Jag tycker det är så skönt med såna här dagar. Såna här lediga dagar utan nånting alls inplanerat. Dagar då man kan ta dagen som den kommer.

Och när man bara behöver glutta lite på persiennen föt att konstatera att det är ett riktigt j-a skitväder därute så man kan lugnt stanna kvar inomhus hela dagen om man vill och bara ta det lugnt. Softa. Gå omkring i morgonrock utan brådska och låta frukosten få ta precis så lång tid så man slipper duka av igen innan det är dags för lunch. Såna dagar är ju bara så himla sköna tycker jag.

Ja det är klart, riktigt så slappt och lugnt som man tänkt sig blir det ju aldrig. Alltid är det ju nåt som dyker upp och kommer emellan. Som idag tex då barnen satte igång redan före frukost med sitt tjatande om att det är imorgon vi ska åka till Göteborg och gå på Liseberg. Deras sätt att se på det hela var ju nämligen att vi därför behövde sätta igång på en gång med att packa allting.

Och det fanns ju några saker som behövde fixas också först, innan vi kunde sätta igång med själva packandet - som att hinna köra en tvättmaskin till, säga åt barnen att sluta bråka över ett par strumpor, ge sig på berget med omaka strumpor och försöka hitta några till som gick att para ihop, leta reda på bortsprungna favorit-t-shirts, säga åt barnen att sluta skrika om trasiga kläder, sy i knappar och laga hål i trasiga byxor, bli irriterad på barnen för att de bråkar igen, reda ut vems necessär som egentligen är vems, svara i telefon, sätta igång och baka muffins (dotterns egeninitierade projekt efter att farmor och farfar just ringt och sagt att de tänkte komma förbi på en överaskningsvisit), duka undan frukosten i alla fall (pga samma telefonsamtal), kolla städa upp lite i badrummet, säga åt barnen att de måste skynda sig att klä på sig, koka kaffe, duscha, klä på mig (i sista minuten!), bjuda på nybrända muffins (hon sa att hon skulle passa dom!) och småprata, vinka i dörren när de åkte igen, skynda sig att hänga upp tvätten som varit klar i flera timmar, ropa åt barnen hjälpa till istället för att bråka, fixa lunch, ropa på barnen igen, fylla diskmaskinen, hitta rätt väskor att packa i, fräsa åt barnen när de vill fortsätta spela TV-spel istället för att börja packa som de ju hade tjatat om att få göra hela förmiddagen, bli osams med det barn som vågade fräsa tillbaka, skrika åt varandra i trappan, sitta i köket och sura en stund, bli sams igen, ta en paus ihop med barnen och se på highlights från Hairspray (som vi tittat på kvällen innan), komma på att det är en kompis födelsedag idag, få alla att vara med på att sjunga 'Ja må hon leva' i telefonen, gratta och småprata en stund, säga att det är så skönt med en hel dags ledighet utan en massa som måste göras.... 

Jodå, vi fick allting packat till slut, och har tankat bilen också. Så vi är redo för att åka imorgon bitti. Och nu, efter att barnen äntligen kommit isäng så sitter jag här och försöker hitta det där fridfulla lugnet igen. Det där som ju ska höra till såna här dagar när man ingenting alls har för sig utan bara är hemma hela dagen och tar det lugnt. För visst är det skönt att få ha såna dagar lite då och så, tycker ni inte det?  :-)   

     
Det är så skönt med dagar då man kan ta det lugnt och bara softa