Jag har ju lyssnat på den där skivan hundratals gånger. Trodde jag kunde den utan och innan och visste vilka av låtarna jag gillade bäst och vilka jag hellre bara hoppade förbi. Men idag upptäckte jag faktiskt en låt som jag förrut inte riktigt lyssnat på ordentligt. En som oftast fått stå tillbaka för sina mer kända melodikollegor på samma skiva skulle man kunna säga, men som idag plötsligt nådde fram till mig med full kraft och fick mig att med tårar i ögonen spela om den gång på gång hela vägen hem från jobbet.
Jag tror det är att det är så lätt att känna igen sig, i känslorna, i alla hans sånger. Jag tror att det är just för att dom nästan alltid känns så nära mina egna känslor, just därför, som dom känns som nåt jag så gärna skulle velat kunna skriva lika vackert själv.
Och som jag också mer än gärna skulle velat fått dedikera till någon jag saknar precis lika mycket, jag också, precis som han gjorde när han skrev den här:
Ted Gärdestad - Helt Nära dig
Du var fräknig som jag
fast mer uppnäst och glad
för du skratta nästan jämt
allvar för mig
var så enkelt för dig
du tog hårda ord på skämt
skratt kan ingen leva på
men det kändes bra endå
Helt nära dig
Många ord som jag sa
verkar tomma idag
från mitt kloka perspektiv
inget finns kvar
av dom tvivel jag bar
att du var ett tidsfördriv
du betydde inte allt
men det blåste aldrig kallt
Helt nära dig
Du har bläddrat
ett blad i mitt liv
mitt liv
sidan är slut
och nästa tar vid
Och för dig är det slut
att gå bakvägen ut
för att kunna träffa mej
var du än bor
trots att världen är stor
är det inte långt till dig
dina ögons stjärneglans
blinkar alltid någonstans
Helt nära mig
Postat i: Något vackert | Permalink | Kommentarer [2]
Den enda låt jag över huvud taget tycker om av jeppen är "Himlen är oskyldigt blå" och är en av ina faoritlåtar...
Visserligen är det svårt att inte sjunga med till andra låtar.
Men nja, inte direkt min musik.
Skrivet av Vilhelmina den 28 januari, 2010 kl. 23:23 #
Vilhelmina: Kunde nästan ana att den var en favorit faktiskt... :-)
Skrivet av Peter Pan själv den 29 januari, 2010 kl. 15:34 #