Som brokiga långa trådar snurrade och intrasslade i varandra
Undanstoppade där under ytan ligger de, gömda för alla andra
Där är alla krångliga kvinnogåtor som jag aldrig lyckades med att lösa
Och där ligger alla vackra känslor som jag gärna velat att få slösa
Där finns det sorger över allting som jag borde ha vågat göra
Och där finns smärtan efter allt det som jag inte alls ville höra
Trasselsuddar från sånt som har varit men som inte längre är
Minnesskärvor av nån som har gått förlorad
...men som jag fortfarande håller kär
Dom finns där som ouppklarade gamla härvor kastade i en hög, Men...
Trots att jag ju borde ha gett upp hoppet om dom redan för länge sen
Så ägnar jag ändå kraft och tid ibland åt att försöka att förstå
Vad det är som gör att dom är så tilltrasslade, nu likaväl som då
För egentligen skulle jag ju helst vilja få lyckas att nysta ut
Iaf ytterligare några tåtar så jag kan känna att dom har fått nå ett slut
Så dom är mig trots allt rätt så kära, dessa ouppklarade gamla spår
Därför kommer jag bära dom här närmast hjärtat
...så länge som det bultar och slår
Tilltrasslat och ouppklarat
Postat i: Hemsnickrat | Permalink | Kommentarer [5]
