Nån mer än jag som känner igen sig?

Ja ikväll får man allt vara beredd på det mesta för idag är det ju Halloween ...på riktigt. Kvällen före Allhelgonadagen är nämligen när det firas i original där borta och man vet ju aldrig hur de väljer att försöka skrämma en den här gången, de där påhittiga trick-or-treat:arna som brukar dyka upp och ringa på dörren och nästan skrämma slag på en med sina utstuderat otäcka utklädnader. Så det gäller allt att vara beredd, att få ändan ur och verkligen köpa hem godis att ha och bjuda på. Jag har tex köpt hem både cocosbollar och skumbananer att ha att muta dom med om så skulle behövas. Och annars äter jag ju gärna upp dom själv givetvis.  Ja, cocosbollarna menar jag ju då förstås. ;-)

               Utpumpad trick-or-treatare?

Visst är det lite så det känns.

Fastän man vet att det går lika fort till nästa vår igen.

- Hur gammal är du lille vän?
-Jag är sex.  Men mamma säger att jag skulle varit sju om inte pappa varit så blyg.

Och jag undrar hur många det inte måste vara där ute som egentligen skulle ha varit betydligt äldre än vad de nu är - om bara inte blygheten en gång hade varit ivägen.  :-)

Så till alla blyga där ute:  Våga fråga!  

                               Friskt vågat, hälften vunnet !

Jag sväljer min längtan till frukost var morgon

och hoppas att jag till kvällen kommer jag få njuta igen

 
Tänk va!, sån passion och så mycket känsla det bor där i brödlådan där hemma. :-)

En kärlekskrank herre som en gång varit slovak

Led av prestationsångest var gång han blev ...spak

Men han kom på en rutin

Mot sin trötta stubin

Att vara midsommarstång var precis i hans smak

 Trevlig Helg på er!

:-)

Det är ju den 17:e Maj idag.  Norges nationaldag.

Så vad passar väl bättre i såna fall än en äkta norgehistoria?

Dagen till ära.   :-)  

"Det var en gång en mexikanare, en italienare och en norrman som jobbade ihop på ett höghusbygge i New York.

Varje dag när mexikanaren öppnade sin lunchlåda så hittade han tacos i den, italienaren å sin sida hittade alltid, när han vecklade ut sin rödrutiga lunchduk, en pizza i den och norrmannen slutligen hade alltid några tunfisksmörbröd i sin lunchpakke. Varje dag hände samma sak. Mexikanaren fick tacos, italienaren pizza och norrmannen fick sina tonfiskmackor, varje dag vecka efter vecka.

Efter tre veckor sa mexikanaren upprört att han hade fått nog. 'Om jag får tacos en endaste gång till så hoppar jag banne mig ner från detta bygge, det gör jag.' Italienaren höll med och sade samma sak lika upprört han också angående sina ständigt återkommande pizzor. Han skulle också hoppa sa han om han skulle få pizza en endaste gång till invirat i sin lunchduk. Den förskräckte norrmannen ville inte vara sämre han så han sa samma sak han med beträffande hans eviga tonfisksandwichar. Var det en sån i hans lunchpakke en enda gång till så skulle minsann han också hoppa.

Dagen därpå öppnade mexikanaren spännt sin lunchlåda...  tacos!! konstaterade han besviket och hoppade utan ett enda ord till och dog på fläcken. Italienaren gjorde samma upptäckt även han. I hans luchduk låg, precis som vanligt, invirat en pizza. Med dyster uppsyn tog han farväl av sin vän norrmannen och hoppade uppgivet ner och dog även han. Kvar var bara norrmannen som med darrande händer öppnade sin lunchpakke för att bedrövat konstatera att nog tusan var det tonfisksmörgåsar som låg däri även denna dag och väntade på honom. Med tårar i ögonen ställde han sig så upp och hoppade ner från höghuset och slog ihjäl sig han också.

På begravningen några veckor senare satt de tre änkorna och grät tillsammans och pratade om den förskräckliga händelsen. Mexikanskan sa gråtandes flera gånger att hon inte alls kunde förstå varför hennes man inte hade sagt åt henne tydligare att han inte ville ha tacos fler gånger i sin lunchlåda. Han kunde ju visst ha fått något annat om han bara hade protesterat högre. 'Precis!' sa italienskan och höll med även hon.  Hennes man hade ju också kunnat fått annan mat än pizza om hon bara hade vetat om att han tänkte hoppa om hon gjorde pizza åt honom en gång till. 

Slutligen var det norskans tur att beklaga sig. Hon förklarade sorgset för sina medänkor att hon för sin del verkligen inte kunde förstå detta alls. Hennes man hade ju aldrig ens nämnt med ett ord att han skulle ha tröttnat på sina tunfisksmörbröd. Hon visste ju ingenting.

'For det var alltid han selv som laget till dem smörbröd hver morgen.'  " 

Klippt från tidningen:

"Det är fredag och hon sitter på kontoret och skriver lista i huvudet över allt de ska hitta på i helgen.
Pingstkyrkans loppis klockan nio och det är lördagskaffe hos Elin vid elva.
Hinner de till Liljevalchs innan lunchen med hans föräldrar?
Att träffa svärföräldrarna kanske inte är det roligaste, men han gillar ju det.
Och hon har lovat att baka en sockerkaka. Mot att han gick med på att gå på en lång,
romantisk skogspromenad under eftermiddagen.
Och kanske kan hon då övertala honom att gå ut och dricka ett glas vin på en mysig bar på kvällen. 

Han blickar ut genom fönstret. I huvudet plockar han en stor bukett ursäkter som hon ska få när han kommer hem. Inte fan tänker han gå upp tidigt imorgon för att gå på loppis titta på skalperade dockor och malätna kläder! Och Elin kan hon faktiskt besöka själv, det är ju trots allt dom som är kompisar.
Lunchen missar han inte för något i världen, men nog ska det gå att ännu en gång byta ut skogspromenaden
mot en vända till ICA – så slår de två flugor i en smäll. Och att det blir en lugn TV-kväll, det måste hon ju fatta -
han har ju innebandymatch med arbetskompisarna tidigt på söndagen.    ..."

Läs hela Martin Ezpeletas härligt pricksäkra krönika

...den som törs:  

 Han vill ingenting! Krönika om lata män

Spegel spegel på väggen där...   

...alla ni oroliga som tycker att just Långfredagen måste vara årets absolut längsta och ojämförligast tråkigaste dag. Påskäggen ÄR på gång. Tro mig. Så håll ut bara, det är bara en dag kvar nu ju. :-)   

                  Påskäggsproduktion pågår.

En påpassad herre uppå Stockholms slott

Han samlar på hattar, för man ska ju samla på nåt

Och för att vinna ett vad 

(Eller var det vända ett blad?) 

Bär han dagen till ära en som skär sig med blått 

Glad Skärtorsdag på er allihopa!

:-)