Peter Pans blogg om tillvarons alla små lustigheter och livets största sanning: Att Kärleken är det som ger oss våra vingar så vi kan flyga.

« maj 2012
tiontofr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
   
       
Idag

Sidvisningar idag: 184


RSS
Höstlovspappa
1 november kl. 15:00

'Jaa, vad ÄR det?' 

Rösten i andra änden av telefonen låter sur och irriterad redan från början. Förmodligen har han blivit tvungen att lägga ifrån sig sitt TV- eller dator-spelande bara för att jag vill prata med honom.

'Jag ville bara höra hur ni har det. Om ni har hittat på nåt kul att göra och så. Ska ni göra nåt speciellt idag tex?' 

Jag försöker, men det känns som orden blir på tok för många och de leder absolut inte alls fram till det långa redogörande svar och det otvungna berättande från hans sida som jag i min föräldranaivitet egentligen hade hoppats på. Istället suckar han bara högt, säger 'Nej!' och räcker luren vidare till sin yngre syster som om möjligt verkar ännu mera distraherad av nånting annat medan hon svarar.

'Jaa?'

'Hej, det är pappa här. Jag undrar bara vad ni gör för nåt idag? Håller ni sams? Gör ni nåt kul?'

'Vi spelar "Little Big Planet" * och just nu stör du oss när du ringer. Ring senare istället när vi har spelat färdigt.'

'Jamen...' 

Mer hinner jag inte säga föränn hon har lagt på igen och jag känner hur all den där starka längtan efter dom som jag ville få skicka över åt dom och som jag lite hade behövt ha fått känna komma tillbaka igen i retur från dom.... de där små orden om att de saknar mig också...  allt det som ju var själva anledningen till att jag lyfte luren och ringde dom alldeles nyss... allt det känner jag sjunka ihop inom mig, som en misslyckad sufflé, och kvar blir istället bara en trög smet av självömkan kryddad med nypor av ömhetstörst och nostalgikänslor.    

Tyst skakar jag lite på huvudet och försöker förtränga känslan av saknad efter dom. Mina barn. Mina halvstora tonåringar till barn som det knappt ens går att prata med längre, men som jag älskar så det gör ont ibland lik förbannat. Att vara höstlovsförälder för tre uttråkade griniga ungdomar är sannerligen inte särskilt lätt, men att vara sälskapssaknande pappa helt utan eget höstlov är minsann ingen dans på rosor det heller.  


                             ...och förr eller senare måste de ju flyga själva i vilket fall.  

* "Little Big Planet" är ett lätt beroendeframkallande TV-spel där deltagarna gemensamt ska försöka ta sina egendesignade trasdockor runt en fantasifull händelserik hinderbana genom att springa och hoppa på alla de rätta ställena.  



Postat i:  Kärlek |  Permalink  |  Kommentarer [0]  
 
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/mr.peter.pan/entry/h%C3%B6stlovspappa
Kommentarer:

Skriv en kommentar:

Namn:
E-post:
URL:

Din kommentar:

HTML Syntax: INTE tillåten