Peter Pans blogg om tillvarons alla små lustigheter och livets största sanning: Att Kärleken är det som ger oss våra vingar så vi kan flyga.

« maj 2012
måtiontofrlösö
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
   
       
Idag
Kategorier

Senaste kommentarer

Senaste inläggen

Navigering

Sidvisningar idag: 307


RSS
« Köphysteri | Hem | Höstmys »
Vid dagens slut.
14 september kl. 02:58
'Jag tycker om dig Pappa' säger hon. 'Jag skulle vilja att du kramar mig. Snälla Pappa.'
 
Efter allt bråkande och gnällande hela dagen. Hon har varit snuvig och allmänt smågrinig precis hela tiden och det har varit mer än plåga än en ynnest att ha fått vara hemma med henne och pysslat om. Mer gränsdragning om att vi inte alls skall äta bullar straxt före maten och att hon visst måste tvätta händerna fastän hon är sjuk. Mer gnäll och 'Dumma dig Pappa!!' än det varit så särskilt mysigt precis.
 
Men så säger hon så där. Precis innan jag släcker ljuset i hennes rum på kvällen när hon skall somna. Precis innan jag skall säga Godnatt, sovgott och få gå ner och slippa vara förälder en liten stund innan det är dags att gå i säng själv. Precis innan jag skall bli lite fri igen.
 
Precis då. När jag är som allra mest sårbar kanske... då säger hon det.
 
Då kan jag inte känna mig nåt irriterad eller sur längre. Då rinner det ju bara bort. Som smuts på bilrutan som rinner bort när regnet kommer. Jag känner hur jag blir fuktig i ögonen och plötsligt är det bara en slags varm glädje som väller upp inom mig. En kärleksfull känsla. En underbar känsla.
 
Jag släcker inte lampan. Jag går in till henne istället och lägger mig bredvid henne. Hon får sin kram och jag får min. Plus 15 pussar - på kinden, för hon vill inte smitta ner mig. Och efter en liten stund kommer jag inte alls ihåg längre vilken gnällspik och bråkstake hon varit hela dagen. Efter en liten stund somnar jag och hon så - med min arm omkring henne och med lampan tänd i taket. För hon tycker så mycket om när jag kramar henne så.
 



Postat i:  Kärlek |  Permalink  |  Kommentarer [6]  
 
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/mr.peter.pan/entry/vid_dagens_slut
Kommentarer:

Mysigt!!! Så härligt att fånga det med ord. God morgon =))

Skrivet av Kvinnosoppa den 14 september, 2007 kl. 07:20 #

Vilken härlig stund, jag fick tårar i ögonen samtidigt som jag log med hela ansiktet. Kan man annat än älska sina barn! *varma kramar*

Skrivet av Witch den 14 september, 2007 kl. 08:07 #

<a href="http://www.sexiluv.com/" ><img src="http://off1.nearbyhome.com/images/sluv/weekend/weekendWonderfulRoseTeeth.gif" border=0></a><br>

Skrivet av Kvinnosoppa den 14 september, 2007 kl. 16:12 #

Kvinnosoppa: Tack! Och Tack igen!! :-)) Tänk så väl du lyckades fånga Min känsla med den där rosen. Det är visst helg nu tror jag. :-) Ha en underbar helg själv!! Kram /PP

Skrivet av Peter Pan själv den 14 september, 2007 kl. 16:24 #

Witch: Älska dom ja, och gasta åt dom och vara sträng och ibland riktigt arg... men alltid i slutändan så vill man ju bara få visa dom hur mycket man älskar dom. Så är det ju och så kommer vi väl antagligen att fortsätta vara livet ut. *varma kramar tillbaka* /PP

Skrivet av Peter Pan själv den 14 september, 2007 kl. 16:26 #

De små underbara liven...de där ögonblicken av total insyn i vad lycka är...att få hålla om sitt barn...är att hålla livet i sina armar...tack för att du satte ord på det...kramizz

Skrivet av zozzy....håller med den 16 september, 2007 kl. 10:18 #

Skriv en kommentar:

Namn:
E-post:
URL:

Din kommentar:

HTML Syntax: INTE tillåten