

12 jul kl 23:59, 2012
Det politiska käbblet förhindrar en nödvändig utveckling för staden. Den ena vill utöka den kollektiva trafiken. Den andra vill satsa på kringfarter. Den ena vill ha förorter. Den andra vill vidga staden. Vill ha grönt. Vill ha asfalt. Vill ha kultur. Vill ha köpcentrum. Vill ha det, vill ha det. Istället för det ena eller andra borde vi ha allt. Vi börjar likna de värst trafikdrabbade städerna i Europa. En negativ trend. De kollektiva trafikmedlen utvidgas inte. En icke-utveckling. Man vill ha fler resenärer, men höjer priset på resan med motsatt effekt som följd. Att planka på tunnelbanan är en företeelse som ökar. En negativ trend. Kringfartsleder motarbetas. Vart är vi på väg? Vi är snart inte på väg alls. De svaga insatserna proppar igen Stockholm. Den politiska situationen är en förstörare. Visst, vi har ett demokratiskt system där alla äger rätten till påverkan. Men fraktioneringen av åsikter skymmer nödvändigheten av något, varmed utveckling avstannar. Istället för samarbete frodas konfrontation. Inskränktheten vidgar inte synen på långt håll. Om Stockholm ska förbli i mitt hjärta måste ett nytt ansvarstagande för helhet och framtid komma till.