Förrgår var polisen hos oss. Vi hade tagit en cykeltjuv. En liten kille, sa att han var 14 men såg ut som 12. Tog honom på bar gärning när han skulle ta min cykel. Kaxig lite sak också. Först var det 2 tjejer som var framme och spanade på min cykel, sedan skickade dem honom. Han ville säkert bara imponera på brudarna. Han ville inte säga vad han hette. Tänkte ringa hans mamma först men då han vägrade säga vad han hette ringde vi polisen.

I väntan på lagens väktare satt vi och snackade med denne söte lille pojk. Inte så kaxig längre. En riktigt go liten kille. Trodde mitt hjärta skulle gå mitt itu när hans ögon började spruta som fontäner när polisen kom. Ändå ville han inte tala om vad han hette eller vart han bodde.  Ville så klart inte bli hemkörd i en polisbil. Efter många turer kring detta, och en massa nyfikna grannar som rent plötsligt hade hur mycket som helst att kasta i soprummet !??? (jag hade säkert gjort likadant) nyfikna jävlar  , kom pojkens mor och hämtade honom.

Jag vet ju innerst inne att det var rätt, han försökte ju stjäla min cykel!!!!! men  han var så liten liten liten.....Vi snackade med polisen och sa att vi egentligen inte var ute efter någon anmälan utan ville bara att dem skulle skrämma upp honom lite, kanske blir detta en bra läxa för honom och så ger han f-n i andras saker och förhoppningsvis stjäl han inte mer. Man kan ju alltid hoppas..... Har tänkt mycket på denna lilla grabb.