Jag trodde inte mina ögon när jag såg henne. Hon stod där vid älven så ljus, vacker och alldeles naken inför mig. Genast tog tunnelseendet vid; det fanns inget annat och ingen annan än hon i synfältet.

Bara inte min fru kommer nu, tänkte jag i ett fruktlöst försök att återfå tankeförmågan och utan att lyfta blicken från henne. För vem kan slita blicken från någon så oskuldsfull, så fulländad i form och skönhet?

Sakta, som för att inte skrämma bort henne gick jag närmre.

Jag ville ta henne rakt av, där och nu utan att fråga om lov, utan hänsyn till om hon var någon annans - så starkt var mitt begär. Istället gick jag riktigt, riktigt nära och strök henne med mina fingrar. Försiktigt följde jag med lätt darrande hand hennes fulländade former. Hon skylde sig inte utan stod bara kvar där helt naken inför mig. Med näsan strax intill drog jag ett andetag. Hon doftade fantastiskt. Det var länge sedan jag kände den men i mitt sinne har jag alltid kunnat återkalla den kanske ljuvaste av dofter.

Begäret växte sig starkare för varje sekund. Jag ville bara ha henne, kosta vad det kosta ville.

Ingen ser oss, tänkte jag. Till slut spelade det ingen roll om någon kom på mig. Inte ens om min fru fick se det brydde jag mig.

Där vid älvkanten tog jag henne och hon lät sig tas av mig. Det var så vackert men ändå brutalt, en gräns jag gick över, en handling som inte gick att göra ogjord sedan.

Efteråt när jag hade henne i mina händer luktade jag på hennes innersta länge. Doften var berusande och rättfärdigade på något vis det jag gjort.

När jag så småningom lyfte blicken såg jag hennes vänner stå där. Lika nakna, lika oskuldsfulla, lika vackra och jag ville ta dem också. Inget hade dämpat mitt begär, vilket förvånade mig. En man i min ålder borde kunna behärska sig bättre, men jag tog dem alla där vid vattenbrynet.

De fick följa med hem till min fru, som faktiskt blev förtjust.

Årets första liljekonvaljer.

Gomorron bloggare! Hoppas er helg också varit bra?

/Vildrenen - lijekonvaljkavaljer