Det är nåt med kvinnors ögon ibland. Nånting väldigt förföriskt och fruktansvärt beroendeframkallande i ett och samma paket. I en och samma speciella blick.
Man kan känna sig bombsäker på att hon inte bryr sig minsta lilla eller att hon på nåt outgrundligt vis måste ha missat alla ens egna ansträngningar att ge henne dom mest tydliga signaler som finns om att man gillar henne och är intresserad av att få komma närmare, för ingenting man gjort har gett minsta lilla positiva respons alls.
Ja ibland kan man till och med tro att hon knappt ens märkt att man försökt, men så plötsligt... from out of the blue, så kommer det en sån där blick igen. En sån där förförisk och förtrollande blick. En sån som får en att tappa både hakan, tungan och byxorna på en och samma gång och lämna en ståendes kvar med öppen mun, mumlandes 'Wow!' för sig själv och med ett hjärta som bultar i en som om det ville ta sig ut ur bröstkorgen nästan.
Och när man får en sån blick så vet man med ens att alla ens desperata ansträngningar inte alls har varit förgäves. Då vet man att hon har sett en och att hon faktiskt också är intresserad. Att det finns en chans! Och då blir med ens hela tillvaron till nånting jublande underbart fantastiskt roligt igen som man vill bara ha mer och mer av och som man aldrig vill ska försvinna eller förändras heller för just då vet man att livet visst har en mening.
Och den meningen är just Hon.
Just hon med den där alldeles speciella blicken.
Den där speciella blicken... som ger livet sin mening igen.
Postat i: Tändande | Permalink | Kommentarer [0]
