Längre än till Hudiksvall åkte han inte. Därifrån ringde han sin mor som förde över pengar på posten så att han kunde fortsätta resan. Vid midnatt samma dag var han framme. Termometern visade 37 minusgrader och huset var kallt, ostädat och illa åtgånget av alla år det stått tomt. Han kopplade av släpvagnen och åkte vidare de sista kilometrarna till sin morbror där han fick bo den första veckan. Under tiden grävde han en toalett i snön under en gran i skogen, skottade snö, bar in ved och fick fart på spisen så att uppvärmningn av huset gick fortare. Det var en kall vinter, men ibland brukade han ändå gå de fem kilometrarna mellan husen för att inte ytterligare belasta sin morbrors ekonomi mer än han redan gjorde.

Mannen hade inte gett upp, han bar på en ny idé, men att få loss pengar var svårt och halvtidsjobbet på SJ som han skaffat räckte inte långt. Råttorna som invaderat huset vägrade flytta och han kunde vakna av att de sprang på honom i sängen. Katterna började bli gamla och båda dog redan under det första året. Kanske sörjde de ihjäl sig, eller också blev de sjuka av allt mögel i huset. Själv blev han också sjuk, svårt sjuk i sorkfeber och vägen tillbaka blev lång. Han trodde faktiskt han skulle dö, för det kändes så när inre organ som njurar lade av, lungorna fylldes med vatten och allt han åt kom upp, tillsammans med blod. Två människor dog i sorkfeber den sommaren, men inte den lille pojken som nu var 40 år gammal, nej han klarade sig.

Efter några veckor var han hemma från sjukhuset igen och nu var han ute och körde bil för att träna upp körförmågan. Eftersom sorkfeber orsakar inre blödningar och det är det man dör av, kan blödningar också uppstå i hjärnan. Det rinner för övrigt blod ur alla kroppsöppningar, men nu var det hjärnan, hjärtat och njurarna som behövde återhämta sig hos honom. Han klarade helt enkelt inte av flera moment samtidigt, eller att koppla samman dem, så vägkorsningar blev farliga och nu behövde han träna.

En månad senare var han tillbaka på jobbet, men han var fortfarande fumlig och sen i reaktionen, så han ramlade och knäckte några revben mot en stol. Nu var han utan vänsterarm också, för den kunde han inte längre lyfta Ytterligare en månad senare var han tillbaka igen, mycket bättre i huvudet och riktigt bra i armarna. Under tiden hade han också lyckats få loss 300.000 kronor till sitt nya projekt. Han presenterade sin idé för en närradiostation och ett postorderföretag som han senare också försökte köpa. Hur som helst nappade alla på hans idé och han var på spåren igen. Det var bara ett problem, datorprogrammet han behövde skulle kosta ca: 300.000 kronor, alltså allt han hade för projektet, så han lärde sig själv programmera och två år senare var han klar. Hans datorprogram var så avancerat och intressant att han fick besök av några säljare och chefer från Telia. Han lovads guld och gröna skogar, samt hjälp till samarbete med TV-Shop, Bingolotto och Radio City. Några dagar senare ringde TV-shop´s VD, men mer än så blev det inte. Chefen vid Telia startade ett eget företag och var inte längre lika hjälpsam.

En kort tid därefter insjuknar mannen igen, den här gången i ansiktsnervsförlamning. Efter 28 läkar- och tandläkarbesök börjar allt vända åt rätt håll igen, men han är medtagen för tre månaders nervsmärtor i ansiktet har gjort honom dreglande och sned i ansiktet. Inte heller hade han kunnat sova mer än 3-4 minuter åt gången p.g.a. kramperna. Innan detta hände hade han redan lämnat huset, det var för mycket råttor där och för mycket mögel, inte heller gick det att elda i spisen längre eftersom skorstenen höll på att rasa ihop. Hans nya bostad var istället en vaktmästarlokal i bottenvåningen på ett hyreshus inne i samhället. 1000 kromor per månad betalade han för denna och där fick han egentligen inte bo där, men det gjorde han ändå. Lokalen hade stor och fin toalett med dusch, men i övrigt var den liten att han fick vika ihop tältsängen varje morgon för att själv få plats där inne.

Det postorderföretag han skulle samarbete med hade nu gått i konkurs och närradiostationen skulle läggas ned, men tillsammans med en annan kille tog han på sig att driva den över sommaren. Det var inte många ord ha sa i radio, han satt mest och programmerade för att få allt att fungera så bra som möjligt och för detta offrade han hela sin semester. Hans förhoppning var att han skulle kunna ta över radiostationen, men han fick aldrig göra det och den lades ned. Allt arbete hade varit förgäves och det var bara att gå tillbaka till jobbet på SJ igen.

Allt började kännas tungt. Bokföringen skulle trots allt skötas, alla telefonlinjer kostade pengar och revisorn var heller inte gratis, inte med den ordning han hade på sina papper. Han kände också att han inte längre ville leva ensam i en liten vaktmästarlokal och han behövde även social kontakt med andra människor så han skaffade Internet och började chatta. När våren kom gav ha sig iväg för att än en gång söka efter kärleken och han fann den. Han träffade en mörk liten tjej och hela hon strålade som en sol. Under det första året levde de på distans, samtidigt som han utbildade sig till PC-tekniker. Jag vet inte om han lärde sig så mycket av detta. Det mesta kunde han sedan tidigare, men han kom ifrån SJ ett tag där han inte alls trivdes med det jobb han hade.

Han började samtidigt spela korpbowling med några klasskamrater från skolan och senare även i ortens bowlinglag. Företaget gick inte längre att rädda, så han begärde det själv i konkurs. Utrustningen han köpt var dyr och alla kostnader hade sakta men säkert ätit upp alla pengar och vad som sedan fanns kvar var ytterligare 145.000 kronor i skulder. Han hade ofta bra idéer, men han var ingen bra affärsman och pappersarbete skulle han alls inte syssla med.

Kommande vår flyttade han ihop med sin älskade i en riktig lägenhet, men de hade det svårt att få det hela att gå ihop och själv hade han bara en halvtidslön. När chansen till heltid gavs vid SJ hoppade han på detta, trots att han hatade jobbet. Han hatade det så mycket att det gav honom ångest, men han hade inget val, det var bara att bita i det sura äpplet. Hans sambo fick också jobb och det ekonomiska läget för de båda började ljusna. Nyårsafton år 2000 förlovade de sig och nu trodde de att allt skulle bli bättre, men så blev det inte.