Nog är det väl konstigt egentligen det här med vår en aning komplicerade relation till värme här i landet.

Först går vi ju alla (jag själv inberäknat) och längtar efter den - sommarvärmen - under hela resten av året och bygger upp våra förhoppningar och förväntningar om hur skönt allting ska bli sen, bara vi kommer fram till den här ljusa, soliga svenska sommaren igen.  Vi tar ut våra semesterveckor just nu, och hoppas hela tiden på att vi ska lyckas träffa rätt med att välja just de bästa veckorna, då när det ska vara som allra soligast och varmast och helst inte regna hela tiden som det ju bevisligen också händer att det gör rätt mycket en del somrar istället för att bli så här varmt och soligt. Vi planerar in våra semesterveckor långt i förväg, vi chansar lite och sen håller vi tummarna. För alla vill vi ju ha en riktigt varm och fin semester.

En del vågar inte chansa, utan reser bort istället, till nånstans med mycket bättre solgaranti, med pålitligare sommarvärme än vi har här hemma, och förstås, utan nån gräsmatta som man måste vattna och klippa hela tiden. :-)

Så nog sjutton är det uppenbart att vi älskar värmen. Vi formligen frossar i den till och med när den väl kommer vår väg förbi. Vid första lovande prognos på TV formligen vallfärdar vi ju ut till våra parker, badplatser, sommarstugor och naturhamnar för vi vill ju inte riskera att missa den - värmeböljan - när den så äntligen är här. Då måste vi ju se till att vara där ute, i värmen och njuta av den så mycket vi kan. För det är ju den vi har väntat på ända sen förra sommaren - en sommar som kanske dessutom råkade vara en riktigt kall en som till på köpet kanske nästan regnade bort helt utan minsta lilla värmebölja alls! - Klart vi går man ur huse då för att ställa oss med ansiktena vända uppåt och lapa i oss så mycket vi kan när den väl är här igen. Värmen.

MEN, sen tar det ju aldrig särskilt många dagar. Inte så många dagar alls med stora gula solar på väderkartorna i TV och siffror långt över de normala - långbyxade - sommartemperaturerna på våra termometrar innan det börjar höras röster om hur jobbigt det är med all denna värme. Att man blir så trött och svettig hela tiden och att matsäckschokladbitarna har smält och kladdat ner hela baksätet i bilen. Att gräsmattorna gulnar, att grannens blommor (som man lovat sköta om medan de har åkt på sin dyra charterresa nånstans) dör för att man glömmer bort dom någon dag eller två, att det inte går att sova om nätterna om man inte går ner i källaren typ, att det åskar så otäckt och att sanden/klippan/bryggan där vid badet blir så varm så man kan inte gå på den längre...  m.m.  m.m.

Vi börjar klaga på just det som vi längtat efter så länge. Efter bara några dagar. Nog är vi väl bra konstiga alltid. Då har vi plötsligt ändrat oss igen och börjar säga saker som att 'Ja men nog räcker det med om det är så där en 22-23 grader. Det skulle vara alldeles lagom tycker jag.' Och med ens så längtar vi inte lika mycket ut till stranden och solstolen längre. Vi stannar kvar inne istället. Plötsligen är det skugga och svalka som gäller. Affärerna säljer slut på solskyddsmedel, parasoller, markiser och bordsfläktar. Vi blir med ens mycket mer som dom redan är där ute i resten av den soldränkta världen. Vi aktar oss för snarare än lapar i oss av solen och värmen. Vi tröttnar på't helt enkelt.

Men det allra underligaste av allt är nog ändå att vi, trots våra pajjade AC-anläggningar och laktosintoleranta barn som kräks i bilen hem från stranden av för mycket glass, och trots våra brända skinnflagnande ryggar som håller oss vakna på nätterna hur mycket kylbalsam vi än konsumerar, ändå fortsätter att hoppas på att den ska bestå ett tag till, denna svettigt jobbiga värmebölja som vi påstår oss vara rätt så trötta på vid det här laget, men som vi ...  ju egentligen - innerst inne - fortfarande gärna vill ha kvar i alla fall så länge som det är möjligt. Hur många irriterande flugor i sovrummet om natten vi än må behöva svära över under tiden. För vi vet ju alla ändå att snart är den borta igen och då kan det vara långt till nästa.Till nästa härliga värmebölja. Väldigt långt till och med.

      "Så här varmt har det väl inte varit på hur länge som helst?
              Nog måste det väl vara värmerekord det här? "