Oskyldig som ett lamm
Postat i: Allvarligheter | Permalink | Kommentarer [8]
13 april
kl. 16:15

Varifrån kommer ondskan?
Finns den med från början eller är det nåt vi lär oss att vara?
Läste igår om pojkarna som roat sig med att elda upp kaniner och filma det hela dessutom. Sadism i ett nötskal. Tänkte nog precis som många andra att dessa killar ju måste ha tappat nånting däruppe i skallen. Att deras goda och empatiska förmågor måste ha gått helt förlorade nånstans och att det som blivit kvar istället är den råa och helt osminkade ondskan. Viljan att göra andra illa.
Frågan är väl bara hur? Hur blir man så ondsint?
Och följdfrågan: Kan man bli god igen? Kan man lära sig av med ondska när man väl fått den i sig?
Kan man bli oskyldig som ett lamm igen?
Postat i: Allvarligheter | Permalink | Kommentarer [8]
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/mr.peter.pan/entry/oskyldig_som_ett_lamm
Skriv en kommentar:




Jaa du, man undrar hur de är funtade.. :-/ Jag tror alla människor är både goda och onda och att man kan öva upp bägge sidorna - om man vill. Man får ju verkligen hoppas att de får möjlighet och hjälp att öva på sina goda sidor. om man älskar blir man älskad..
Skrivet av Snurran den 13 april, 2010 kl. 17:16 #
"om man älskar blir man älskad.."
Om man blir älskad älskar man...
Vi talade faktiskt om sådana här saker idag på So:n då vi gick igenom "Pärs analysmodell" (för sjuhundrasjuttioelfte gången) som är typ såhär:
Orsak(er) -> Problem -> Konsekvens(er)¨
Lösning(ar)/åtgärd(er) på både orsaker och konsekvenser.
Orsaker kan ha varit: De blev inte tillräckligt älskade som barn, helt enkelt psykiskt sjuka, någon har sagt åt dem och de har fått lära sig att djur ska behandlas på ett sådant sätt (dr har vi orsak på konsekvens av en annan orsak)
Konsekvenser: Djuren skadas, folk blir upprörda/ledsna/rädda, de kan bli dömda för extrem djurplågeri, de blir socialt utstötta osv
Åtgärd på orsak: Socialen blir bättre på att tidigt rycka in ifall föräldrar/vårdnadshavare inte gör det de ska göra (dvs; ge en uppfostran som föser över unga till den något mer medlidsamma sidan), socialen rycker in och ger de här personerna psykiatrisk vård innan sådnt här sker och då är det också närstående personers skyldighet att kontakta psykiatriker om de vet/ tror att de här personernas beteende kan leda till det sämre. OSv osv.
Åtgärd till konsekvenser: Öh. Någon som har förslag?
Skrivet av Vilhelmina den 13 april, 2010 kl. 21:17 #
Ja, man undrar ...
Lär sig barn ondska av sina föräldrar eller andra i sin omgivning?
...för jag tror att det är inlärt ...
Bra inlägg hälsar Ninacian
Skrivet av Ninasol/Ninacian den 14 april, 2010 kl. 13:36 #
Snurran: Ja man undrar ju om ett barn som gör nånting sånt verkligen fått några kramar alls. :-(
Skrivet av Peter Pan själv den 15 april, 2010 kl. 16:27 #
Ninasol: Jag tror ju andelen gråtande föräldrar som tycker att dom verkligen har försökt ge sitt barn den kärlek och omsorg som behövts men som ändå tvingas se dom göra 'onda' dåd längre fram i livet är ganska stor. Från det att barnen börjar i dagis och skolan så blir intrycken och sätten dom påverkas på mångfaldigt fler än bara det som föräldrarna försöker ge dom.
Tack för ala kommentarerna. :-)
Skrivet av Peter Pan själv den 15 april, 2010 kl. 16:27 #
Vilhelmina: Håller med dig. Man får ju verkligen hoppas att det som hänt nu är just den väckarklocka som behövdes för dessa pojkars räddning från att utvecklas vidare till rena psykopater. Att rätt åtgärder blir resultet så att de stackars kaninerna inte offrats helt i onödan.
Skrivet av Peter Pan själv den 15 april, 2010 kl. 16:27 #
Hoppas kan man ju alltid.
Dock känns det faktiskt inte som om att detta kommer att få lednde människor att öppna ögonen för att det finns många med sådana här problem... Inte för att jag är så insatt i politik, men ändå.
Sedan så är ag emot våran nuvarande regering (eller om det är riksdag...), som absolut inte har gjort något jag uppskattar.
Skrivet av Vilhelmina den 16 april, 2010 kl. 21:39 #
Vilhelmina: I grund och botten handlar det nog om att vi inte hinner visa kärlek för varandra hemma. Både föräldrar och barn stressar sig igenom tillvaron och ska 'prestera' hela tiden. Att få sitt barn att känna sig älskat och så att det i sin tur vågar visa kärlek och empati också är nåt många tappar bort tror jag nånstans mellan läxtjatet och de egna misslyckandena i livet.
Ett barn som känner sig älskat saknar inte empati tror jag.
Skrivet av Peter Pan själv den 21 april, 2010 kl. 14:57 #