Värmen och tystnaden inne i bastun är så väldigt rogivande. Som om jag klivit in genom en garderob och kommit ut i ett annat land nästan. Fast inte till ett kallt vintrigt Narnia då, utan till ett alldeles tyst och stekhett land, utan stojande ungdomar som trängs i duschrummet och utan några nakna gamla gubbar som råkat få skåpen precis intill mitt i omkädningsrummet. Inne i bastun  kommer jag liksom undan allt det där och får sitta stilla några minuter för mig själv och bara andas.

Det är tomt i bastun när jag kliver in och sätter mig. Jag kan välja översta laven utan att behöva klättra över någon och jag slipper fråga om temperaturen till någon som redan sitter där och svettas före mig. Sånt är också skönt. Att få ha bastun för sig själv. Så jag sätter mig på den översta laven och lutar huvudet bakåt mot väggen och bara andas. Andas, slappnar av och avvaktar rätt tillfälle att ge mig ut i duschrummet igen för att hoppas på att horden med mellanstadiepojkar ska ha hunnit bli färdiga, så att det kan gå att få en chans att duscha även för oss andra.  

Då öppnas dörren och två stycken långsamma ynglingar från gänget utanför kikar in och tar sig sen avvaktande och tvekande in i bastuns fuktiga värme. Det är som dom tycker det är lite för varmt först för de står dröjande kvar i dörröppningen och liksom väntar på att den andre ska bestämma om de ska gå in eller inte. Jag tänker just säga åt dom att stänga dörren efter sig när de så slutligen bestämmer sig och ramlar in och sätter sig bredvid varandra på den lägsta laven. Båda har badbyxor på och min första tanke är att de kanske blivit osäkra på om så är tillåtet eller ej när de sett mig sitta där helt utan, men så upptäcker jag att de båda två har varsin papperspåse med sig in som dom genast sätter sig ner och kikar i.

'Skarru ta dina nu eller senare?' frågar den längre av de två sin kompis

'Senare... trojah.  Å du?' De sitter båda och tittar ner i sina papperpåsar.

'Vende, Vill nog spara nåra i alla fall till sen.'

Påsarna stängs igen utan att någon av de plockat upp nånting ur dom och inne i mitt huvud har jag börjat gissa mig till vad det kan vara dom har där i såna påsar. Att det är nåt de tänkt äta är jag ju rätt övertygad om men inte brukar man väl sätta sig i en bastu med en påse smågodis? Då kommer ju alla kolorna och de sega råttorna att klibba ihop till en enda kladdig klump till slut. Har de inte tänkt på det, pojkarna? Så förmodligen måste det väl vara nånting annat. Kanske chips tänker jag för att slippa tanken på att det kanske är godis som de har där i och som just nu håller på att smälta i värmen och kleta ihop sig med varandra där nere i deras påsar. Chips är liksom bättre i såna fall tänker jag.

'Nä, skavinte ta en var nu i alla fall?' Säger till slut den längre av de två och öppnar upp sin påse igen.

'Jo, dekan vi väl.' Svarar den andre och sticker ner handen i sin påse han också.

Nyfiket kikar jag ner på dom för att få se vad det är som plockar upp ur sina påsar. De sitter ju med ryggarna mot mig så det är inte lätt att se riktigt, men dom stoppar inte in nåt i munnen på en gång i alla fall utan håller det tydligen framför sig först.

'Uääh, va kladdi min bit är. Är din likadan?'  Den långa killen slickar snabbt i sig något som rinner utmed hans ena hand och handled.

'Ja dom rinneju föfan direkt näman öppna rupp dom'  Den andra killen försöker också rädda vad som räddas kan av något som rinner nerför hans armar också.

'Helvete va kladdi den här var!'  Det droppar nånting mörkt ner på golvet och jag får plötsligt en skymt av nånting gulblänkande i den ena killens händer. Tyst för mig själv skakar jag på huvudet och försöker hålla mig för skratt. Det är en öppnad chokladpeng som den ena killen håller i handen och det som runnit nerför armen på honom är följdaktligen smält choklad. Och uppenbarligen har även hans kamrat valt en chokladpeng ur sin påse för även från hans arm droppar det nu choklad ner på golvet.

'Fan! Hoppas'nte alla e lika kladdia'  Den långa killen sticker ner sin hand i påsen igen och plockar upp tre chokladpengar till och konstaterar snabbt att de känns otäckt mjuka innanför all staniolen även dom.

'Helvetes jävla piss! Dom e ju mjuka allihopa ju!!' Han släpper ner de tre han plockat upp i påsen igen och lyfter upp en ny istället som givetvis är lika mjuk den med, men för att bli helt säker väljer han den här gången att bryta upp staniolen för att kolla ordentligt. Pengen viker sig med ens i handen på honom när han försöker öppna den i kanten och i sprickorna kommer det genast ut lös rinnande chokladsås som han försöker fånga upp i sin kupade hand.

Nu klarar jag inte av att sitta kvar längre utan att börja skratta åt dom så med en kort snusförnuftig kommentar åt dom om att choklad och värme nog inte går så bra ihop avlägsnar jag mig från bastun och deras fåfänga försök att slicka i sig så mycket de kan av sina bortrinnande chokladpengar. Och medan jag sedan står i duschen - som nu äntligen blivit ledig - så skrattar jag för mig själv och konstaterar att verkligheten åter överträffar dikten i att visa upp hur underliga vi människor kan vara ibland, för tro det eller ej, men det dröjde säkert ytterligare tre-fyra minuter innan mina två chokladätande bastukamrater behagade ta sig ut ifrån bastun igen för att ställa sig i duschen och skölja bort all choklad som de vid det laget hade hunnit bli nersölade med mer eller mindre från topp till tå.

Och jag får väl bara hoppas att de lärde sig något av detta, så de inte provar samma sak igen nästa gång med varsin kexchoklad istället.  :-)  

Fast å andra sidan kanske det bara är nyttigt...
ja eller i alla fall ganska kul att kladda ner sig lite ibland. :-)