Visst har vi väl alla nån favorit
Nån vars ord och penna vi beundrat
Som lyckats skriva, med tydlig flit,
så bra och roligt så skratten dundrat.
Dom går ur tiden, en efter en
och lämnar efter sig sina alster
Visst blir det tomt här. Hur blir det sen?
Vem håller oss då på poetiskt halster?
Och skriver texter som oss berör
och ändå rimmar på halv-fjärser.
Nog blir det tomt här, när sen ingen gör
såna där tungvrickar-rimmande verser.
Vi saknar er: Tage och Povel
Tage Danielsson - 1928-1985
"Strunt är strunt, och snus är snus
om än i gyllene dosor,
men rosor i ett sprucket krus
är ändå alltid rosor" -
En vacker vers som blev till grus,
en illusion som brast,
ty rosor i ett sprucket krus
kan vara utav plast.
Povel Ramel - 1922-2007
När farmor åkte skidskor upp på Nybrovikens is
så pigg och uppertis
Bland andra kavaljerer fanns en nyponröd polis,
polisen som så småningom blev farfar.
Och gläder oss så åt att ni finns: Lennart och Hasse
Lennart Hellsing - 1919-
Moster Ester älskar fester
hon har nästan alltid gäster:
Fyra präster från Manchester
en orkester på semester,
Pater Noster ifrån Koster
med ett plåster från ett kloster,
Sjukgymnaster, faster Aster
syster Yster, Mister Krister,
Buster Bister och cyklister.
Herr Sylvester som till häst är
rider in med Mäster Bläster.
Folk från öster och från väster
kommer hem till moster Ester!
Hans Alfredson - 1931-
Han hade foten i en potta
I denna seglade han hem
Och möttes av sin fru Charlotta,
som också har sin fot i kläm
(i en byrålåda i en chiffonjé - olé!)
Postat i: Hemsnickrat | Permalink | Kommentarer [4]
Skrivet av JenJen den 30 januari, 2008 kl. 19:58 #
Skrivet av Anne den 30 januari, 2008 kl. 20:07 #
Skrivet av JenJen den 30 januari, 2008 kl. 20:22 #
Skrivet av Hurryville den 01 februari, 2008 kl. 18:49 #