Det står en massa sommarsandaler i hallen. Och på hatthyllan ligger det en ensam cyklop.
Motvilligt plockar bort sommaren omkring mig.
En vilsen fluga på köksfönstret får till skillnad mot sina tidigare släktingar i somras fortsätta
surra omkring utan att jag beväpnar mig med nån flugsmälla för att få tyst på den. Den kan
gott få surrra så där en stund och påminna i sin litenhet om den sommar som inte längre är.
På verandan blåser det friskt och jag får lägga över presenningen över alla dynorna för att
det inte ska stänka in regn på dom i blåsten.
Det är höst nu. Ofrånkomligen är det ju så det är. Höst och inte långlivad sensommar, som
jag ju egentligen alltid går och hoppas på så här års. Och det tar mig alltid en stund vid den
här tiden att upptäcka att även den mörka tråkiga hösten kan vara väldigt fin och ljus och
vacker med alla sina underbara färger och med allt gott som bokstavligen faller ner i huvudet
på mig ifrån träden.
Jag vet ju det. Det är bara att jag inte vill ha den här riktigt än. Hösten. Så det tar en stund till.
Jag måste bara få plocka bort och säga adjö till sommaren först. Vinka till den i fönstret när fågelsträcken drar förbi. Sen kan jag se allt det andra.
Sen är jag redo att ta emot hösten.
Sommaren flyger sin väg
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [0]
