Peter Pans blogg om tillvarons alla små lustigheter och livets största sanning: Att Kärleken är det som ger oss våra vingar så vi kan flyga.

« augusti 2007 »
tiontofr
  
1
2
3
4
5
10
12
13
14
16
17
24
25
26
28
29
31
  
       
Idag

Sidvisningar idag: 372


RSS
Summa sommarum
30 augusti kl. 20:15

Så sammanfattar man hela vistelsen där - i den kvarvarande sommarens förlovade land - så får det bli med dessa två bilder från stranden i det fantastiska Barcelona. Den som kan - Res dit och njut!! 


                                     Sanden, solen och de härligt stora vågorna...


                  Månskenet, romantiken och de långa sköna kvällspromenaderna



Postat i:  Blandat |  Permalink  |  Kommentarer [7]  
 
Dessutom...
30 augusti kl. 20:01

...fanns det ju 5 km sandstrand att förlusta sig med om man ville (och det ville vi!) med både strandbarer och restauranger lite varstans så man inte behövde vare sig törsta eller hungra särskilt länge. Och inte gick folk hem klockan fem heller som hemma i Sverige. Nej badade gjorde man gärna ända tills solen började gå ner framåt nio-tiden på kvällen.


                                                     Sevärdheter i strandkanten


                       Nej, den här restaurangen vågade vi inte prova faktiskt. :-)



Postat i:  Blandat |  Permalink  |  Kommentarer [0]  
 
Rapport från en resa
30 augusti kl. 19:40

En rapport säger ni...? Med lite egna bilder kanske...?

Av hur det var där nere i värmen (38 grader i Söndags) och ledigheten. Känns nästan overkligt nu när jag börjat jobba igen och hösten viner runt knutarna och de talar om nattfrost... redan i Augusti!! För visst var det underbart ...och skönt ...och hur trevligt som helst att bara vara vi två och få uppleva och upptäcka allting under en hel semester-resa tillsammans igen.

Och Barcelona sen då! Vilken härlig stad!!

Hur mycket som helst att titta på som turist. Gamla trånga mysiga gränder i de gamla gotiska kvarteren, butiker överallt att spendera sina pengar i, museer i överflöd: Picasso, Miró, Gaudi, modern konst, 'gammal' konst, vaxmuseum, ja tom ett erotikmuseum hade dom (det ni!).

Sen var det ju givetvis alla dessa underbara byggnader av mästerarkitekten Gaudi.  
La Casa Mila (La Pedrera) med alla de spännande figurerna uppe på taket.


Jättekatedralen La Sagrada Familia - ett måste att titta på!


Park Güell med sin berömda mosaikdrake som blivit nästan som en symbol för hela staden på alla tröjor och souvenirsaker som det dignade av överallt.


Men det fanns ju gatukonstnärer också. Hela Ramblan full. Att beundra och begapa sig över hur snabbt de kunde göra en karikatyr eller ett porträtt av folk eller hur vackert dom lyckats fånga romantiken och mystiken i det typiska och magiskt vackra Barcelonska.  



Postat i:  Blandat |  Permalink  |  Kommentarer [1]  
 
Sand i skorna
27 augusti kl. 23:56

Har precis kommit hem.

Fick golvet fullt av sand när jag packade upp...

Känner mig rätt mycket som hon Dido gör i den här:

"I've still got sand in my shoes
And I can't shake the thought of you
I shake it all, forget you
Why, why would I want to
I know we said goodbye
Anything else would've been confused but I ...
 ...wanna see you again"

 


Längtar redan tillbaka...  till Barcelona.



Postat i:  Blandat |  Permalink  |  Kommentarer [6]  
 
Nu bär det av!
23 augusti kl. 00:01

Hit åker vi idag.

Till solen och värmen (hoppas jag) och till chansen att bara få vara vi två.

Bara hon och jag.


                                        Stranden


                             Sightseeingen



Postat i:  Blandat |  Permalink  |  Kommentarer [7]  
 
Bara fyra månader kvar
22 augusti kl. 02:14

Och det är klart... 

..det finns ju andra jobb också som verkar rätt intressanta...


Var det inte en svensk komedi som handlade om just detta? 'Tomten är far till alla barnen'



Postat i:  Nöje |  Permalink  |  Kommentarer [7]  
 
Nej, det är inte jobbet.
21 augusti kl. 23:58
Häromkvällen pratade vi. Som vuxna med varandra.
 
Inte informerade varandra om vad som hänt under dagen eller vad som behöver göras härnäst. Ingen logistikplanering av skjutsar och hämtningar kommande dagar eller 'det är din tur den här gången' över lappar om föräldramöten och tandläkartider. Allt det där som vi brukar 'prata' om.
 
Inget sånt alls. Vi bara pratade om hur vi känner oss.
 
Och ingen somnade mitt i heller med orden 'vi får ta det där imorgon för nu är jag såå trött'. Ingen blev arg och upprörd eller började skälla heller. Bägge två höll vi oss lugna och orkade lyssna och kanske tom förstå en smula av vad den andre sa.
 
Det kändes riktigt bra. Som att det lättade lite bara av att få vädra ut det lite. Även om vi väl inte kom på något revolutionerande nytt eller högeffektivt sätt att ändra på allting som vi pratade om. Det var ju inte heller syftet. Utan bara att ha fått det sagt och lyssnat på. Det räcker långt bara det ibland.
 
Men visst kändes det lite tungt när hon efter min långa utläggning om att jag blir rädd ibland för all denna vardag, all denna slentrian som vi omger oss med av och till. Lokomotivet 'Familjen' som bara tuffar på, med ICA-kassar, köttbullar och makaroner, läxläsning och tandborstning, ridning och spelning och scouter och kör, långa dagar utan tid för annat än att vara förälder. Ingen tid eller ork för att vara Vi - bara vi två, vi som en gång sa att vi älskar varandra, som ville leva tillsammans, men som aldrig numera hinner säga så värst mycket mer än bara 'Puss älskling, vi ses ikväll'. 
 
Jag berättade att sånt skrämmer mig. Att bilden av mina egna föräldrar och andras föräldrar jag mött plötsligt blir allt för tydlig och klar. Bilden av två männsikor som vuxit fast med varandra, snarare utav gammal vana än utav den kärlek de en gång kände för varann och som fortfarande går att se där i deras gamla bröllopskort. Som oftare låter som de gnäller och klagar på varann än som om de ville få kramas eller göra nånting spännande tillsammans. En bild av vart även vi kan komma att hamna så småningom.
 
Liggandes på kvällarna med ryggen mot varandra och med sänglamporna tända i varsitt hörn av sängen, läsandes tidningen medan den andre äter frukost och med definitionen av en helkväll ihop som att se ett (gammalt) avsnitt av 'Morden i Midsommer' och dricka te tillsammans...  i varsin fåtölj.
 
En bild som gör mig längtande efter något annat. Efter allt det där som vi en gång hade... efter glimten och gnistan... efter längtan i sig och efter lusten.... efter alla kärleksbevisen och alla skratten... efter den tid då vi trodde att det skulle vara så för evigt..  och bara bli bättre och bättre...  i takt med alla barn vi givetvis skulle få. 
 
...när hon efter allt det, som jag velat få sagt så länge, och som just gjort mig tårfylld och sentimental när jag erkänt att jag nu saknar alla dom där 'onödiga' samtalen hon en gång ringde till mig på jobbet bara för att säga Hej eller att nu är det bara två timmar kvar tills vi ses. Två timmar till nästa kyss. Dom där små uppringningarna som alltid gjorde mig så generad där mitt i mina kundmöten och konferenser. Dom samtalen saknar jag nu. Nu när jag inte får dom längre. Nu när hon har blivit tyst.
 
... när hon efter allt detta säger till mig att det är att bli gammal jag är rädd för. Inte att kärleken skall ta slut eller att jag skall bli lika sur och gnällig som alla dom där gamla paren jag ser muttra åt varandra inne på stormarknaden. Inte det alls. Bara rädslan för att bli gammal. Rädsla för att nöja sig med bara det där lilla. De små nöjena. Som skraplotter och Sudoku, bilder på barnbarnen och när katten hoppar upp i knät för att spinna. Inget behov längre av allt det där andra, det som jag saknar så mycket idag. Inget behov och ingen längtan kvar. Att jag är rädd för att släppa min längtan.... rädd för att inse... rädd för att det skall vara för sent... rädd för att jag håller på att bli för gammal.
 
Det kändes tungt för att hon sa det med sån självklarhet. Som om hon redan varit där och lärt sig något jag inte insett än. Som hon först då verkade förstå att jag inte alls var där jag också.... med henne. Att jag fortfarande står kvar här på en annan sida. Och tittar åt ett annat håll än hon gör.
 
Därför kändes det så bra att vi äntligen lyckades ta oss tiden att lyssna klart. Bra för att nu kan vi nog bättre förstå. Men samtidigt så väldigt tungt att inse...
 
Inse att vi ju inte alls känner varandra bättre än så...  trots alla dessa år. 
 
                                          Behöver det fortfarande.
 


Postat i:  Livskris |  Permalink  |  Kommentarer [4]  
 
Ekorrhjulet
20 augusti kl. 11:42

Så var man tillbaka i hjulet igen.               

Bara att börja springa alltså.

Alldeles för mycket som bara måste hinna fixas på en gång.

'Å vad bra att du är här igen!' är väl iofs kul att höra. Bekräftelse och befästelse av känslan av att vara helt oumbärlig. (Ibland vill man ju iaf tro det... lite grann) Men ändå...  rätt mycket som att svänga runt ett hörn och plötsligt kliva rakt in i ett getingbo. Bäst att springa fort. Full fart på en gång!

Så just nu känns allt det mysiga jag kände i morse, när jag tom kunde le åt att vara tillbaka i vardagen igen,  som fullständigt bortblåst. Konstiga är dom onekligen, lusten och olusten. Ena stunden här, nästa borta igen.

Men det är väl det som är livet antar jag.



Postat i:  Blandat |  Permalink  |  Kommentarer [7]  
 
Sista dagen
19 augusti kl. 10:24

Nu kommer den. Ångesten!

Nu kommer den krypande utmed ryggraden.

Idag är sista dagen på min semester. Imorgon börjar allvaret igen. Alla mina långa sköna semesterveckor är slut för den här gången. Nu väntar långa mörka hösten och vintern.

Med blåst och kyla.

Och det blåser ju rena höstvindarna genom trädgården redan nu tycker jag. Kallt och ruskigt. Nån sorts mental förberedelse antar jag. För det som komma skall. Nu när sommaren går mot sitt slut. :-(

Så här sista dagen får jag alltid samma ångest. Över allt som jag hoppades hinna men som jag inte hann. Över alla besök vi inte hann. Allt roligt som får vänta. Som får vänta till nästa år.

Över allt som är kvar att göra klart - staketbygget, takplåten som blåst ner, infravärmarna på verandan, gräsmattan som skall klippas, vinbären som aldrig blev plockade, Saften som inte kokades,  

....och hängmattan som måste plockas ner.

Känner mig lite sorgsen idag faktiskt. Trots allt kul och allt bra jag hunnit med. Sommaren har ju inte varit innehållsslös precis. Men just idag känns det ändå tråkigt att den tar slut. Att vardagen börjar igen. Att ekorrhjulet åter måste sättas igång.

Så idag får jag nog vara lite deppig tror jag.

Eller hur brukar ni känna? Sista dagen på semestern.



Postat i:  Blandat |  Permalink  |  Kommentarer [0]  
 
ingen rast
18 augusti kl. 11:44

Ingen rast, ingen ro, mycket slit och mycket gno

Banka djupt i marken ner, skruva fast där ingen ser

 

Resa upp och bygga klart, spika, skruva allt med fart

Men till slut blir allting bra, tjusigt snyggt åhåjaja...

Passar både stor som små och funkar bra att klättra på.


        Sött va? Ett sånt sött staket vill jag också ha.... till slut.



Postat i:  Blandat |  Permalink  |  Kommentarer [2]  
 
Torka
15 augusti kl. 18:47

Ja, vätan till trots där ute - regn idag igen - så är det torka som råder här inne.

Bloggtorka!

Kanske det är för att jag är ledig sista semesterveckan nu och har alldeles för mycket kvar att hinna göra,  ...hinna uppleva,   ...hinna njuta av..

Kanske det är för att tiden går för fort när man har roligt...

Kanske det är för att jag har för lite att säga just nu...

Kanske för att jag har alldeles för mycket i skallen och inte vet var jag skall börja...

Kanske....  

Det visar sig nog så småningom.  



Postat i:  Blandat |  Permalink  |  Kommentarer [8]  
 
Skrivkramp
11 augusti kl. 13:07

Pennan ligger oanvänd på bordet

Borta är allt det jag tänkte skriva nyss

Borta tanken, borta känslan, borta är det rätta ordet

Allting blir så tyst utan inspirationens varma kyss 


                     Vässad och klar... 



Postat i:  Blandat |  Permalink  |  Kommentarer [10]  
 
Appropå absolut ingenting alls...
9 augusti kl. 16:24

...annat än Witch:ans alla kuliga inlägg idag angående manligt och kvinnligt   i duschen.

Bara så att ni vet, alla ni som nån gång har undrat.

Killar brukar nog mest bara vilja visa upp sina instrument när de duschar ihop.

Det är inte särskilt vanligt att dom leker med dom tillsammans som dessa glada gossar gör men...  

...ja, jag tror nog ni fattat i alla fall att "Boys just want to have fun" - så även i duschen.  :-)


                                                        Fullt ös i bara mässingen.



Postat i:  Blandat |  Permalink  |  Kommentarer [3]  
 
Men idag...
8 augusti kl. 15:02

...längtar jag ju inte till stranden direkt. Inga såna tankar alls faktiskt.

Mer sånt här väder tycker jag. Jag jobbar mycket bättre då.  

 
                Skall man ta med sig paraplyt idag tror ni?



Postat i:  Blandat |  Permalink  |  Kommentarer [4]  
 
Egentligen...
7 augusti kl. 17:03

...är det ju konstigt med såna här dagar. Då allting omkring en känns bara trist och långsamt och man hela tiden tror att det nog är mycket roligare och trevligare nån annanstans. Att man missar nåt bara för att man är på fel ställe liksom.

Att bara för att jag sitter här och jobbar nu när det är så fint och varmt väder och inte alls är på stranden med alla andra soldyrkande människor så missar jag allt det vackra och mysiga som händer där. Att de säkert har det så väldigt skönt och härligt där. Ja, att det skulle ha varit bättre att ha varit ledig en sån här dag alltså. Hellre än att jobba.

Visst är det väl konstigt att man får för sig nånting sånt va? Att hjärnan kan spela en såna små spratt.

Ja jag säger då det. Så dumt man tänker ibland.

För vad är väl en dag på stranden? Den kan ju vara hemskt varm och solig och alldeles....


                                              ....alldeles underbar....  *djupa suckar*



Postat i:  Blandat |  Permalink  |  Kommentarer [6]