Ibland finns den bara där plötsligt.
Den där glimten.
I någon trevlig kvinnas ögon som möter mina och ser på mig
så där väldigt glatt och varmt på nåt sätt.
Från tomma intet mer eller mindre ibland.
Helt utan att jag alls är beredd på det.
Så där så jag måste titta en gång till
innan jag förstår att det verkligen är till mig den är riktad,
den där nästan osynliga lilla blinkningen med ena ögat
och det där härligt nyfikna glittrandet
i dom där pigga och glada ögonen.
Det är vid såna tillfällen som jag alltid växer lite inombords
och får tillbaka lite av den starka självkänsla jag en gång hade.
Då när jag plötsligt får känna mig lite spännande och attraktiv igen.
Så givetvis blinkar jag tillbaka och går omkring resten av dagen
med ett betydligt mycket större leende på läpparna
än vad jag hade innan. :-)
För det är ju inte mer än så som behövs.
Inte mer än den där glimten faktiskt,
för att man ska få känna sig levande igen.
Inte mer som behövs faktiskt
Postat i: Kärlek | Permalink | Kommentarer [0]
