Ja, vad ska man säga.

Här har man försökt vara duktig förälder och gått iväg till biblioteket och bokhandeln och införskaffat alla möjliga pedagogiskt riktiga böcker för barn på ämnet hur barn blir till och suttit med dom och med lugn och sansad vuxen allvarlig röst förklarat för dom hur det förhåller sig med det här som skiljer mellan killar och tjejer... i utseende.. mellan benen. Varför det är så och på vilket sätt det är tänkt att dom skall fungera tillsammans... liksom.

Jag tycker jag har varit en rätt bra förälder tom, i detta med att lära ut hur sjutton det går till när bäbisar kommer till. Naturens mirakel. Jag har använt ett vårdat språk och uttryckt det hela som 'när en pappa och en mamma älskar varandra mycket så vill de gärna göra detta' och verkligen gjort vad jag kunnat för att få dom att koppla ihop befruktandet med den rent sinnliga kärleken också.

Vad tror ni jag får höra då... , när jag skall hjälpa barnen i stallet med att hålla i hästen (en hingst) medan dom skall kratsa hovarna?

Jo, precis då leder nån förbi ett brunstigt sto (har ridlärarinnan informerat oss om) framför oss och då säger min son med hög röst till mig:

'Nu måste du hålla i honom Pappa för annars vill han bara hoppa på Pyttan (stoet) och göra henne på smällen.'

'På smällen?' säger jag eftersom jag inte kan komma ihåg att just det uttrycket skulle ha ingått i min så noggrannt genomtänkta sexualundervisning.

'Ja Pyttan vill att han ska göra det säger Lotta (Ridlärarinnan) för hon vill ha ett föl nu, men det får han inte för hon skall paras med en annan hingst som skall komma hit en annan dag och knulla både henne och Ronja (ett annat sto).'

'Jaha' säger då den något förstummade pappan och funderar över varför i sjutton jag ens försökte in the first place när detta naturens mirakel uppenbarligen serveras för våra små på ett högst naturligt sätt via något så oskyldigt som Ponnyridning.  Och säkerligen genom att beskåda hundar, kaniner och andra gulliga små djur också, det är jag fullkomligt övertygad om.

Så varför oroar vi oss så, vi stackars föräldrar, för hur det skall gå till det här med att berätta?

Inte tusan behöver vi fundera nåt över det. Allt det där fixar dom ju så bra själva.  Eller hur?

Herrens vägar äro outgrundliga som min mormor brukade säga. 

Men jag tvivlar ju iofs på att hon menade just detta när hon sa det, men det kan man ju inte så noga veta.

P.S. Hästarna heter givetvis nånting helt annat i verkligheten, så är det ju alltid. D.S. 

                                                                                  Hästporr.