Mitzieys blogg

Nu var det länge sedan, det har inte funnits nåt behov av att skriva, men nu gör det det. Jag har för en gångs skull bjudit hem en av mina vänner, vilket inte händer ofta. Jag har sett fram emot att hon skulle komma. Tänkte laga lite mat. Hon skulle få komma hemifrån och bara vara. Hon mår inte riktigt bra just nu. Så jag hade planerat en trevlig kväll med lugn, ro och sällskap. Men tydligen så var det bara jag som hade planerat för hon dök aldrig upp och ska jag vara riktigt ärlig så borde jag ha förstått det, för så här blir det alltid. Det går hur bra att vara hemma hos henne men när jag för en gångs skull säger att kom hem till mej istället, så verkar det ha gått in genom ett öra och ut genom det andra. Jag hade faktiskt en liten baktanke med att bjuda hem henne, det erkänner jag villigt. Jag ville ha hjälp att gå igenom min garderob. Jag brukar inte be om hjälp men kände att det kunde vara trevligt med lite sällskap och hon fick lite annat att tänka på. Men så gick det med det. "Jätte kul". Jag brukar vrida och vända mej för att hjälpa andra men det är tydligen en enkelriktad väg det där. Men nu får det vara slut för det gör för ont att stå där ännu en gång. jag ska sluta fråga om hjälp för det känns iaf som om jag ber för döva öron och det suger. Tårarna rinner och jag talar iaf inte om för personen i fråga hur jag känner Fast jag har pratat med henne nu ikväll, hon mår som sagt inte nå vidare just nu och jag vill inte lägga mer tyngd på bördan, hur jävligt jag än mår.....Det här är det enda sättet att få ur mej vad jag känner.....F****n mer tårar och mer känsla av oduglighet och en massa andra känslor. F*n f*n f*n........