Moa_elva
Dagarna rusar förbi.
Söndag:
Jag: Vi kan väl spara chokladbollarna till på torsdag så vi kan bjuda på de.
Sambo: Ok, annars kan vi göra nya
Jag: Nämen de blir så jobbigt.
Tisdag
Jag: Du vet jag tänkte ju att vi kunde spara chokladbollarna...
Sambo: Ja, men jag såg att det bara var fyra kvar.
Jag: Undrar vem som har ätit upp de...
Sambo: Jag tänkte smaka en men det var då jag såg att det knappt var några kvar.
Jag: MEN JAG KAN JU INTE LÅTA BLI NÄR DE FINNS DÄR!!
Idag, dag innan torsdag. Jag sitter och plockar bort pärlsocker från min tröja.
Som Håkan sa i Sunes Sommar: Shhlutt!
Och det blir inte idag! Skickat vidare till någon stackare som ska läsa allt jag skrivit och komma med kommentarer. Sedan får jag tillbaka skiten och får eventuellt korrigera, sedan trolla till pdf och sedan skicka ut! Yeeeyyy!
Love my job.
Nu fika paus. Synd att jag ätit upp allt godis.
Man följer den förbannade mallen. Och skriver ner allt det man skrev som noteringar. Och tänker efter vad det var man menade egentligen.
Eller så skriver man ett till blogginlägg.
Gjort allvarliga försök hela förmiddagen. Men det går inte. Jag har kommit så långt att jag skrivit alla närvarande och ej närvarande.
Nu blev det lunchdags. Och jag kan ju inte jobba på lunchen. Så då skriver jag blogg istället.
Bra va!?
Mycket som gått snett idag. Ni vet när alla de där små grejjerna går snett. Många bäckar små gör att jag varit fly förbannad en stund innan lunch. Fick inte upp soptunnan, tappade nycklarna i snön, fick motorstopp, slut gurka, ont i fingret, halkade i hallen, spillde ut the... It goes on and on. Men sen fick jag tag i världens snällaste kollega och bad henne köpa ett wienerbröd. Och nu är sötsuget stillat. Och jag har konstaterat att jag har en riktigt bra hårdag.
Det är roligt vad man minns. Jag kommer ihåg två ord som jag trodde att min pappa hade hittat på.
Strax - Jag var helt säker på att pappa bara svamlade. För det hette ju snart. Inte strax.
Själen - Han brukade säga att man kunde ha ont i själen. Jag förstod aldrig riktigt vad han menade. Var det kring hälen som själen satt? Gjorde det ont i benet? Men när han sa att något var bra för själen så blev det bara för förvirrande.
Jag minns att han han använde de orden ofta och säkert bara för att han visste att jag inte riktigt förstod. Och det var väl en bra taktik. För nu vet jag vad de två orden betyder.
Dagen gick ganska fort ändå. Gjorde inte så mycket. Eller?
Började göra en lista. Den blev för lång. Kul vad man hinner med mycket när man inte gör nånting. Hade väl velat hinna med mer, så här i efterhand. Men det är en dag imorgon också. Och då kommer jag vara latare än idag.
blä va lat jag känner mig idag. och fika sugen... dags för kaffe i alla fall.
ser miami ink. inte blir man sugen på tatuering inte... nää
9 år tillsammans. Vi firade igår. Inget stort. Men lite bara han och jag. Mysigt. Och vi funderade på hur vi ska fira våra tio år... Tio år. Jag har känt honom en ganska stor del av mitt liv. Känns så underbart.
Jag har varit hemma ett tag nu. 11 januari var sista dagen på jobbet. Hem för att vila upp mig inför dagen som kunde komma när som helst. Fick vänta ett tag. Den stora dagen kom till slut och vi hade en ny liten familjemedlem. Hon växer så det knakar och upptäcker världen. Snart sju månader gammal. Är jag redo att börja jobba snart? En del dagar känns det så. Men det känns bra att det dröjer ett tag till. Inte så länge ändå. Folk verkar förvånade att över hur kort tid jag är hemma...
Och hux flux så hade alla en iPhone. Så i helgen blir det iPhone kurs. Många nybörjare. Blir alla tekniknördar nu?
Man började lära sig tidigt. Och någon gång på gymnasiet tror jag att jag var som bäst på svenska. På universitetet blev min engelska bättre i takt med att svenskan försämrades. Och idag... ja...
Jag på vårdcentralen:
"- Är det samma symptom som tidigare?" Sköterskan förstod vad jag menade, och det var först i bilen på väg hem som jag kom på att det heter "biverkningar"
...jag grinade just när jag såg detta klipp med bebisar i vatten.
Blödig? Inte jag inte... Det är nog menat som en gullig och rolig filmsnutt men jag fick mest bara ångest. De får ju inte luft!! Ja, jag vet att det bara är några sekunder och de flesta bebisar tycker det är ganska roligt. Men jag kan ändå inte tänka mig att låta gumman sjunka under vattnet. Hör ni inte hur hemskt det låter? Under ytan...
Jag måste genast gå och ge henne en puss! På torra land!
Äntligen lärt mig fläta en utbakad fläta. Motsatsen till inbakad. Heter det utbakad? Men fiskbensflätan kan jag inte. Jag skyller på att jag har för kort hår. Och vem vill ha fiskben i håret anyway?
