Jag fastnade vid hyllan med mineralvatten igår. Bara stod där och tittade och läste vilka smakerna var.... och kunde inte välja. Blev som paralyserad. Jag bara stod och kände tårarna komma upp precis under ytan och nästan bryta igenom. Bara för en flaska med mineralvatten.
Och idag stod jag med bilen vid ett rödljus och såg en flicka hoppa jämfotahopp över gatan. Då var det likadant. Bakom fasaden vällde dom upp bara. Tårarna. Och det var med en ansträngning som jag lyckades med att hålla dom tillbaka.
På jobbet fick jag skylla på att jag varit förkyld när dom frågade om hur jag mår för mina ögon ser så konstiga ut. Då var det inte heller många millimeter kvar innan det hade runnit över kanten.
När jag ser mig om på människor på gatan så ser alla så äckligt glada ut. Som om dom lever i en helt annan värld än min. Som om dom inte ser hur grått och likgiltigt trist allting har blivit här omkring där jag är. Som om dom inte ser att ingenting spelar någon roll längre.
Nyss fick jag stänga av radion bara för att dom spelade en viss låt. Då gick det inte att hålla det innanför längre. Då kom dom rinnande i alla fall. Fastän jag redan hade hunnit stänga av så rann det liksom över ändå.
Då gick den inte längre att hålla kvar under ytan.
Då kom den till slut.
Gråten.
Postat i: Livskris | Permalink | Kommentarer [5]
Det är bra, har men hållit inne dem för länge, så kan det bli så, vad som helst kan trigga, och man förstår inte varför, i stunden.
Skrivet av JenJen den 28 november, 2008 kl. 23:52 #
Kära du, förstår precis känslan. Jag brukar sätta på en film då det är dax att för gråt (för gråta bör man ju ibland) Idag blev det massor av gråt då jag fick en film idag när jag köpte kläder - Ps I love you! Oj, vilken film, där var många tårar som släpptes genom hela filmen...
Många goa soppkramar!
Skrivet av Kvinnosoppa den 02 december, 2008 kl. 18:20 #
Låter som ett trassligt liv som vill ut någonstans. Som en tryckkokare ligger gråten och lurar där inne för att en dag sippra ut. Oftast vid dom mest konstiga tillfällena ist för där det skulle behöva gråtas.
Skrivet av maria den 09 december, 2008 kl. 07:11 #
Åh, vad jag förstår dig. Kan också plötsligt stå där med tårarna brännande bakom ögonlocken, och bara "fastna" i vissa situationer...
Håller med Maria, att det luktar tryckkokare.
Kan du stänga in dig någonstans och gråta ut då? Medtag sorgliga sånger och ev en rå lök typ.
(För att göra något åt det som gör dig ledsen kanske är oöverstigligt? *frågar försiktigt*)
Skrivet av Hondjuret den 10 december, 2008 kl. 08:36 #
Och här får man ju då egentligeninte skratta eftersom allting är så sorgligt, men Hondjur, jag kan inte låta bli att dra på mun...
'Medtag sorgliga sånger och ev en rå lök typ. ' ...
det är nog bara du som kan få till det så.
Skrivet av JenJen den 10 december, 2008 kl. 12:58 #