I dessa sjukdomstider kan det bli tufft på jobbet det har väl många märkt ?

Att vara sjuk en vecka och sedan komma tillbaka till jobbet kan bli en skräckupplevelse.. det är bara att spotta i nävarna.. kavla upp ärmarna och köra så det ryker.

Det är inte för inte som man känt sig som en urvriden trasa när man kommit hem på kvällen.. Att det ska vara så svårt att få fram andra människor när man är sjuk..

Men det hände en liten sak härom dagen som jag och kollegan skrattade gott åt. Vi var ute på ett jobb tillsammans. Kom inte in som vi skulle utan knackade på där vi skulle in. Då kom det, från utsidan.. en man som frågade: behöver ni komma in killar ? Klädda och utrustade som äkta tekniker vi är så svarade vi i kör JAAA ! :)

Så han släppte in oss med ett leende på läpparna.. väl inne så började vi jobba för fullt och hade väl hållt på en 15 minuter. Det var rätt mycket folk som rörde på sig i korridoren utanför. Plötsligt studsar det fram en "slips" och upplyser oss om att här är det högsta säkerhetsområdet med tillhörande fråga.. Hur kom ni in här ?

Det är nu som de små hornen i huvudet börjar växa ut.. "Jaaa du.. hur kom vi in..? Jo vi gick som alla andra människor" eller.. "Vi kapade en buss och körde hela vägen in" ett otal olika svar dök upp i mitt huvud.. Som tur var så fann sig min kollega illa snabbt och berättade helt sanningsenligt att vi faktiskt blivit insläppta.. varvid vi fick upplysningen att vi skulle anmäla oss i receptionen innan vi kom upp till den här slipsen och hans kollegor.

Då dök ju nästa dråpliga svar upp i huvudet.. "Då är du käck och bär ut skrivaren till oss istället (60 kg) så kan vi laga den utanför eran avdelning så slipper vi att anmäla oss i receptionen.."

Men även där var min kollega snabb nog och svara att det skulle vi minsann göra nästa gång..

Det finns en anledning till att jag inte får följa med på kundmöten med chefen kan jag ju erkänna också *S* Har lite svårt för att hålla munnen i styr när jag är på sådana möten.. Och att vara rak och ärlig i sådana lägen är inte så uppskattat som ni kan förstå..

Strunt samma, det är ändå så tråkigt på sådana möten när man är där för att bara smila upp sig..

Så.. spotta i nävarna.. kavla upp ärmarna.. och fäll inga dråpliga kommentarer så ordnar sig allt i livet :)

Tjing !

//Mikey