Mitzieys blogg

Nu var det länge sedan, det har inte funnits nåt behov av att skriva, men nu gör det det. Jag har för en gångs skull bjudit hem en av mina vänner, vilket inte händer ofta. Jag har sett fram emot att hon skulle komma. Tänkte laga lite mat. Hon skulle få komma hemifrån och bara vara. Hon mår inte riktigt bra just nu. Så jag hade planerat en trevlig kväll med lugn, ro och sällskap. Men tydligen så var det bara jag som hade planerat för hon dök aldrig upp och ska jag vara riktigt ärlig så borde jag ha förstått det, för så här blir det alltid. Det går hur bra att vara hemma hos henne men när jag för en gångs skull säger att kom hem till mej istället, så verkar det ha gått in genom ett öra och ut genom det andra. Jag hade faktiskt en liten baktanke med att bjuda hem henne, det erkänner jag villigt. Jag ville ha hjälp att gå igenom min garderob. Jag brukar inte be om hjälp men kände att det kunde vara trevligt med lite sällskap och hon fick lite annat att tänka på. Men så gick det med det. "Jätte kul". Jag brukar vrida och vända mej för att hjälpa andra men det är tydligen en enkelriktad väg det där. Men nu får det vara slut för det gör för ont att stå där ännu en gång. jag ska sluta fråga om hjälp för det känns iaf som om jag ber för döva öron och det suger. Tårarna rinner och jag talar iaf inte om för personen i fråga hur jag känner Fast jag har pratat med henne nu ikväll, hon mår som sagt inte nå vidare just nu och jag vill inte lägga mer tyngd på bördan, hur jävligt jag än mår.....Det här är det enda sättet att få ur mej vad jag känner.....F****n mer tårar och mer känsla av oduglighet och en massa andra känslor. F*n f*n f*n........

Just nu så känner jag mej sviken och besviken, även om jag kanske inte har rätt att vara det. Men jag kan inte rå för att jag känner så. Allt började med att jag träffade min plast syrra, tänkte inte mer på det än att jag tyckte att hon såg sliten ut. Sen så sa jag till mina vänner att jag tror att min syrra dricker igen. Till saken hör att min syster är eller iaf ska vara nykter alkoholist. Hon har nyligen gjort sin behandling. Kort och gott kan jag säga att behandlingen inte har lyckats. Jag vet om att hon har druckit alkohol efter att behandlingen var klar, men hon har sagt att "det är ingen fara jag har kontroll och det ska inte hända igen". Så fel jag hade. Hon ljög. Jag och mina kompisar var ut och firar min födelsedag. Kvällen hade varit jätte bra, tills jag ser ett bekant ansikte på dansgolvet....det är syrran med en öl i näven. Alla känslor vällde upp på en gång. Jag gick fram till henne och gav henne en kram samtidigt som jag sa till henne. "Jag tycker inte om det". Sen vände jag och gick....Det finns inga ursäkter och inga förklaringar, men jag vet att vad än hon har att komma med så var det inte rätt tillfälle att prata om det jag sett. Men just nu så snurrar frågorna och allt annat i huvudet, men det får vänta tills jag har lugnat ner mig och hon är nykter.

Jag har nyss kommit hem efter en så där kväll på krogen. Vi kom ut sent men det gjorde inget....jag tycker inte att jag har missat något iaf... Visst fanns det lite ögon godis men men ögon godis kommer man inte långt med och visst ett "one night stand" kan man ju alltid få sig men om man inte vill ha det då, vart hittar man de riktiga karlarna, inte fanken är det på krogarna där jag bor iaf. Var ska man leta när man inte hittar det man söker bland kompisarnas bekanta. Jag börjar tröttna på att sitta hemma själv, inte ha nån att dela mina tankar med när jag kommer hem eller nån som bara finns där för en kram när jag som mest behöver det. Det är kanske jag som är kräsen.... Klockan är mycke och jag saknar någon att krypa tätt intill...någon som får mej att må bra och som får mej att vilja vara hemma en lördag kväll och bara mysa. Runt omkring mej så ser jag hur par bildas och jag undrar för mej själv, när är det min tur..... Frågorna är många och jag har inga svar men framför allt så undrar jag.....Duger inte jag????

När pengarna tryter vill man ha mer och när dom inte gör det så vill man i alla fall ha mer...Så funkar jag till viss del i alla fall. Just nu så är min ekonomi icke existerande, jag är glad att alla räkningar är betalade men jag ska ha mat för resten av månaden och det finns det helt enkelt inte. Det finns människor som har det värre än vad jag har det men det minskar inte min ångest när jag måste be om hjälp av mina föräldrar för att få det att gå ihop. Så just nu så suger verkligen mitt liv och jag ser ingen ände på eländet, jag försöker intala mej själv att det kommer att ordna sig men det är inte så lätt när det så oftast snurrar i mitt huvud är hur många mål mat jag kan hoppa över i veckan så att den lilla mat jag har räcker för hela månaden ut och jag inte behöver låna mer pengar än jag redan gjort. Annat som snurrar är vad kan jag dryga ut maten med så att jag får ut fler portioner när jag ställer mej vid spisen. Det värsta är att när jag mår så här så blir allt runt mej lidande, jag har ingen ork till någonting. Det blir inget gjort här hemma, ingen städning och ingen diskning. Jag har ingen lust att umgås med mina vänner för att jag kan inte hitta på saker med dom. Allt kostar pengar och det suger. Visst skulle vi kunna hitta på saker hemma hos någon men då blir det nästan alltid snack om godisköp eller någon annan inhandlig och vad har jag då att komma med några bitar knäckebröd och kranvatten. Många av mina vänner säger att det inte gör något att de får stå för inköp av tex chips, dricka eller annat, de bjuder så gärna. Vad de inte tänker på är hur det känns för mej att nästan alltid "snylta" på mina vänner för det är så det känns. Då stannar jag nästan hellre hemma och försöker sova bort tiden tills jag får pengar nästa gång....

Ibland önskar jag att man bara kunde knäppa med fingrarna och genast vara omgiven av vänner. Iaf ikväll skulle det gärna ha fått vara så, känner mej väldigt liten och väldigt ensam. Inte gjorde åskan som dundrade utanför fönstret saken bättre....jag tycker väldigt,ordentligt illa om åska. Jag mår väldigt dåligt om den går och inte har någon hos mej. Tyvärr sitter det i ett bra tag och det gör inte saken bättre. Att jag inte har någon att ringa till och beglaga mej hos hjälper inte heller. Men man kan inte få som man vill jämt...men nån gång ibland skulle det vara skönt. Får väl ta och sätta igång en film och se om det hjälper men det hade varit bättre om man hade varit två. Kanske ska ta och ringa A och se om vi kan hitta på nåt.....Man kan inte få mer än nej och då har jag försökt iaf...