Fy vad det är svårt ibland att riktigt veta
Ifall man hyser just dom där känslorna som man vet behövs
Om man kommer slippa att åter sätta igång att leta
Eller om man redan nu lika gärna bara borde ta adjöss
Ja hur ska man om sånt egentligen i förväg kunna sia
När man inte ens i efterhand vet själv om man har valt rätt
Så enklast är väl kanske att aldrig nånsin böja knä och fria
För kan man alls vinna nånting i denna kärlekens snurriga roulette
Som om sånt går att styra.
Men... å andra sidan...
Vad är det egentligen som oss så avskräcker
För finns det nånting härligare än att älska och få vara kär?
Så helt oavsett hur långt sen alltihopa räcker
Det är ju ändå värt besväret för att Nån gång ha fått varit där
Postat i: Hemsnickrat | Permalink | Kommentarer [2]
Ja, att det är så...tänkte skriva svårt, men egentligen är nog ordet stort bättre...det här med kärlek! Jag har tänkt och vänt och vridit så jättemycket på det,hur det ligger till egentligen...hur viktigt är det....och hur stort är det? Vill jag att kärlek till en man ska finnas i mitt liv igen? Är jag själv beredd och klarar jag av att satsa det som behövs för att bygga och uppnå en härlig innerlig kärleksrelation igen...och svaret är ofrånkomligen JA! Egentligen är nog hela koden de sista tre raderna i Ditt inlägg men med ett för mig avgörande tillägg, nämligen MOD! Mod att totalt tappa allt vad kontroll heter. Mod att ge mig hän, bli så sårbar som man bara är när man är berörd av någon. Mikael Wiehe har skrivit en låt som heter "En sång till Modet". Av en händelse lyssnade jag på den... den handlar lite om att våga älska! Tränar på det varje dag... Vi ska klara det! :)
Skrivet av MiaMaria den 04 september, 2011 kl. 09:54 #
MiaMaria: Ja nog är det stort alltid, nästan ofattbart stort till och med för det förändrar oss ju så väldigt mycket, ställer världen på huvudet för oss och ger oss helt nya perspektiv. Och kanske det är därför det även kan skrämma oss ibland när vi inte vet om vi ska våga hoppa, utan att alls kunna se vart vi kommer landa. Men precis som du säger, det enda som behövs då är mod. Mod att göra sig sårbar och att riskera göra bort sig. Mod att våga chansa. Mod att älska, mod att leva.
Tack så mycket kära du för att du läser och reflekterar över vad jag skriver. Det är just såna här kommentarer som får mig inspirerad igen att skriva mera. Så tack snälla! :-)
Kram från
/PP
Skrivet av Peter Pan själv den 04 september, 2011 kl. 10:04 #