos kan sammanfatta livet just nu. Det hände så mycket igår kväll att det hade varit stoff nog för en halv tv-serie, känns det som...
Jag träffade Honom. Vi hade bestämt träff på Arlanda, kanske inte det vanligaste stället för en blind date, men det enda som passade om vi skulle hinna ses i helgen. Jag var tidig och satt som bäst och funderade över om det var överilat och om vi hellre skulle ha setts när jag är tillbaka i stan igen, så länge är jag ju trots allt inte borta. Men så fanns oron där, att missa något om vi väntade. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva den här känslan, men jag kände det som att det inte är verkligt innan vi har setts och då kan det så lätt tappas bort. Om någon av oss skulle "vakna till" och undra vad vi håller på med.
Han kom in i cafét där jag väntade. Det var lustigt, men jag var säker på att det var han direkt när han kom in, trots att han också var tidig. Lång och mörk och egentligen inte alls min typ, om jag nu har någon typ, men jättesnygg kom jag på mig själv att tänka. (Just jag som inbillar mig att jag inte är utseendefixerad, klapp på axeln...) Han stod och såg sig om en stund och jag kunde inte låta bli att låtsas försjunka i min bok igen, vet att det är barnsligt, men ville se vad han skulle göra. Han stod där en stund, verkade inte alls obehagligt berörd av situationen som skulle ha kunnat vara fallet. Så kom han fram till mitt bord. Log. Och satte sig.
Minutrarna rann iväg och jag var tvungen att gå alldeles för snabbt. Han hade den där blicken som man i dåliga romaner sägs kunna drunkna i...
Postat i: September 2006 Permalink Kommentarer [0]
Ibland är det skönt att bara få försvinna från verkligheten en stund och då passar det SÅÅÅ bra att jobbet kräver att jag är på andra sidan jordklotet (nåja, inte riktigt, men i alla fall lååångt från Stockholm). Har just landat och sjunkit ner i en hotellsäng med datorn i knät. Skönt.
Postat i: September 2006 Permalink Kommentarer [0]
Postat i: September 2006 Permalink Kommentarer [4]
Gud, jag är inte klok - jag ska träffa Honom. Frågan är bara hur jag får ihop alltihop, Saskia kommer ju ikväll och i morgon flyger jag tidigt på morgonen. (Dum helg för Saskia att komma hit, men hon visste ju att jag inte skulle ha så mycket tid, så det får väl vara ok. Och frågan är väl om det finns några helger som är bättre - när var jag hemma en hel helg senast...)
Vi hinner fika på Arlanda innan jag hämtar Saskia.
Postat i: September 2006 Permalink Kommentarer [0]
Med Honom. Han är helmysig, jättespännande och TÄNKER. Och vågar berätta och dela med sig av vad han tänker!
Ikväll ska jag ägna mig åt Saskia, åker och hämtar henne vid flyget om ett tag. Och känner mig fullständigt ointresserad av att göra det, vill hellre sitta vid datorn och prata med Honom - herregud, nu får jag rycka upp mig - han finns ju inte i mitt liv ännu, än så länge är han bara en projektion och en ordskapelse.
Postat i: September 2006 Permalink Kommentarer [0]
...att träffas? Om jag fick den frågan själv skulle jag förmodligen svara att man känner det. Och det är ju just det som är så konstigt - att det känns som om jag vill träffa Honom NU och på en gång. Fast det är ju helknäppt, efter en dag och ett par mail!
Postat i: September 2006 Permalink Kommentarer [0]
"Hoppas han lever upp till förväntningarna" fick jag som kommentar på ett av mina inlägg, angående Honom. Det är lustigt, men jag tänker faktiskt inte i de banorna, att han måste leva upp till mina förväntningar. Mycket mer tror jag att det finns någon som Är mina förväntningar - utan att behöva anstränga sig och leva upp till dem. Kanske pratar vi om samma sak, jag och den som skrev kommentaren, men jag märker det här omkring mig - att så många försöker prestera och vara bra och leva upp till vad någon annan sätter som norm. Jag ser det mer som jättespännande att få lära känna honom och se vem han är. Om han är Mannen med stort M är det fantastiskt, är han det inte så - tja, då har jag i alla fall haft en spännande tid medan vi lärde känna varandra. Jag har nog inte så mycket krav på människor jag lär känna, i termer som att de ska svara upp till något bestämt, jag tittar på dem och utifrån vad jag ser och känner får jag se vad det blir.
Postat i: September 2006 Permalink Kommentarer [0]
Postat i: September 2006 Permalink Kommentarer [0]
Känner ni igen den där ilningen, ryset av välbehag när man möter någon speciell första gången?
Så klart ni gör - dum fråga.
Hur som helst, känslan infann sig när jag läste ett av mailen. Han har ett speciellt sätt att skriva, som når fram till mig. Nyfiken. Det han skriver är nästan lite för perfekt. *drömmer*
Har suttit och filat på ett svar en stund, gud sån idétorka man får när man känner att något står på spel och man vill vara bra. Nej, inte bra - fantastisk... Men nu är det ivägskickat och jag väntar redan på svar - fånigt.
Postat i: September 2006 Permalink Kommentarer [4]
Naturligtvis - och lyckligtvis - är det inte bara hopplösa fall som svarar på min annons. Hittade just ett svar som verkar lovande, rätt infallsvinkel, sköna tankar och även den sociala situationen verkar stämma in på mina behov och önskemål. Så många som tycks tro att bil, båt, hus är viktigast i partnerjakten - beklämmande.
Postat i: September 2006 Permalink Kommentarer [0]
Dagens pris i osmaklighet går till pseudonymen "storstark" som bifogade ett foto - på - ähum - mer privata delar. Herregud, hur tänker vissa (förhoppningsvis mycket få) män??
Postat i: September 2006 Permalink Kommentarer [0]